söndag 31 januari 2010

Hedersam utmärkelse

Olgakatt har tilldelat mig en den hedersamma ut-märkelsen kreativ bloggare. Nu ska jag i min tur välja ut sju bloggare som har gjort sig förtjänta av den. Här stöter jag på två problem, det första är att jag inte kan välja, inte gradera — och för det andra är flera av mi-na favoriter inte mottagliga för den sortens utmärk-elser. Jag delar härmed ut en kollektiv utmärkelse till alla bloggarna i min blogglista. Dessutom ska jag försöka bli bättre på att föra upp nya läsvärda blog-gar där. För den som vill läsa annat än svenska fa-voriter, rekommenderar jag blogglistan på grann-bloggen.

Och så var det de sju sakerna om mig själv. Har man bloggat några år så har man förmodligen redan berättat så mycket om sig själv som man är redo att göra.

De här sju sakerna om mig själv är totalt ointres-santa — men jag tror inte att jag nämnt dem tidigare.



På BB ansåg man att jag såg ut som Churchill.


Men cigarr rökte jag varken då eller senare.

Mitt första minne härrör sig från min tid på Södra KFUK's späd-barnsavdelning. En sköterska bar in mig i ett rum och lade mig på en våg. Den var kall och jag började skrika. Jag fortsatte att skrika, när jag lades i en barnsäng — och slutade först när ett annat barn lades i sängen mitt emot. Då tog jag tag i spjälorna och hävde mig upp för att titta på kompisen.


Tåvärmare har jag inte mycket till övers för — och ord som pynt, pyssel och inredning ger mig gåshud (av obehag). Ändå tycker jag att det är roligt att slå frivo-liteter, knyppla och bro-dera, men jag gör det bara om jag har behov av slutprodukten. Nålbundna vantar, lapptäcken av äkta lappar och rejäla absor-berande handdukar är mer min melodi.


Mitt första minne av en vävstol är att jag lekte under en, och slog huvudet i en utskjut-ande del (kanske för-klarar en del). Moster Signe, mormors syster, plockade fram en halvkilos vikt av järn som hon kylde bulan med. Både vävstolen och vikten finns numera i min ägo.
.

Jag dricker bara te och vatten. Helst svart te. I min ungdom provade jag alla parfymerade teer som fanns, och folk tyckte jag var konstig som drack sån't. Nu undviker jag de teerna — och folk tycker jag är konstig som inte gillar blommiga teer.
.
För den som inte redan insett det kan jag tala om att jag är en rätt tråkig typ — tycker om att träffa vänner, men gillar inte fester.

5 kommentarer:

  1. Det sista har vi gemensamt, får oftast vaaaansinnigt ont i huvudet eller skyller på hunden eller andra djur när det är kalas eller fest i faggorna. Dock tycker jag det är givande att träffa människor spontant helt kravlöst.

    SvaraRadera
  2. Välkommen i "tråk-klubben". Du förstår varför jag uppskattade en middag på ett te-ställe i skogen och inte en "vanlig" fest med tjo och tjim och klackarna i taket...

    Men hur gammal var du vid minnet av den kalla vågen?

    SvaraRadera
  3. Tänk att folk inte fattar hur roligt det är att vara tråkig!

    Vet inte exakt hur gammal jag var, men det var ju innan jag kunde gå, och mina första steg tog jag på ettårsdagern. Kom just på att eftersom jag är lärarbarn, var jag inte på krubban på loven, och eftersom jag är född i augusti betyder det att jag kan ha varit högst nio månader.
    Nu minns jag kanske minnet mer än själva händelsen eftersom jag har verbaliserat och visualiserat händelsen så många gånger.
    Oj, så många eftersom det blev - eftersom det var nödvändigt eftersom jag inte orkar tänka om just nu.
    Margaretha
    som har ett extremt gott minne

    SvaraRadera
  4. Här har ni en till. Tråkmänniska. Den sociala ensamvargen. Så.

    SvaraRadera
  5. Mira,
    Jag tror att vi är rätt månaga, men av naturliga skäl märks vi inte.
    Margaretha

    SvaraRadera