Jag tror inte att någon av alla kvinnor jag talat med som var tvungna att virka eller sticka sina stopp-dukar, frivilligt skulle återgå till att varje månad tvätta sin blodiga byk. Inte på den tiden i alla fall — i dag kan jag tänka mig att det ställer sig annorlunda när man kan stoppa in sina stoppdukar i tvättma-skinen.
Mödrar såg noga efter att det fanns stoppdukar med i byken varje månad — ett bra sätt att ha koll på sina döttrar!
bild härifrån.
Jag är ju uppväxt utan stoppdukar, men med en ny-fiken parfyrmeriinnehavare (snyggt ord), som varje gång min mor köpte bindor frågade om det var dotterns tur att nyttja dem! Vår familj hade badrum, men det var många som inte hade, ända in på 60-talet. En gång i veckan tågade alla elever som inte hade badrum hemma, ner till skolans bad. Jag gick med ibland, bara därför att det fanns en liten bassäng där man fick simma efter tvagningen. Baderskan var ett ampert fruntimmer som ropade ut sina komman-don. Utefter väggarna fanns på golvet ett porslinskar åt varje elev — där stod vi och tvättade den kroppsdel som baderskan befallde: vänster arm, höger arm, stjärten, ryggen — när hon kom till ryggen vände vi oss alla om och borstade kompis framför oss. Baderskan borstade den som stod sist. Sen sprang vi genom en iskall och en varm dusch innan vi slutligen fick simma en liten stund.
Jag har sett bilder från den här sortens bad, men hittar inga sådana nu — däremot hittade jag en lång och intressant artikel om badets historia.
La Toilette, c.1891Mary Cassatt, 1844-1926
.
Och så något helt annat, jag fick en vänlig kom-mentar på tebloggen idag där jag blev rekommen-derad att anmäla min blogg till Bloggerzoom — och betala en överkomliga icke angiven summa! Jag har inga avsikter att ens kolla sidan, men jag undrar om fler fått liknande förslag. Kommentaren ger sken av att komma från en privatperson.


