torsdagen den 31:e december 2009

I backspegeln


Ett par bloggarkompisar har skickat en så'n där lång lista där man ska berätta om man vill ha lussekatter med eller utan russin (gärna russin utan lussekatt), om man har stjärna eller elljusstake (nej) och när jag börjar julpynta (nej). Men som synes visar den bara hur tråkig jag är som inte tycker att julen sitter i mat och pynt, jag tyckte inte att jag kunde på punkt efter punkt visa hur grinig jag är. Så den listan får vara — men hos Nan (och några till) hittar jag något som de kallar "First line meme" som jag tycker är roligare, och dessutom sammanfattar det gångna året.
Man ta'r första meningen i varje månads första inlägg och ser om det säger något om hur året varit.
Eftersom jag nyligen har pratat om "namedraft"* så har jag illustrerat varje månad med en vävnota baserad på inläggets titel.

*Jag har inte kommit på något bra svenskt namn, på den här metoden att göra vävnotor med utgångs-punkt från ord eller namn.
Ordet, eller orden, under månadens namn är vad jag baserat vävnotan på, klickar man på det kommer man till inlägget (hoppas jag).
.

JANUARI
1970 träffade jag Reiko från Japan på ett scoutläger och vi har fortfarande kontakt med varandra.
.

FEBRUARI
Små, små revor i molnen gör att man anar den blå himlen så när talgoxen tränar på sin vårtrudelutt kan man nästan tro att våren lurar runt knuten.
.
MARS

Dagens frukostsamtal kom att handla om ramsor. Den om "Mars, mars måne" har jag inte hört se'n jag var barn.
.

APRIL
Nu kommer den grymma våren
med sol i tak och vägg.
Mina ögon rinna, och hjärnan
är ett tomt och urblåst ägg.
............................. Bo Bergman

.

MAJ
Ett säkert vårtecken när cyklisterna dyker upp på vägarna.

.
JUNI
Nu kommer Juni till min fönsterruta.
Hon vandrar över äng av ärenpris.
Och hennes gröna sidenfållar smeka
var ört i mullen, varje strå och ris.
................................... Viola Renwall
.
Hemma efter en perfekt semester.
.
.
AUGUSTI
Inte det minsta torrt, jag föräkrar! Således fråssade vi både på hembakt bröd och NE:s artiklar i om rättstavning.
.

SEPTEMBER
Lyssnar på radio medan jag är huslig — bestämmer mig för att ge programmet en chans, fast jag är irriterad på skratten, tempot och tramsigheten.
.

OKTOBER
All music is folk music, I aint
never heard no horse sing a song.
.................Louis Armstrong


NOVEMBER
Man bör undvika främmande ord om man har
en adekvat inhemsk vokabulär disponibel.

.
DECEMBER
Nu är den tiden förbi när man frågade varandra om hur barnen mår — nu förhör vi oss om hur föräldrarna har det.

Pausmusik

The Concert
Georg Jacobides
.
Kommer att tänka på Leopold Mozarts Kinder-symphonie när jag ser den här bilden.
Men den får mig också att tänka på en fredsguds-tjänst som jag var på i Högalids kyrka, på sjuttiotalet. Det var högstämt och vackert med kända musiker och vackra tal. Men så kom ett mycket modernt orgel-stycke och mannen framför mig satte sig med händerna för öronen, precis som kvinnan på bilden. Hans stackars fru blev så gruvligt generad och försökte dra ned hans armar — och vi som satt bakom hade fullt sjå att hålla oss för skratt.

onsdagen den 30:e december 2009

Läsvanor


Jag kan inte tänka mig en bättre sysselsättning kalla vinterdagar än att läsa. SMHI lovar -31° till natten, och då vet jag att det blir några grader kallare hos oss. Så jag har följt älsklingens exempel och valt den skönaste stolen nära brasan.


"Har du något bra lästips?" frågar en e-vän, och jag börjar fundera. Jag vill gärna veta vad mina vänner läser — men när någon säger att en bok är jättebra och att jag måste läsa den, då är jag så barnslig att jag i regel inte går i närheten av den boken. Det vill säga, jag har några få vänner vars boksmak sammanfaller med min, deras rekommendationer lyssnar jag till. Eftersom jag reagerar på det viset, är jag ytterst restriktiv med att själv rekommendera böcker.

Min blogg Pro captu lectoris, var tänkt som en bokblogg, men flera av vännerna ville ha allt på ett ställe och jag övergick till att tala böcker även här på bastmattan.

Först några ord om min (udda) boksmak, jag läser ytterst få nyutkomna böcker — inte för att de är dåliga (hur jag nu skulle kunna veta det när jag inte läser dem) utan därför att jag ännu hellre läser äldre böcker. Även om jag läser rätt fort, som finns det en gräns för hur mycket jag kan svälja, och då har jag valt att koncentrera mig på äldre litteratur. Men här tänkte jag försöka hålla mig till böcker som går att få tag på utan allt för stor möda. Och eftersom böcker alltid förlorar på att översättas läser jag vad jag kan på originalspråk — vilket bara är engelska och tyska. Till saken!

Den första författaren som dyker upp när någon frågar efter lästips är nog Chaim Potok, 1929-2002. Hans första bok "The Chosen" kom ut 1967, så jag betraktar honom som samtida. Se'n följde ett antal böcker som delvis handlar om samma personer, men ändå kan läsas fristående. Chaim Potok var ordordox jude, och alla böckerna utspelar sig i judisk miljö. Nu för tiden är det inte ofta jag hittar böcker som griper mig så totalt att jag glömmer här och nu. Men med hans böcker hade jag samma upplevelse som i bokslukaråldern, när jag kunde försvinna in i en annan värld.

Jag vet att åtmisntone en del av hans böcker är översatta till svenska, men på adlibris finns de bara på engelska, så den som vill läsa dem på svenska får nog höra med sitt bibliotek.

Deckare hör inte till favoritkosten även om jag gillar Agatha Christie och Dorothy Sayers — och nu de senaste åren har jag läst Jacqueline Winspears böcker om Maisie Dobbs. Ett fantastiskt språk, och annorlunda intriger. Jag tror att de fem böcker som kommit ut hitintills är översatta till svenska — även om jag inte tyckte att översättningen var något vidare i den första boken som jag först läste på svenska.

För att fortsätta på deckartemat, så har Jill Paton Walsh skrivit något som ibland kallas för "Imogen Quy mysteries". Några av hennes böcker är översatta, kanske alla.

För alla kattfantaster finns Lilian Jackson Brauns "The Cat Who" böcker. Jag tror att det finns närmare trettio böcker i serien, men de är tyvärr inte översatta till svenska. Lättlästa nöjsamma inte allt för spännande böcker, som utspelar sig i en fiktiv liten stad i norra U.S.A.

Oj, jag som inte trodde att jag skulle ha några böcker att skriva om — i synnerhet inte samtida — märker att det här nog får bli en följetong.

Kom gärna med tips, så kan jag antingen ta' upp dem här — eller länka till dig om du har en blogg.
Jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag ska lägga ner bokbloggen, låta den vila — eller ta' upp den igen. Men jag länkar till några ställen i den där jag skrev om sådana böcker som kan tänkas intressera någon.


Pausmusik

Angel Musician
Melozzo da Forli
c. 1438-1494

tisdagen den 29:e december 2009

Te under björkarna

får nog vänta några månader. Just nu är det -24,6° — och lika vackert nu på kvällen med månskenet som det var på da'n med den lågt stående solen. Men jag får nog tillstå att jag uppskattar sommarkvällarna i trädgården mer än braskvällarna.

Min lektyr är minst sagt blandad — jag varvar konst-böcker med en av bibliotekets avlagda böcker: -"Strindbergs systrar berätta om barndomshemmet och om bror August". Boken är tryckt 1926 och på försättsbladet finns en lapp inklistrad som berättar att man läste boken i A.B.F.s studiecirkel 1928-1929, och så namnen på deltagarna — bara karlar!


Dessutom så har jag börjat på "Charlotte's Web" av E. B. White, en av mina favoritförfattare, och inte bara när det gäller barnböcker, jag återkommer med jämna mellanrum till hans essäer. "Charlotte's Web" finns översatt till svenska, men jag minns inte vad den har för svensk titel, och jag rekommenderar den till såväl vuxna som barn! Den är illustrerad av Garth Williams, som också har illustrerat Laura Ingall Wilders böcker.

Pausmusik

The Artist's Daughter at the Clavichord
Zacarias Conzalez Velazquez
1763-1834

måndagen den 28:e december 2009

Goda grannar

Vilken lycka att se att grannarna kört bort snö-strängen framför vår uppfart, som snöplogen lagt dit. Och dessutom gjort en stig till vår soptunna. Vi har ju en "snögubbe" som plogar vår långa uppfart, men snösträngen kan vara tung att flytta på. Så idag behövde jag bara köra snöslungan fram till ytter-dörrarna. Se'n kunde jag fara och handla utan problem.

Varje gång jag kommer ut från ortens fula sextiotals Konsum och ICA byggnad är jag så tacksam över att bo på landet. Jag ser skogen på andra sidan vägen — och när jag kör hem är himlen rosa bakom höjderna i norr.

Pausmusik

Musicians, 1927
Louis Schrikkel
1902-1995

söndagen den 27:e december 2009

I vår barndoms vintrar


I vår barndoms vintrar när snön fallit ner
upphörde vagnshjuls och hovars brak
och stan blev uppfylld av slädar som gled
på tysta medar fram och bak.
Det var hästlort och gulsparv där slädarna höll,
trafiken blev mjuk genom vinterns försorg,
och ingen svor över snön som föll
på vägar och stigar och gator och torg.
.................................. Alf Henrikson

Pausmusik

Sommar
Arnold Böcklin, 1827-1901

lördagen den 26:e december 2009

Min teori håller streck

A namedraft for Liz

När man bäst behöver lite uppmuntran så händer något roligt.
Just som jag funderade på om jag skulle ta' en tupplur eller om jag skulle rycka upp mig och sätta en deg, så ringer telefonen.
"Hej, minns du mig, Liz från Skottland?"
Jag trodde knappast mina öron, jag har fått både snigelpost och e-post i retur när jag skrivit till henne — och nu är det många år se'n vi hade någon kontakt.
Det är inte så länge sedan som jag bloggade om hur jag träffade Liz på Liljevalchs, hur vi tappade bort varandra och se'n helt mirakulöst återfann varandra. Att jag inte fått tag på henne beror på att hon flyttat runt i världen — och att hon inte meddelat mig när hon flyttat berodde på att hon hört att jag var död.

Pausmusik

The Dutch Trombone Player
Peter Samuelson, 1912-1996

fredagen den 25:e december 2009

Pausmusik

A Music Party, 1861-1864
Arthur Hughes, 1832-1915

torsdagen den 24:e december 2009

Granar

Vid vägen som ledde upp till Kastellet, var julgransförsäljningen i full gång.
Kri stannade.
- O, titta en topp! Med kottar! Och gles och med grova grenar - precis en sådan gran, som vi absolut vill ha.
- Har du pengar på dig, så köp den, föreslog Affe. Vi hjälper dig att bära hem den.
-Jaaa... Kri drog på det. Men Titti måste allt vara med och köpa gran. Hon blir besviken annars.
.
ur Ett hjärta åt Kri av Ester Ringnér-Lundgren

Kri köper se'n granen för åtta kronor, den skulle ha kostat tio kronor, men Kri upptäcker att en gren var bruten och fick den ett par kronor billigare. Boken trycktes 1960, vad en gran kostar i dag har jag ingen aning om.

Jag hämtade min bakom vedboden i går. Julkortsväder. Visserligen såg jag ut en gran för en tid se'n, men jag var inte riktigt säker på var jag hade den — och nu, i snö, såg landskapet annorlunda ut.

För stor.


För mager.


Var det verkligen den här som jag tänkt mig?
Jo, när jag fick skaka snön av grenarna, såg jag att det var den jag tänkt mig. Precis som Kri vill jag ha en gles gran — har man levande ljus i granen är det väsentligt att grenarna inte sitter för tätt. Och med äpplen, om än små, som kontravikt i ljushållarna krävs rätt stabila grenar för att de ska orka hålla ljusen.

Min älskling väckte mig i morse med pussar, det var gott att ligga kvar i sängen med en spinnande kisse och tänka tillbaka på alla julaftons mornar när jag gick upp i ottan. Från det jag var sex år och mer än tjugo jular framöver, gick jag med en grupp som gick runt och väckte hotellets gäster med sång och kaffe på sängen. Utanför varje rum bestämdes vilken julsång som skulle passa det rummets gäster bäst — så klämde vi i och gick in.
När vi efter ett par timmar hade väckt alla gäster samlades vi i köket och fikade själva. Se'n var det dags för min kompis och mig att klä hotellets granar. I sanningens namn blev det nog inte så konstnärligt — vi hade några lådor med glitter, kulor, flaggor och änglahår förutom ljusslingorna.
Det var roliga jular som jag gärna tänker tillbaka på — men idag föredra'r jag mina stillsammare jular vid brasan.
.

Här berättar jag om när min far som barn letade efter skogens vackratse gran.
Och här kan du se älsklingens julklappsbestyr.
Vill du veta mer om Ester Ringnér-Lundgren.

Sällskapet för Ester Ringnér-Lundgren.

Pausmusik

Portrait of a Woman at a Window
John Stanton Ward
1917-2007

onsdagen den 23:e december 2009

Tevliga minnen


Letar efter burkar att förvara mitt te i, och hittar den här söta burken som rymmer 1/16 kg. Här krävs högre matematik — jag kommer så småningom fram till att det är 62,5 g. Märkligt mått, funderar över om det har något med gamla måttenheter att göra.


Anvisningar om hur man tillagar sitt te finns på insidan av locket.

Förstår att jag inte är en verklig tekännare för jag gör inte riktigt så — jag använder nylonsilar, vilket fungerar utmärkt ända tills de ger sig i sömmarna. Ja, det är ju inte riktiga sömmar, utan de"lödningar" som efter en tid ger sig och släpper ut tebladen i kannan. Eftersom jag trycker ur vätskan ur påsen (ja, jag vill ha starkt te) så går påsen tämligen snabbt upp i sömmarna. I morse hade jag nästan alla tebladen i min kopp och mindes hur jag och min polska väninna alltid la' teet i botten på glaset och hällde på vattnet som vi se'n fick sila mellan tänderna. Det var en sommar på sjuttiotalet som jag hälsade på Alexandra. Hon hyrde ett rum i ett gammalt hus i utkanten av Warszava. Huset hade ett rum i varje hörn med en korridor i mitten — det rummet som var kök, hade jordgolv. Kallvatten fanns indraget, varmvatten värmde vi med doppvärmare i hinkar. Toaletten som var inhyst i en garderob, var så liten att man fick dra ner byxorna innan man stängde dörren och se'n backa in och försöka trolla bort knäna när man drog igen dörren.
Minnen som ramlade över mig därför att temuggen var full av teblad.



Julgranen är huggen, den klär jag i morgon efter frukost. Tvättgrytan är full med ved, blir det inte förfärligt kallt bör den räcka en stund.

Pausmusik

The Amateur
Andrew Carrick Gow
1848-1920

tisdagen den 22:e december 2009

Diskutera eller kritisera

The Breton Weaver, 1888
Paul Serusier, 1864-1927

Dave var några och tjugo när han kom till Sverige för att studera. Det fanns fler amerikanska studenter på skolan, men Dave var den ende som vägrade att tala engelska. Han hade gått på en intesivkurs i svenska ett par veckor innan skolan startade. I början var det mycket händer och fötter, men han gav sig inte. Så fort han stötte på ett nytt ord bad han om en förklaring — på svenska. Dave hörde till de där begåvade människorna som hade svårt att bestämma sig för vilken av sina talanger han skulle odla, musik eller konst, och valda han musik, skulle han i så fall välja piano eller valthorn — eller hantverk, silver eller väv eller....
I min kurs var han den enda killen som vävde. Vi satt i vävstolarna bredvid varandra och hade jättekul tillsammans.
Varför kommer jag nu att tänka på Dave efter alla dessa år? Jo, Dave älskade blått, hans kläder var blå, hans vävar var blå, hans emaljarbeten var blå — ja, allt som kunde vara blått var blått. Naturligtvis talade vi om detta och han sa att även om han visste att det var fånigt, så var han så extrem att han tog det som en personlig förolämpning om någon inte tyckte om blått. Och just det kom jag att tänka på igår när jag talade med Kicki. Glada, utåtriktade och debattglada Kicki som även hon hör till den lilla grupp av människor som har så många talanger att hon ibland har haft svårt att veta vilken av alla begåvningar hon skulle utveckla. Nu var hon ledsen, hon hade fått sig en rejäl utskällning av en granne därför att hon hade sagt att hon inte gillade tomtar och att hon sa' nå't lättsamt om att städa tänkte hon inte göra förrän till våren.
Då kom jag att tänka på Dave och hans blå identitet — vi bär nog alla med oss vanor och föreställningar som är så djupt rotade att vi ta'r det personligt om någon ifrågasätter dem. Jag, som också gillar att debattera, har ofta mött det — när jag tycker att det är spännande att gå till botten med en företeelse, så kan andra ta' det som ett påhopp.

Tomten, en stammis


Nu har han varit här igen! Som ombud åt min väninna som är hemma från England över jul.
Så nu har jag te,

böckerna kom i går

och brasan finns redan.

Pausmusik

Two Boys Singing, c. 1625
Frans Hals, c. 1580-1666

måndagen den 21:e december 2009

Tomten har varit här

en uppmaning?

Det är väl ingen som kan gissa vad som finns i mitt tunga och hårda paket?

Pausmusik

Lady Playing Lute
Lin Fengiman, 1900-1991

söndagen den 20:e december 2009

Pausmusik

Symphony, 1915
Michail Ivanovish Menkov

lördagen den 19:e december 2009

Grå timmen


Bara -11°, men tillräckligt kallt för att en dagslång brasa är det enda alternativet.
Börjar dagen med att betrakta tre rådjur som strövar runt huset — förmodligen en mamma med sina telningar. Det ser kallt ut, särskilt som det var -19° i morse. Tre fläckar i snön under köksfönstret visar var de haft sitt nattläger. Jag sover gärna ute, och jag vill ha det svalt i sovrummet — men bara tanken att sova i snön när det är så kallt, får mig att huttra.