PÅ LIVETS TRASSLIGA BASTMATTA: walsh

lördag 6 januari 2018

The Quiet Man — novellutmaningen

2. Läs en novell som filmatiserats — The Quiet Man , 1933 av Maurice Walsh.

Reading woman

Ännu en irländsk författare, jag börjar misstänka att irländare inte bara har talets gåva — de kan omsätta de talade ordet i skrift — eller finns det kanske en mindre känd Blarney Stone, som skänker dig skrivandets gåva‽

Eftersom jag inte är det minsta intresserad av film hade jag ingen aning om att den här novellen hade filmatiserats 1952. Och när jag läser om filmen så är jag glad över att jag läst berättelsen och gjort mina egna bilder av dess händelser och människor. Filmen förefaller inte att ha så värst många likheter med novellen.

En läsvärd historia med ett gott språk.

torsdag 1 mars 2012

30 februari

För att ingen ska tro att jag är ännu knäppare än ni redan anar att jag är, så klistrar jag in en bild av 1712 års almanacka. Där, längst ned till höger, kan man läsa 30 februari, tillökad. Är man dessutom slängd i att läsa den tyska (fraktur) stilen, kan man se att det efter “tillökad” står “Snöö”. Det var tydligen så att man på den tiden hade väderprognos för hela året, inskrivet i almanackorna.
Jag tänker inte trassla in mig en en förklaring till hur det kom sig att det en enda gång har funnits 30 februari, annat än att det har med övergången från den julianska till den gregorianska kalenderna att göra — och också med svenskarnas ovillighet att införa något som en katolsk påve anbefallt. Läs om dagen på Wikepedia.

Det här med att gå från en kalender till en annan, får mig att tänka på Jill Paton Walshs bok “The Wyndham Case”, där tideräkningen spelar in, när Imogen Quy löser en mordgåta.
Låter namnet Jill Paton Walsh bekant, så har du kanske läst någon av hennes böcker, hon har skrivit både för barn och vuxna. Dessutom avslutade hon Dorothy L. Sayers sista bok om Lord Peter Wimsey och Harriet Vane — och har skrivit yttrligare två Lord Peter böcker.

onsdag 30 december 2009

Läsvanor

Jag kan inte tänka mig en bättre sysselsättning kalla vinterdagar än att läsa. SMHI lovar -31° till natten, och då vet jag att det blir några grader kallare hos oss. Så jag har följt älsklingens exempel och valt den skönaste stolen nära brasan.

"Har du något bra lästips?" frågar en e-vän, och jag börjar fundera. Jag vill gärna veta vad mina vänner läser — men när någon säger att en bok är jättebra och att jag måste läsa den, då är jag så barnslig att jag i regel inte går i närheten av den boken. Det vill säga, jag har några få vänner vars boksmak sammanfaller med min, deras rekommendationer lyssnar jag till. Eftersom jag reagerar på det viset, är jag ytterst restriktiv med att själv rekommendera böcker.

Min blogg Pro captu lectoris, var tänkt som en bokblogg, men flera av vännerna ville ha allt på ett ställe och jag övergick till att tala böcker även här på bastmattan.

Först några ord om min (udda) boksmak, jag läser ytterst få nyutkomna böcker — inte för att de är dåliga (hur jag nu skulle kunna veta det när jag inte läser dem) utan därför att jag ännu hellre läser äldre böcker. Även om jag läser rätt fort, som finns det en gräns för hur mycket jag kan svälja, och då har jag valt att koncentrera mig på äldre litteratur. Men här tänkte jag försöka hålla mig till böcker som går att få tag på utan allt för stor möda. Och eftersom böcker alltid förlorar på att översättas läser jag vad jag kan på originalspråk — vilket bara är engelska och tyska. Till saken!

Den första författaren som dyker upp när någon frågar efter lästips är nog Chaim Potok, 1929-2002. Hans första bok "The Chosen" kom ut 1967, så jag betraktar honom som samtida. Se'n följde ett antal böcker som delvis handlar om samma personer, men ändå kan läsas fristående. Chaim Potok var ordordox jude, och alla böckerna utspelar sig i judisk miljö. Nu för tiden är det inte ofta jag hittar böcker som griper mig så totalt att jag glömmer här och nu. Men med hans böcker hade jag samma upplevelse som i bokslukaråldern, när jag kunde försvinna in i en annan värld.

Jag vet att åtmisntone en del av hans böcker är översatta till svenska, men på adlibris finns de bara på engelska, så den som vill läsa dem på svenska får nog höra med sitt bibliotek.

Deckare hör inte till favoritkosten även om jag gillar Agatha Christie och Dorothy Sayers — och nu de senaste åren har jag läst Jacqueline Winspears böcker om Maisie Dobbs. Ett fantastiskt språk, och annorlunda intriger. Jag tror att de fem böcker som kommit ut hitintills är översatta till svenska — även om jag inte tyckte att översättningen var något vidare i den första boken som jag först läste på svenska.

För att fortsätta på deckartemat, så har Jill Paton Walsh skrivit något som ibland kallas för "Imogen Quy mysteries". Några av hennes böcker är översatta, kanske alla.

För alla kattfantaster finns Lilian Jackson Brauns "The Cat Who" böcker. Jag tror att det finns närmare trettio böcker i serien, men de är tyvärr inte översatta till svenska. Lättlästa nöjsamma inte allt för spännande böcker, som utspelar sig i en fiktiv liten stad i norra U.S.A.

Oj, jag som inte trodde att jag skulle ha några böcker att skriva om — i synnerhet inte samtida — märker att det här nog får bli en följetong.

Kom gärna med tips, så kan jag antingen ta' upp dem här — eller länka till dig om du har en blogg.
Jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag ska lägga ner bokbloggen, låta den vila — eller ta' upp den igen. Men jag länkar till några ställen i den där jag skrev om sådana böcker som kan tänkas intressera någon.