Ännu ett kallt minne

Eftersom jag inte hade någon möjlighet att lämna stugvärmen (ja, ja, allt är relativt och jämför med -27° så känns till och med + 14° rätt varmt) igår, fick jag börja dagen med att hämta ved. När tempera-turen sjunker under 20 grader går det inte att hålla en hyfsad värme i vårt gamla hus. Då stänger vi in oss i stora rummet, där öppna spisen finns, sveper in oss i filtar och tänker varma tankar.
Jag har nog tänkt att det vore smart — och varmt — att sova i stora rummet, men det har bara inte blivit av. Inte förrän i går när jag gjorde slag i saken och hämtade mina sängkläder från mitt mycket kalla sovrum. Att sova i ett kallt rum är helt OK — men det är inte skönt att lämna sängvärmen. Och det var gott att somna med en liten brasa som sprakade i spisen.

Det är lite lustigt att mina flesta kalla minnen, inte alls är vinterminnen. Tvärtom är flera av dem sommarminnen — kanske för att man inte förväntar sig kyla då (fast jag borde veta bättre) och inte alltid är rustad för den.

Jag tror att det var mitt sista sommarlov, sommaren innan jag skulle upp i tolvan, och alltså var sexton år, som jag var med föräldrarna till Arolla i Schweiz. Som enskilt arbete hade jag valt att teckna alpväxter under sommarlovet — där uppe på 2000 m fanns inte många växter att teckna av i midsommartid. Men längre ned i dalen fanns det så det räckte och blev över.
Vi var säsongens första gäster, och första natten förstod vi varför — det var KALLT. Är man i Schweiz för att vandra har man gott om varma kläder med sig, och vi sov i så gott som alla plagg vi hade med oss. Mössen krallade i väggarna och där låg vi och huttrade i full vandrarmundering med mössorna neddragna till nästippen.

.

Jag kikade just på bilder från Arolla, på nätet, det var roligt och en gnutta vemodigt. Hotellet vi bodde på är utbyggt och mondänt — vilket var det sista det var den sommaren vi var där.