Den som gör en resa

Världen är en bok, och de som inte reser läser bara en sida. .................................................Saint Augustine (354-430)

Att läsa bloggar sätter alltid sprätt på tankeverk-samheten – jag börjar alltid associera och så ger det ena minnet det andra. Det är som att slå upp något i en uppslagsbok, efter fem minuter minns man inte varför man tog fram boken, men man hittar ideligen nya saker att läsa om.
Christina gav oss häromdagen en glimt från sin vistelse på Tobago. Och när jag läser kommentarerna märks det tydligt att läsningen får många att minnas sina egna resor.
En av mina kompisar påstod en gång att vi tillhörde den första generationen som for ut i världen. Det tror jag inte ett ögonblick på. Att resa har man alltid gjort, och många har skrivit böcker om det.

När min älskling hade väckt mig i natt började jag i minnet gå igenom de böcker om resor jag kunde komma på. Det blev inte så många innan jag somnade – kanske kan ni hjälpa mig att fylla på listan.

"Gullivers resor" 1726 av Jonathan Swift.

Jules Verne skrev massor av böcker, många, kanske de flesta, hade något med resor att göra. Just nu kommer jag bara på: "Fem veckor i en ballong"
"Jorden runt på 80 dagar"
"Till jordens medelpunkt"
"En världsomsegling under havet"

På 60-talet skrev John Steinbeck sin "Travels with Charley: In Search of America".

"Caroline — ett kvinnoöde från romantikens dagar" av Beatrice Zade har jag nämnt tidigare, liksom om "Vivis resa" av Vivi Täckholm Laurant och "Amerikanskt" av Ester Blenda Nordström.

Mozart auf der reise nach Prag av Eduard Mörike, en av dessa små böcker som har kommit från ingenstans, ligger i högen med olästa böcker.

Förmodligen hörde vi, och kanske generationen före oss, till dem som reste relativt bekvämt. Tågluffa och flyga kan vara tröttsamt, men jag tror inte att vi kan föreställa oss hur det var på hästskjutsarnas tid. Ändå for folk land och rike omkring. Tror för den delen inte att det var alldeles enkelt i tågens barndom heller, sotigt och tröttsamt — om man inte hade råd att resa i första klass och ta' in på förstklassiga hotell efter vägen.
Så finns det ju böcker där resandet finns med, utan att det rör sig om reseskildringar.
För drygt hundra år se'n tillbringade skandinaver gärna vintern i Italien, och många romaner skrevs i den miljön. Så här rakt av kan jag bara komma på Sigrid Undsets Jenny. (Om det är den enda av Undsets böcker man läst, undrar man nog hur hon kunde få nobelpriset — ända var det med den boken hon fick sitt genombrott 1911.) Och så har vi Marie Correllis (miss)romaner, jag har bara läst några få men tycker mig minnas att även de utspelar sig i Italien. Och jag häpnar när jag läser om hur mycket och långt man reste i början av förra seklet. Selma Lagerlöf med vänner flängde omkring i Europa och hann med att skriva många och långa brev till dem som var kvar här hemma. Hur bar de sig åt?