Beslöt mig för att leta färger på min vandring till och från brevlådan. För att vara säker på att få någon bild med lite färg i, började jag med att föreviga mina fula brevlådeskor.
Häggmispeln brukar vara grannare än så här – men den försöker ändå.
Kaprifolen har fortfarande några enstaka blommor i toppen. För att komma åt dem blev jag tvungen att hämta en trappstege – ändå nådde jag bara upp till en av dem.
Visst känns det fint att det finns blommor som först nu börjar sin blomning. Höstgentianan piggade upp mig – både för att den är vacker och för att det känns som en hälsning från min far som älskade gentiana. Hoppas att det piggade upp dig också, Mira!
Ja, mina vänner, ingen kan beskylla mig för att vara modemedveten! Vet inte om jag tycker sockorna är så tjusiga - i all synnerhet inte till skorna - men de är sköna och varma. Det är knästrumpor som jag gjorde en gnutta för korta så de korvar sig så elegant (och värmande) kring vristerna. Margaretha
Det är lättare att säga vad och vem jag inte är. — jag är inte mitt yrke — jag är inte min inkomst — eller eventuell avsaknad därav — jag är inte min ålder — jag är inte min sjukdom Så vem är jag då? — en lagom tjock tant i min bästa år — en slarvig pedant — en konservativ radikal — en vänlig stropp Och vad gör jag då? — läser — väver — lyssnar på musik, företrädesvis klassisk — gärna barockmusik
Apselut!
SvaraRaderaMen allra gladast blev jag av dina "fula brevlådeskor"!!!
Ja, dom var verkligen fula * fniss* men snygga raggsockor har du!
SvaraRaderaJa, mina vänner, ingen kan beskylla mig för att vara modemedveten!
SvaraRaderaVet inte om jag tycker sockorna är så tjusiga - i all synnerhet inte till skorna - men de är sköna och varma. Det är knästrumpor som jag gjorde en gnutta för korta så de korvar sig så elegant (och värmande) kring vristerna.
Margaretha