Människans obändliga skaparlust

Och jag brukar påstå att jag har gott minne! Så sitter jag här och grunnar förtvivlat på några namn som är som bortblåsta.

Karin talde i morse om en man som byggt ett  rike efter sitt eget huvud, och jag tänker att det finns nog fler än vi känner till, som gör det. För att inte tala om alla som skulle vilja göra det, men av olika anledningar aldrig gör det — vi får nöja oss med luftslott.

Jag kom genast att tänka på den franske brevbära-ren som byggde hus av snäckor — för det var väl snäckor, och han var väl en fransk brevbärare?

Men jag kan inte för mitt liv komma på vad han hette. 

Inte heller kommer jag på vad den mannen hette som målade hela sin stockholmslägenhet vit, och bland annat använde sig av klädhängare för att bygga upp dekorationer i relief. 

Så finns det ju munkar, någonstans som jag också glömt, som byggt ett tempel av ölflaskor — det var väl ölflaskor?

Stolen jag sitter på ovan, gjorde en god vän som hälsade på  oss i vårt sommarhus, men den har sedan länge skattat åt förgängelsen, liksom ett bord, likaledes tillverkat av virke som hade växt så att det passade för ändamålet. Det enda vi har kvar av hans finurliga hantverk är hållaren för dass-papper.