måndag 18 januari 2010

Musikminnen


Det ramlade in några kommentarer från önskare redan under programmets gång:

Tjohej! Jag fick den första önskningen! Jag har alltid gillat Rita Streich och är lite avis på dig som suttit vid hennes fötter! Du kanske kan visa samma inlägg igen. Annkatrin
.
Kul att det började med rivstart - tre önskningar hitintills. Håller med Annkatrin om att du borde lägga ut det inlägget igen.
kram från Mette

Jag hör er, men de som vill läsa om när jag satt vid Rita Streich fötter får klicka på den här länken. Där finns historien och dessutom en liten filmsnutt där hon sjunger.

När jag hörde Sagas önskning förflyttades jag till Adelboden i Schweiz. En höst var jag där under höst-marknaden, och för ovanlighetens skull bodde jag inte på andra sidan dalen som jag brukar, utan på ett litet hotell mitt i byn. De här höstmarknadena är inte bara tingeltangel — det är ett stort evenemang dit de lokala bönderna från ett stort område kommer, för att umgås och för att göra affärer.
På kvällen samlades de i baren på det hotellet vi bodde. Visst hörde vi prat och glada skratt nerifrån, men somnade snart. Några timmar senare vaknade vi av en underbar stämstång under vårt fönster. Baren hade stängt och det var dags för karlarna (sådana viktiga ting som marknad är bara till för karlar) att gå hem. Att det druckits ordentligt syntes på en del, men hördes inte. Oj, så de sjöng — och alla verserna. Efter en halvtimme slutade de med "Der Mond ist aufgegangen" — och jag tror jag somnade innan de kom till sista versen:

So legt euch denn, ihr Brüder! In Gottes Namen nieder!
Kalt ist der Abendhauch.
Verschon uns, Gott, mit Strafen
Und lass uns ruhig schlafen
Und unsern kranken Nachbar auch!

Ja, sjunga kan de, schweizarna — och alla verserna kan de. Jag har många gånger stannat utanför en mellanstadie skola i Adelboden och lyssnat på sången från klassrummen. Utan att kunna något om skolsy-stemet i landet är min teori att deras musikunder-visning är bättre än vår. Och man börjar tidigt, några av mina schweiziska vänner är förskollärare, så jag vet att de på ett lekfullt sätt tränar ungarna till skönsång.

Länkar till gamla musikinlägg finns här.

4 kommentarer:

  1. Kul, jag hörde det mesta när inte dotra sjöng ännu högre!
    kram

    SvaraRadera
  2. Pella,
    Du får efterlyssna när dottern sover.
    kram,
    M

    SvaraRadera
  3. Jo, här får man mest höra att man ska hålla tyst när andra sjunger...

    SvaraRadera
  4. kan nog förstå dem ber mig hålla mun (fast det har inte hänt än) jag har vissa likheter med Artemus Ward.
    I can't sing. As a singist I am not a success. I'm saddest when I sing. So are those who hear me. They are sadder even than i am.

    SvaraRadera