Läser att det i dag är National Handwriting Day. Detta i U.S.A., nu tycker jag väl inte att det skadar om man skriver läsligt i Sverige också. För det är läsligheten som avses, dagen är vald eftersom det är John Hancocks födelsedag, han var född 1737 och så här står det om honom: "he was the first and boldest signer of the Declaration of Independence, celebrate good handwriting. This day encourages people to write neatly so others can easily read it."
POSITION of the BODY.Sitting squarely fronting the desk, with feet placed firmly on the floor, and both arms on the desk, is, as a rule, the best position for practice in writing, or correspondence. The right side, may, however, be placed to the desk, with the right arm, only, resting thereon, and some persons prefer this position. Avoid crossing the feet, sitting on the edge of the chair, or assuming any careless attitude. The body should be erect, but slightly inclined forward, in order that the eye may follow the pen closely. This position will never cause curvature of the spine. The body should never be allowed to settle down into a cramped and unhealthy position with the face almost on the paper. By thus compressing the lungs and the digestive organs they are soon injured, and if the stomach lose its tone, the eyesight is impaired, there is such a close sympathy between these organs of the body. The practice of writing should be, and properly is, a healthful exercise, and injurious effects result only from improper positions of the body, at variance with good writing as well as good health.
På nätet märker jag att det i Sverige är ett laddat ämne, då har jag sökt på välskrivning, vilket ju inte är exakt detsamma som handwriting.
Många, i synnerhet män, tycks ha outplånliga skräckminnen av skolans välskrivning. Jag skrev som en kratta i småklasserna, och tyckte väl inte att välskrivning var direkt lustbetonat — men så fasansfullt som många beskriver det, tyckte jag inte att det var.
Jag hör definitivt den den gruppen som anser att man ska lära sig skriva läsligt, tidigt. Och jag vet av erfarenhet att de flesta ungar vill kunna det — även om det inte är populärt att öva. Men tyvärr är det bara övning som ger resultat, så när en unge lutar sig över det jag har skrivit, och säger: "åååååååååå, så fint du skriver", då talar jag om att det kan du också lära dig, om du är beredd att öva. Alla är inte det, men det finns faktiskt de som genast sätter sig ned och skriver av en förlaga. Texten till förlagan brukar vi hitta på tillsammans, några korta roliga meningar som blir längre med tiden.
Många, väldigt många, tycks vara av den uppfattningen att vi inte behöver lära oss att skriva för hand, eftersom vi kommer att leva våra liv i cyberrymden i framtiden.
Den som vill läsa om synpunkter för och emot kan kika på dessa länkar:
En lättläslig handstil är ofta också vacker! En vacker handstil är inte alls alltid läslig. Jag föredrar den läsliga men njuter om den också är vacker. Självklart ska alla lära sig att skriva så läsligt och vackert som möjligt. Trots att jag är läkare sätter jag en ära i att alltid skriva läsligt, t o m namnteckningen.
SvaraRaderaMen något är fel med dina länkar till åsikterna - alla går till christermagister!
Olgakatt,
SvaraRaderaTack för att du påpekade att länkarna inte fungerade - man ska inte ha bråttom när man tampas med blogger. Jag brukar alltid kolla länkarna, för det här har hänt förr. Radavståndet däremot kunde jag inte fixa, och jag orkade inte börja från början.
Jag har ett par väninnor som skriver vackert - men totalt oläsligt. Det är mest bågar. Det var så illa att när en av dem hade flyttat, kunde jag inte tyda den nya adressen, utan blev tvungen att klippa ut vad hon skrivit och klistra på kuvertet.
Så jag föredra'r också läsliga och prydliga handstilar framför de eleganta och oläsbara.
Margaretha
Jag håller fullständigt med den amerikanska damen om penmanship! Att öva handskrift tränar många saker, inte minst koordination och tålamod. Att skriva läsligt och vackert är att visa respekt för läsaren.
SvaraRaderaOlgakatt,
SvaraRaderaHar en känsla av att man gärna visar de döda respekt och hedrar deras minne, och en massa andra tjusiga ord - men att visa sin nästa respekt genom att tala och skriva tydligt förefaller inte vara lika populärt. Och jag undrar om inte tålamod har blivit omodernt.
Margaretha
som ibland känner sig som Ura-Kaipas mormor
Tillhör en av de första årgångarna som inte tvingades att skriva med höger hand, tack och lov, eftersom jag är hundraprocentigt vänsterhänt.
SvaraRaderaDetta faktum ställde dock till det när jag skulle försöka mej på kalligrafi. Till slut knäckte jag det dock - jag var tvungen att skriva alla bokstäver nerifrån och upp...
Ninna,
SvaraRaderaKlurigt att skriva från "fel" håll! Kändes det inte avigt i början?
I småklasserna hade jag en vänsterhänt klasskamrat som fick skriva med kulpenna, medan vi andra doppade våra stålpennor i bläckhornen. Vilken apparat det var, när bläckhornen skulle delas ut...
Margaretha