Min mormors syster köpte in Djurens Liv av Alfred Brehm 1923, jag tror att det var den första svenska upplagan. Jag har 15 band men det verkar som den senare kom att utökas till 18 band. Jag läser att den trots att den är en aning föråldrad ändå fortfarande är tämligen ackurat. Jag har använt boken när jag behövt veta hur djur verkligen ser ut och kan fortfarande bläddra i den bara för att illustrationerna är så läckra.
För många å se'n när vi hade oinbjudna (o-)hyresgäster så byggde de bo i bokhyllan bakom just "Djurens liv" — smart, eftersom katten inte hade en chans att nå dem där!
För många å se'n när vi hade oinbjudna (o-)hyresgäster så byggde de bo i bokhyllan bakom just "Djurens liv" — smart, eftersom katten inte hade en chans att nå dem där!
0
"Som representant för släktet Jaculus utvälja vi ökenspringråttan, arabernas djerboa, Jaculus jaculus L. (Dipus aegyptius), ett av de allra näpnaste lilla djur med en kroppslängd av 17 cm och en svans som utan kvasten är 21 cm lång. Djurets översida är gråaktigt sandfärgad, undersidan är vit; en bred, vit strimma går bakifrån över låret; svansen är ovantill blekgul, undertill vit; svanskvasten är i spetsen vit, längre upp svart med pilformig avgränsning mot det vita."
Många av de gamla uppslagsverken om djur är mycket bättre än de moderna många gånger.
SvaraRaderaSom illustratör har jag haft stor nytta av t ex Djurens liv när jag har behövt veta hur någon detalj på ett djur ser ut :)
Bilden av ökenspringråttans ben är ett lysande exempel.
Jag har använt den på samma sätt - tryckte myror och grodor för länge se'n då kom den väl till pass. Liksom när jag började min mussaga och ville blanda in fladdermöss - då fick jag reda på att det finns en dagflygnde sort i Sydamerika. Den lät jag Mulliga Musens Morbror chartra.
SvaraRaderaMargaretha