onsdag 28 oktober 2009

Den som gör en resa


Världen är en bok, och de som inte reser läser bara en sida. .................................................Saint Augustine (354-430)

Att läsa bloggar sätter alltid sprätt på tankeverk-samheten – jag börjar alltid associera och så ger det ena minnet det andra. Det är som att slå upp något i en uppslagsbok, efter fem minuter minns man inte varför man tog fram boken, men man hittar ideligen nya saker att läsa om.
Christina gav oss häromdagen en glimt från sin vistelse på Tobago. Och när jag läser kommentarerna märks det tydligt att läsningen får många att minnas sina egna resor.
En av mina kompisar påstod en gång att vi tillhörde den första generationen som for ut i världen. Det tror jag inte ett ögonblick på. Att resa har man alltid gjort, och många har skrivit böcker om det.

När min älskling hade väckt mig i natt började jag i minnet gå igenom de böcker om resor jag kunde komma på. Det blev inte så många innan jag somnade – kanske kan ni hjälpa mig att fylla på listan.

"Gullivers resor" 1726 av Jonathan Swift.

Jules Verne skrev massor av böcker, många, kanske de flesta, hade något med resor att göra. Just nu kommer jag bara på: "Fem veckor i en ballong"
"Jorden runt på 80 dagar"
"Till jordens medelpunkt"
"En världsomsegling under havet"

På 60-talet skrev John Steinbeck sin "Travels with Charley: In Search of America".

"Caroline — ett kvinnoöde från romantikens dagar" av Beatrice Zade har jag nämnt tidigare, liksom om "Vivis resa" av Vivi Täckholm Laurant och "Amerikanskt" av Ester Blenda Nordström.

Mozart auf der reise nach Prag av Eduard Mörike, en av dessa små böcker som har kommit från ingenstans, ligger i högen med olästa böcker.

Förmodligen hörde vi, och kanske generationen före oss, till dem som reste relativt bekvämt. Tågluffa och flyga kan vara tröttsamt, men jag tror inte att vi kan föreställa oss hur det var på hästskjutsarnas tid. Ändå for folk land och rike omkring. Tror för den delen inte att det var alldeles enkelt i tågens barndom heller, sotigt och tröttsamt — om man inte hade råd att resa i första klass och ta' in på förstklassiga hotell efter vägen.
Så finns det ju böcker där resandet finns med, utan att det rör sig om reseskildringar.
För drygt hundra år se'n tillbringade skandinaver gärna vintern i Italien, och många romaner skrevs i den miljön. Så här rakt av kan jag bara komma på Sigrid Undsets Jenny. (Om det är den enda av Undsets böcker man läst, undrar man nog hur hon kunde få nobelpriset — ända var det med den boken hon fick sitt genombrott 1911.) Och så har vi Marie Correllis (miss)romaner, jag har bara läst några få men tycker mig minnas att även de utspelar sig i Italien. Och jag häpnar när jag läser om hur mycket och långt man reste i början av förra seklet. Selma Lagerlöf med vänner flängde omkring i Europa och hann med att skriva många och långa brev till dem som var kvar här hemma. Hur bar de sig åt?

11 kommentarer:

  1. Och nu vill vi höra om dina resor!
    Siv & Fred

    SvaraRadera
  2. Gamle herr von Linné reste en hel del och så även hans lärjungar!

    Och ja. Jag vill också gärna höra mer om dina resor...

    SvaraRadera
  3. Mina vänner,
    För ögonblicket har jag bara molasses i knoppen och minns inte ens var jag varit. Märkte när jag läste igenom vad jag skrivit att det inte blev vad jag tänkt skriva...

    Ja, den käre herr von Linné tänkte jag inte på. Däremot hade jag tänkt få med en del om kvinnliga upptäcktsresanden.
    Margaretha

    SvaraRadera
  4. Faderuttan också - melass heter det på ärans och hjältarnas språk.
    M

    SvaraRadera
  5. Spelar ingen roll, Margaretha! Det blev intressant i alla fall! :)

    SvaraRadera
  6. Fniss!!! Jag undrade just vad det var du egentligen hade i knoppen din...

    SvaraRadera
  7. Mira,
    Ja, man kan undra. Stått kallt har eländet också gjort och blivit trögflytande.
    Undrar om det hjälper med en mössa.
    M

    SvaraRadera
  8. Jag läste molass som melass men tänkte att det nog var ett spännande dialektalt uttal du delade med dig av.:-)

    Carina Burmans böcker om Euthanasia Bondesson tänker jag på. Om man får tänka fiktivt. Och så Thor Heyerdahl förstås. Och så har jag något i bakhuvudet som bara inte vill komma fram ordentligt... Gissar att det nu kommer att sysselsätta min hjärna större delen av dagen...

    SvaraRadera
  9. Lilla Eken,
    Ja ord som ligger nära varandra kan vara besvärliga. Jag har en dansk väninna som bodde i Sverige som barn och låter svensk när hon talar - fast nu efter massor med år i Danmark har hon glömt när det ska vara en och ett förutom att många uttryck försvunnit för henne. Folk tittar lite underligt på henne när hon på klingande svenska säger de galnaste saker.

    Heyerdahl föresvävade mig för ett ögonblick, men flög bort innan jag hann få honom på pränt. Burman har jag inte läst - jag hinner nästan aldrig till de nutida författarna eftersom det finns så mycket annat spännande som jag vill läsa först. Men i nästa liv....
    Väntar med spänning på att du ska fånga vad som ligger och pyr i bakhuvudet!
    Margaretha

    SvaraRadera
  10. Jag säger som de andra, jag vill också höra mer om dina resor. Du skriver så trevligt.
    Annkatrin

    SvaraRadera
  11. Annkatrin,
    En liten episod blev det - får se om det blir mer. Ofta är det ju så att sån't som jag av olika anledningar minns, inte är intressant för andra än de som var med. Dessutom har jag inte varit ute på så vådliga äventyr som många andra - jag har mest rest mellan vänner. Vilket betyder att Äventyret lyser med sin frånvaro.
    Margaretha

    SvaraRadera