måndagen den 30:e april 2012

Lycka, att få leka med en stor kille

10 kommentarer:

  1. Underbart...något annat ord finns inte:)

    Karin som är glad att öronen stoppar annars skulle hela leendet mötas på bakhuvudet

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,
      Sicken tur att öronen sitter där de sitter - det skulle inte vara så klädsamt om mungipa mötte mungipa, där bak. Kan ju rent av vara farligt om övre delen av skallen lossnar!
      M

      Radera
  2. Visst är det fantastiskt att den stora hunden kan moderera sin krafter och inte av misstag trampa ihjäl den lilla källingen! Härliga kompisar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Olgakatt,
      Undrar om det inte är i djurvärlden som hos oss människor - somliga har förmågan att rätta sig efter den andres krafter, medan andra är som ångvältar.
      M

      Radera
    2. Säkert är det så ganska ofta. Jag har sett det på hästar flera gånger. En väninnas son, 2-3 år, tultade i ett obevakat ögonblick in under deras sto, kramade om två hästben och sa till sin förfärade mamma: Tittut! Stoet stod blickstilla och snusade den lille i håret tills han hade avlägsnats. En annan gång spatserade samma sto fram till ungen och snodde hans mössa och tågade iväg med den i munnen. Förmodligen leende.

      Radera
    3. Olgakatt,
      Mors lilla Olle är väl det klassiska exemplet på hur även djur som kan vara farliga, är vänligt inställda till barn.
      Margaretha

      Radera
  3. Helt underbar filmsnutt...får mig bli övertygad om att vår setterpojke skulle vara en ljuvlig adoptivbrorsa till en kattunge.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lena,
      Säkert! Så nu får du lov att se dig om efter en kattunge. Se'n förväntar vi oss att få se bilder!
      Margaretha

      Radera