Jag blir så lättad när jag hör att någon sätter ned foten. Tänk om alla ville göra det — det verkar både obekvämt och vanskligt att färdas genom livet på ett ben.
Novellresan i december: Sammanfattning av Vinterlandet
2 timmar sedan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Fast jag har en väninna vars chef ideligen påstår att han sätter ner foten - för att strax bli tvungen att dra upp den igen. Ur nån soppa han ställt till. Nu ler man i mjugg när han börjar säga det alla vet han kommer att säga:..."men jag satte ner foten!"
SvaraRaderaHaha, jag har en kollega som bär sig åt som Olgakatt berättade.
SvaraRaderaTack för den braiga posten på patient bloggen. Jag har skickat länken till flera vänner och kolleger.
Olgakatt,
SvaraRaderaEn något obalanserad man?
Katarina,
Ja, uttrycket är lite vanligt - jag som har svårt för klyschor, ryser varje gång jag hör det.
Så bra om mina tankar kan komma någon till glädje.
Margaretha