Att äta sig igenom världslitteraturen

Then they returned to the kitchen where Mrs. Comstock proceeded to be careful. She broiled ham of her own sugar-curing, creamed potatoes, served asparagus on toast, and made a delicious strawberry shortcake. As she cooked dandelions with bacon, she feared to serve them to him, so she made an excuse that it took too long to prepare them, blanched some and made a salad. When everything was ready she touched Philip's sleeve.

                        A Girl Of The Limberlost, av Gene Stratton Porter

Så mycket det finns att upptäcka på nätet! (Har jag nämt det tidigare?) Som att jag inte är ensam om att samla på beskrivningar av textilier och måltider (bland mycket annat), förutom alla spännande böcker. Som de flesta nog förstått ägnar jag mig mest åt de gamla böckerna som kan vara svåra att hitta i handeln och biblioteken — men ibland faller jag pladask för nya böcker, som "The Little Library Cookbook, 100 recipes from your favorite books" av Kate Young.  En bok om böcker och mat! Och jag blev inte besviken, även om jag läst långt ifrån alla böcker som citeras i boken. 

Men visst finns många av mina favoritböcker med, som Dodie Smiths I Capture the Castle":

"I shouldn't think even millionaires could eat anything nicer than new bread and real butter and honey for tea".

Efter varje citat följer författarens personliga tankar och minnen, förknippade med boken, och så ett passande recept. Just här kommer ett recept på ett enkelt vitt bröd, och smör — alltså hur man själv kärnar sitt smör.

I motsats till mig så gillar Kate Young att laga mat — och hon är bra på det (det är ju hennes yrke!), så när inget annat sägs så är recepten hennes egna. Kommer ni håg episoden i "A Little Princess", av Frances Hodgson Burnett, där en granne klättrar in genom Saras fönster, med mat, kläder och sängkläder?  Framför brasan festar Sara och Becky på läckerheterna som på ett mystiskt vis dukats upp i det lilla vindsrummet. Här får vi recept på löksoppa och engelska muffins.

     Från en upplaga illustrerad av 

Ethel Franklin Betts 1937

Fast jag för det mesta inte äter vad man skrivit om, så blir jag ofta sugen när jag läser om all matlagning och allt ätande.  OK, jag kan nog få ner en liten bit av den där pajen i Lucy Maud Montgomerys novell The Bartletts’ Thanksgiving Day från 1914:

At nine o’clock the Bartletts went to bed. On the pantry dresser the turkey reposed in state, stuffed with Joseph’s favorite sage and onion dressing. A big, firm, white cabbage lay in a pan beside it, flanked with a couple of turnips. Above it, on the shelf, were two rich mince pies, a dish of cranberry jelly and a plate of red apples.

Däremot har jag svårare för vad min mormorsmor skulle ha kallat herrmat, som äts i "The Pickwick Papers", av Charles Dickens. Men för att återvända till Lucy Maud Montgomery, så vimlar det av matrelaterade passusar i hennes böcker. Alla som läst "Ann på Grönkulla" minns väl när hon hade liniment i kakan — något som faktiskt lär ha hänt en av hennes vänner. Den episoden finns med i Kates bok, och här bjuder hon på ett recept på "Vanilla Layer Cake", (som den ska vara, utan liniment).

Även hos Grace Livingston Hill duggar matbeskrivningarna tätt — liksom hos Grace S. Richmond. Hos den senare hittar jag booly-on, som jag inte har en aning om vad det kan vara, och jag får ingen hjälp på nätet heller. Någon som vet?

”I had a bit sip of the booly-on just now when I was down in the kitchen," offered Sophy, "and it was elegant. And you know yourself 'm, Bridget says that's one of the most trying things of all to get tasty” 

                                               ur ”Round the Corner in Gay Street.”  1907

Kate har gett mig lov att publicera ett av hennes recept här, jag väljer ett recept som jag inte provat, men det låter så gott att jag vid första bästa tillfälle ska baka hennes "Fruity Nutbread", som representerar det nötbrödet som Matthias äter till frukost i "Redwall" av Brian Jacques.

FRUITY NUTBREAD

makes 10 slices

3 3/4 cups (500 g) grated red apples (about 5—use sweet, crisp ones)

3 eggs

4 tbsp (60 g) butter, melted

1 tsp ground cinnamon

1 tsp vanilla extract

3 tbsp honey

1 cup (100 g) walnuts

2 cups (200 g) ground almonds

Heaping 3/4 cup (80 g) spelt flour

2 tsp baking powder

EQUIPMENT

Grater

Loaf pan, 9 x 5 inches (23 x 13 cm)

1. Heat the oven to 375°F (190°) Grease the loaf pan and line with parchment paper.

2. Combine the grated apple, eggs, melted butter, cinnamon, vanilla, honey, and chopped walnuts in a mixing bowl.

3. Fold in the ground almonds, flour, and baking powder. Don't overmix the batter—stop stirring as soon as the flour and almonds are incorporated.

4. Pour the batter into the lined loaf pan and level off the top. Place it in the center of the preheated oven for an hour. Insert a skewer into the nutbread to check that it is done; it should come out clean.

5. Cool the loaf in the pan for 10 minutes, then turn it out onto a wire rack. Eat warm or toasted, with butter, goat's cheese, or ricotta and honey.

Mot bättre vetande

började jag läsa i kokböckerna jag konsulterade i går, för att se om de innehöll recept på smörgåstårtor. 

Visst visste jag att jag ägde "Fransk vardagsmat", från 1929, av Sonja Aminoff, men skam till sägandes har jag aldrig satt mig ner och läst ordentligt i den, vilket förmodligen är orsaken till att jag missat att den har en dedikation från författaren.

Kanske finns det några användbara recept, jag vet inte än eftersom jag fastnade i den rätt långa och intressanta inledningen.

För den svenska husmodern utgör brödfrågan ofta ett svårlöst problem. Hon får i regel nöja sig med färskt bröd en gång om dagen. I Frankrike tillhandahåller man färskt bröd fyra gånger om dagen. Första gången klockan sex på morgonen, då gifflarna och kuvertbröden till första frukosten tagas ur ugnen. Andra gången till lunchen klockan tolv, tredje gången klockan fyra, då man ånyo köper färska gifflar eller briocher till eftermiddagstéet samt slutligen klockan sju till middagen.

Baking Bread, circa 1920

 Aksel Waldemar Johannessen 

Jag får väl medge att jag aldrig sett det som ett problem att jag inte kan få nybakat bröd flera gånger om dagen, jag bakar när brödet är slut, vilket, tack och lov, dröjer mellan gångerna —  hur jag skulle klara mig utan frys, vet jag förstås inte.

Att man kan —  förmodligen ska jag säga kunde — få sitt kött stekt hos bagaren har jag inte hört talas om tidigare:

Bagaren kan emellertid även göra husmodern andra tjänster. Sålunda mottager han kött och höns till stekning. Man preparerar sin stek, det vill säga gnider in den med salt och peppar, lägger den i en eldfast form och beströr den med några smörklyftor. Man lämnar därefter in den till bagaren, säger till, om man önskar den väl- eller lösstekt, och bestämmer därefter ett klockslag, då man vill, att den ska vara färdig att hämtas. På utsatt tid tages steken ur ugnen, man betalar bagaren 75 centimes, det vill säga omkring 11 öre, och middagens huvudrätt är färdig att ställas på bordet.

Man får veta mycket om franskt vardagsliv, torghandeln, tjänstefolksfrågan, skolgång och "husmoderns privilegier":

Det har förut talats om, att den husmoder, som  visat sig ha förståelse för hemmets rationella skötsel, även bör komma i åtnjutande av ett visst ekonomiskt förtroende.

I Frankrike har man härvidlag kanske gått ett steg för långt. Här är det praktiskt taget kvinnan, som regerar hemmet i ekonomiskt hänseende.

För den händelse mannen är löntagare, är det vanligt att han överlämnar hela sin lön i hustruns händer. Det blir sedan hon, som får svara för de regelbundet återkommande utgifterna såsom hyra, skatter o.s.v.

Vi får oss även lite näringslära till livs, och en uppmaning att en gång i veckan avhålla oss från köttdiet. Så här avslutar jag med ett  av bokens recept på löksoppa.

Tailleuses de soupe, 1933

 François-Emile Barraud  

Soppa på lök och potatis

Några hela gula lökar förvällas lätt i saltat vatten. De upptagas med hålslev och får koka mjuka i vatten tillsammans med några skalade potatisklyftor. När grönsakerna äro mjuka, passeras de, varefter soppan får ytterligare ett uppkok. Nu tillsättes en dryg matsked smör samt lite tjock grädde. Innan soppan ska upphällas, tillsättes ytterligare en klick smör. Den hälles upp i värmd soppskål, i vilken vispats en äggula samt lite tjock grädde. Den serveras med torkade brödskivor. En läckerhet i all sin enkelhet!

 

Jag, en besk böna?

 Det sägs att vi är vad vi äter, jag som gillar grapefrukt och andra beska smaker, och som gärna äter baljväxter, är jag månne en besk böna? Kanske är det att ta det lite för bokstavligt, men faktum är att maten påverkar, inte bara vår hälsa, utan också vårt humör.

En studie vid universitetet i Warwick visar att frukt och grönsaker ökar vårt välbefinnande — och det tämligen omgående, medan det dröjer innan hälsoaspekterna av olika dieter visar sig.

I den här studien lät man 12,385 slumpvis utvalda personer föra dagbok över vad de åt, sedan utvärderades deras humör av psykologer. Och man kom alltså fram till att välbefinnandet och glädjen ökade hos försökspersonerna i proportion till deras intag av frukt och grönsaker.

Mer forskning om varför det förhåller sig så behövs, men en teori är att det finns en koppling mellan optimism och hur mycket karetenoider man har i blodet.

En längre vetenskaplig artikel om studien kan du läsa i augustinumret av "The american Journal of Public Health".

Och för att fortsätta på det inslagna spåret om matens betydelse, så har säkert många vegetarianer, precis som jag, fått sin mathållning ifrågasatt av läkare. I mitt fall har det hänt att läkare bett om ursäkt när provsvaren kommit tillbaka. Nu läser jag att många vegetarianer får i sig mer fibrer, magnesium, samt A, C och E vitaminer — och något förvånande även mer järn — än köttätande personer.

Det här med järn och dess olika källor tarvar en längre förklaring, som du får här.

Ett dagligt gissel

Och då talar jag om matlagning. Min fantasi arbetar på övertid, då det gäller att komma på ursäkter för att inte laga mat — men någon matfantasi är lögn att uppbåda. Det finns många skäl till denna min aversion — ett av dem, är att det ta'r tid från annat som är roligare. Snabbmat är alltså min melodi. Alla som rör sig på nätet har säkerligen stött på recept på hur man bakar kakor i en mugg i mikron. Det tycks vara omåttligt populärt, för ögonblicket, men har ni sett alla recept på hur man lagar riktig mat, på samma sätt?

"250 best meals in a mug — Delicious Homemade Microwave Meals in Minutes" av Camilla V. Saulsbury, heter en av de kokböcker som underlättar livet för oss som, inte tröttnat på livet, men väl på matlagning. Nu tror jag inte att det här är en bok för de som är roade av mat, recepten leder inte till några kulinariska storverk, och bilderna ser mycket mer aptitretande ut än de rätter jag har rört ihop — men det ger dig näring för dagen.

Söndagsmiddag

February
Third Sunday

Scotch Potato Soup

Roast Shoulder of Pork

Spiced Apple Sauce

Erin Potatoes            Boiled White Beans

Celery Salad

Squash Pie            Neufchatel Cheese

Coffee

 Att planera en söndagsmiddag, införskaffa råvarorna, plocka fram söndagsservisen, putsa silvret och stryka damastduken, kräver naturligtvis mer framförhållning än vad jag är kapabel till. Men eftersom jag redan tidigare har avslöjat min bristande respekt för mat och dryck, så tycker jag inte att jag har något att förlora, om jag visar upp ett förslag till söndagsmiddag. Den som har en mer ortodox inställning, kan ju använda den kommande veckan till att planera den här måltiden.

För en gångs skull tycker jag att allt låter gott (utom fläsket förstås) — dock ej samtidigt. Funderar på om inte soppan skulle vara lämplig middagsmat i dag.  

SCOTCH POTATO SOUP

1 bunch leeks or 2 cups onion.
1 head celery.
5 tablespoons butter.
1 quart milk.
3 cups potato cubes.
2 tablespoons flour.
½ tablespoon finely chopped parsley.
Salt, pepper.

Process: Cut leeks and celery in thin slices crosswise and sauté in two tablespoons butter eight minutes (without browning), stirring constantly. Turn milk into double boiler, add leeks and celery; cover and cook until vegetables are tender (about forty-five minutes). Parboil potato cubes in boiling salted water ten minutes. Melt remaining butter in a sauce-pan, add flour, stir to a smooth paste, remove from range and pour on slowly some of the milk until mixture is of the consistency to pour. Combine mixtures, add seasonings, and cook in double boiler until potatoes are tender. Turn into hot soup tureen and sprinkle with parsley.

Squashpaj skulle vara gott till efterrätt, snarlik pumpapaj — men godare, men inte ens om det ginge att få tag på hubbardsquash här, skulle jag hinna få den färdig till middagen. Undrar förresten hur man gör en oekonomisk squashpaj. Boken som inspirerat mig är densamma som jag skrev om andra söndagen i januari: "Fifty-Two Sunday Dinners" av Elizabeth O. Hiller.

Söndagsmiddag

Det finns nog ingenting som Gutenberg inte kan hjälpa till med. Ingen aning om vad du ska servera till middagen i morgon — Gutenberg vet! Eller snarare Elizabeth O. Hiller, som 1913 skrev

 boken Fifty-Two Sunday Dinners, en bok som gör reklam för "Cottolene", ett matfett som fanns i handeln mellan 1868 och mitten på 1950-talet, tillverkat av talg från nötdjur och bomullsfröolja. Skulle jag mot förmodan prova något av recepten, skulle jag använda smör.

---

January
Second Sunday

Consommé with Egg Balls

Celery             Olives

Breaded Sea Bass—Sauce Tartare

Norwegian Potatoes             Stewed Tomatoes

Cabbage Relish

Lemon Pie             Cheese

Café Noir

Jag blev lite nyfiken på den norska potatisen, men sedan jag läst receptet insåg jag att det inte är något för mig — varken ingredienserna eller den kladdiga rätt omständiga tillagningsproceduren:

NORWEGIAN POTATOES

Wash, scrub and pare six medium size potatoes. Cook in boiling salted water until tender. Drain, pass through ricer. Add six anchovies drained from the oil in bottle and cut in one-fourth inch pieces, one-half teaspoon finely chopped parsley, one-half teaspoon French mustard, salt if necessary, one-eighth teaspoon pepper, a few grains nutmeg, two tablespoons butter, and yolks two eggs slightly beaten. Beat thoroughly, place on range and cook slowly three minutes, stirring constantly. Remove from range, spread mixture on plate to cool, then mold like small eggs. Roll in crumbs, egg and crumbs. Arrange in croquette basket and fry a golden brown in deep, hot Cottolene.

Boken fick mig att fundera över företeelsen söndagsmiddag. Så här står det i förordet:

The title of "52 Sunday Dinners" has been given the book because Sunday dinners as a rule are a little more elaborate than the other dinners of the week, but from these menus may be gleaned helpful hints for daily use.

Är söndagsmiddagen fortfarande något utöver den vanliga middagen? Har det bytts ut mot lördagsmys — eller är det fredagsmys? (en slump att mysa och rysa rimmar?). Jag har ingen aning, inte ens på den tiden det åts slottsstek med vinbärsgelé i stugorna på söndagarna, så ägnade vi åt sådant. 

köksfranska

zest (zɛst) 
n.

1. keen relish; hearty enjoyment; gusto.

2. an agreeable or piquant flavor imparted to something.

3. anything added to impart flavor or relish.

4. piquancy; interest; charm.

5. a small strip of citrus peel, esp. lemon, used for flavoring.

[1665–75; < French zest(e) citrus peel]

zest′ful, adj.

zest′ful•ly, adv.

zest′ful•ness, n.

zest′y, adj. -i•er, -i•est.

Hur 17 översätter man zestjärn? Zest-järn alltså, inte zes-tjärn — om det nu skulle råka finnas en tjärn vid namn Zes. (Ett tjärn, om det skulle råka ligga i västsverige). Ja, järn är ju ett hederligt gammalt svenskt ord, men citronskalsjärn, ligger ju lite otympligt i munnen.

Hur som helst så har mitt zest-järn gått sönder, och jag är åter hänvisad till att riva citronskal  på ett vanligt rivjärn. Är det fler än jag som tycker det är svårt?

Jo, jag vet att det går, även om jag för länge sedan förkastat metoden med ett smörpapper fasttryckt på rivjärnet. Med en styv borste eller en metallpinne, brukar jag få loss det mesta av skalet, men lika enkelt som med ett zest-järn, är det inte. Med tanke på att jag inte kan få tag på obesprutade citrusfrukter här, är det kanske lika bra att jag har zestproblem förstås — men goda råd mottages gärna!

Och på tal om citrusfrukter har jag i åratal funderat över vad, det som på engelska heter citron, heter på svenska. En utflykt på nätet gav mig svaret: suckatcitron. Så här kan den se ut:

Bilden har jag snott på nätet, en sida där man för övrigt kan läsa mer om denna frukt.
Suckatcitronen kan se ut på många olika sätt, titta in på Citrus Pages, om du vill se fler bilder, och läsa mer om dess historia.

Så här beskriver NE frukten:

 suckatcitron, Ci´trus me´dica, art i familjen vinruteväxter. Den har upp till 25 cm stora, päron- eller omvänt päronformiga citrusfrukter vilka ofta är oregelbundna, knöliga och fåriga och kan väga upp till 2 kg. Frukternas skal är tjockt och gult eller gröngult, fruktköttet är surt eller sött och äts sällan.

Arten odlas för framställning av suckat och citrusolja. Suckat tillverkas genom att skalet konserveras i saltvatten och sedan kokas i sockerlag och beläggs med sockerglasyr. De aromatiska bladen används lokalt som spritkrydda.

Arten är en buske eller ett litet träd med kraftiga tornar och blad med ovingade skaft som inte är ledade mot skivan – en unik egenskap i citrussläktet. De vita, ibland rödlätta blommorna är små och sitter i täta ställningar.

Suckatcitron trivs bäst i subtropiska områden och hör hemma i södra och sydöstra Asien. Den odlas i södra Europa och i andra subtropiska länder. Odlade exemplar påträffades redan 300 f.Kr. av Alexander den store och fördes då till Europa. Det vetenskapliga artepitetetmedica syftar på landet Medien i nuvarande nordvästra Iran.

Suckatcitron är en av få citrusformer som inte är av hybridursprung. Arten är mångformig och omfattar etrogcitron (Citrus medicavarietas e´throg), som har stor ceremoniell betydelse och används vid den judiska skördefesten sukkot. Till suckatcitron hör också fingercitron (Citrus medica varietas sarcoda´ctylis), även den med ceremoniell betydelse.

Arten kallas ibland äkta citron och det engelska namnet på den ärcitron, vilket ofta leder till felöversättningar.

It requires the feminine temperament to repeat the same thing three times with unabated zest.

                från Moon and Sixpence av Somerset W. Maugham

Var finns farten?

Jag vill städsla farten!

Plockar åt mig ett recepthäfte när jag handlar på konsum, ett häfte som så gott som uteslutande handlar om hur man ska kunna trycka i sig så mycket onyttigheter som möjligt när man tittat på melodifestivalen, som tydligen äger rum i dagarna. 
Den som inte står ut mig mig när humöret är både på avigan och bak och fram, ska sluta läsa nu.
Redan på första sidan deklarerar någon att det är ”smått och vrålgott” och att ”halva nöjet med melodifestivalen är alla kommentarer från tv-soffan. Ta chansen och bjud många för här hittar du busenkel plockmat som lagas av bara farten”.
Som sagt, jag vill gärna ha tag på farten, för att slippa tänka på matlagning var eviga dag skulle vara trevligt. Men då vill det till att farten kan laga annat än plockmat — för plockmat betraktar jag med samma vämjelse som smörgåsbord. 
Varför är jag så vrång undrar kanske någon — ja men, titta själv. Man förstör jordnötter med att kleta ned dem med sockerlösning, blandar goda pistagenötter med marshmallows (ni vet väl vad gelatin innehåller?), man ”dippar loss” och gör jordgubbsslush. Varför inte äta gubbarna som de är eller åtminstone kalla det jordgubbsslask.
”Pizzakit” har jag aldrig hört talas om tidigare, men kommer genast att tänka på ett antal andra”kit” till exempel rengöringskit.
Mina ögon tåras och den spastiska otiten blommar när jag ser ordet ”favvofisk”, vad ända in i glödhetaste är det för fel på ordet favorit? 
Några sidor längre fram vill de att vi ska ”dippa och doppa (kronärtskockor) i parmesansmör” vad är skillnaden mellan att dippa och doppa?
Har jag då inget gott att säga om detta häfte. Jo, skockor är gott, men det behöver jag knappast ett recept till. Så finns där ett recept på falafel, som jag kansker provar någon gång — för jag har ännu aldrig lyckats laga goda falafel.

Frukostfunderingar

Om postum kan du läsa här.

Så passande att man, nu när jag blivit matpratare, hade den här frukostartikeln i Svenska Journalen nummer 6, den 7 februari 1931. Frågan är om man i dagens Amerika kan generalisera och säga att så här ser en amerikansk frukost ut. Hos en del av mina vänner fixar jag själv vad jag vill ha eftersom de inte äter någon frukost utan stannar på väg till jobbet och köper kaffe, som de dricker i bilen med något sött bakverk som tilltugg. Andra äter pannkakor med massor med lönnsirap, undrar om det inte var det de menade i artikeln — inte lönnhonung — french toast och förlorade ägg är en andra omtyckta frukosträtt hos många av mina vänner. Några bakar muffins till frukost, vilket ändå är något bättre än munkar som jag inte väljer frivilligt någon tid på dygnet — och i synnerhet inte till frukost, och i synnerhet inte med glasyr på!

Street Breakfast engraved by G.Hunt, 1825

Inte bara dagens amerikaner äter sin frukost på gående fot.

Kanske är det så, att matkulturen i västvärldens länder har blivit utslätad, det är inte längre så stora skillnader.

Lägger märke till att artikelförfattaren känner sig föranlåten att förklara vad grapefrukt är, 1931 var det inte vanligt i Sverige.

Den här annonsen finns längst ned på samma sida som frukostartikel.

Ems matvrå

I betraktande av att jag inte samlar på kokböcker, så har jag en rätt stor “osamling”. Det här är de som får rum i köket. Nå’n dag får jag nog gå igenom dem och tänka efter hur de kommit i min ägo — visst har jag köpt en del, men jag tror att jag fått de flesta, och en hel del har jag ärvt.
Jag som undviker tjusiga mattidningar och matbloggar i samma utsträckning som jag flyr från allt som är som är gulligt, mysigt och ser ut som kopior av själlösa månadsmagasin, jag tänkte ge mig in i branschen med en alldeles egen matvrå.

Först ut, och kanske sist, blir några rader om Mollie Katzen som skrivit många vegetariska kokböcker. Jag fick den första av hennes böcker “The Mooswood Cookbook” när den var nyutkommen 1978, och blev omedelbart förtjust i den lättsamma lekfulla tonen i den handpräntade boken som författaren själv illustrerat.

Jag har nog aldrig följt något av recepten till punkt och pricka, men jag bläddrar gärna i hennes böcker och låter mig inspireras.
I U.S.A. är hon en av de kokboksförfattare som sålt bäst genom tiderna, hon skriver kokböcker för barn och är en varm förespråkare för ekologisk mat — titta in på hennes hemsida.

Äta bör man annars dör man

äter gör man ändå dör man

Hagdahls kokerska

Vi åker alltid till samma plats. Det är en bondgård, som ligger en mil från stan. En f.d. elev till pappa är bonde där, och i hans skog fyller vi våra korgar. Samt våra magar med medhavd matsäck. Det där sista skulle jag egentligen inte ha skrivit. Pappa påstår nämligen, att om ungarna i skolan får i uppsatsämne att skriva om en utflykt, så rör sig hela uppsatsen huvudsakligen om matsäckssmörgåsarna och deras uppätande. Pappa brukar därför för säkerhets skull, innan skrivningarna börjar, ropa med hög röst:
- Ät upp era smörgåsar, innan ni går hemifrån!

.... ur Britt-Marie lättar sitt hjärta

.................... av Astrid Lindgren

Vilket gott förslag! Jag skulle önska att fler människor följde det rådet.
Jag tycker det är minst sagt märkligt att man måste påpeka att man åt si och så många rätter och hur gott det var. Man får väl ändå förmoda att maten var god (och förmodligen för riklig) om man går ut och äter eller är bortbjuden. Det känns som om man inte har något bättre att skriva om — eller tala om — om man måste fördjupa sig i mat och dryck.

Det är säkert djupt rotat det här med mat — att ha råd att äta har varit, och är, fint. Så sent som på 60-talet tittade min väninnas farmor på mig och sa' till min kompis: "du ska äta så att du blir lika fin som em". Jag var inte alls trakterad!

Långt senare deltog en annan kompis i en konferens i Afrika. Denna kompis var inte fet, med avgjort i rundaste laget — men när de afrikanska kvinnorna hörde att hon var gift, blev de förvånade över att hon som var så mager hade "blivit" gift!

När våra barn skrapar sig på knäet tröstar vi med en glass. När de får bra betyg firar vi med en bakelse. Inte konstigt att allt vad vi gör är kopplat till mat.

Visst ska mat vara hälsosam och god — men varför denna fixering och detta överflöd?
Kommer Karin hit så tänker jag baka chokladbiskvier- — men jag förutsätter att hon kommer för att träffa mig, och tänker inte ägna dagar åt att förbereda de måltider vi ska intaga.
Jag tycker att det är både långtråkigt och provoceran-de att läsa och höra om kulinariska excesser. Och då talar jag inte om nobelmiddagar och prinsessbröllop- — för då saknar jag helt enkelt ord för att beskriva omoralen.

Berta vilar ut

och jag gör henne sällskap.

Det finns inget som lyfter livsandarna som en trevlig försändelse i brevlådan. Särskilt på den sortens dagar som man gott skulle kunna klara sig utan.

Tyvärr är det för kyligt för att vila ute, som jag hade tänkt mig, men den blå fåtöljen duger gott. Här sitter jag och studerar "östergetska" — det målet som talas på Östergeta. En del ord är de samma eller liknar de jag hört i andra dialekter — andra betraktar jag som rikssvenska, om än ålderdomliga.

.

Snavade nyligen över något som heter "the world's healthiest foods" — och det är inte en vegetarisk sida — det lilla jag sett av den tycker jag verkar intressant, så om du liksom jag ibland våndas över vad du ska laga för mat, gör ett besök där. Visserligen kommer det upp ett fiskrecept, när jag klickar på en kikärtssallad men jag hittade salladen när jag skrev in 5-Minute Greek Garbanzo Bean Salad i sökrutan vilket påminde mig om att jag hade kikärtor i frysen så jag gjorde något liknande till dagens quiche.