Jag tror inte att någon av alla kvinnor jag talat med som var tvungna att virka eller sticka sina stopp-dukar, frivilligt skulle återgå till att varje månad tvätta sin blodiga byk. Inte på den tiden i alla fall — i dag kan jag tänka mig att det ställer sig annorlunda när man kan stoppa in sina stoppdukar i tvättma-skinen.
Mödrar såg noga efter att det fanns stoppdukar med i byken varje månad — ett bra sätt att ha koll på sina döttrar!
.
Jag är ju uppväxt utan stoppdukar, men med en ny-fiken parfyrmeriinnehavare (snyggt ord), som varje gång min mor köpte bindor frågade om det var dotterns tur att nyttja dem! Vår familj hade badrum, men det var många som inte hade, ända in på 60-talet. En gång i veckan tågade alla elever som inte hade badrum hemma, ner till skolans bad. Jag gick med ibland, bara därför att det fanns en liten bassäng där man fick simma efter tvagningen. Baderskan var ett ampert fruntimmer som ropade ut sina komman-don. Utefter väggarna fanns på golvet ett porslinskar åt varje elev — där stod vi och tvättade den kroppsdel som baderskan befallde: vänster arm, höger arm, stjärten, ryggen — när hon kom till ryggen vände vi oss alla om och borstade kompis framför oss. Baderskan borstade den som stod sist. Sen sprang vi genom en iskall och en varm dusch innan vi slutligen fick simma en liten stund.
Jag har sett bilder från den här sortens bad, men hittar inga sådana nu — däremot hittade jag en lång och intressant artikel om badets historia.
Mary Cassatt, 1844-1926
.
Och så något helt annat, jag fick en vänlig kom-mentar på tebloggen idag där jag blev rekommen-derad att anmäla min blogg till Bloggerzoom — och betala en överkomliga icke angiven summa! Jag har inga avsikter att ens kolla sidan, men jag undrar om fler fått liknande förslag. Kommentaren ger sken av att komma från en privatperson.
Badet du beskriver låter som ett bad jag brukade bevista när jag bodde omodernt i Sthlm i början av 70-talet. Du hittar bilder
SvaraRaderahär
Tack Christina,
SvaraRaderaPrecis sådana kar var det. Fast bilden jag har sett var en svart-vit bild på ungar som stod uppradade och tvättade sig. Kanske såg jag den i en bok och inte på nätet.
Margaretha
När jag tänker efter så hade vi såna bad när jag gick i småkolan i Risbroskolan i Fagersta ;) Det blev många i:n ;)
SvaraRaderaVilken underbar film om tillverkning av egna stoppdukar! verkar inte särskilt bekvämt, dom såg rätt knöliga ut. Röstar för den virkade varianten.
SvaraRaderaChris,
SvaraRaderaJag tror den sortens bad fanns kvar länge - så länge det fanns (finns) omoderna bostäder så behövdes (behövs) ju någon form av badhus. Även om jag av egen erfarenhet vet att man kan hålla sig ren med tvättlapp, handfat och kokat tvättvatten, så känns det gott att tvaga sig i ett riktigt badrum. Någonstans, när jag letade efter skolbadsbilder, såg jag påståendet "män duschar, kvinnor badar", först fattade jag inte riktigt - men visst, när såg du en karl i ett kar? Det är alltid vackra kvinnor som njuter i badkaret medan det tycks manligare att duscha i reklamen!
Olgakatt,
Ja, jag skulle nog också använda ljusvekegarn om det var aktuellt - vilket det tack och lov inte är! Såg inga stickade eller virkade stoppdukar bland de amerikanska artiklarna, undrar varför.
Undrade också över varför kvinnan i filmen hade handskar på sig innan hon började sy. Filmen kan ju inte vara särskilt gammal, men jag fick lite 60-tals känsla av den.
Margaretha