Musical Society, koppargravyr av Abraham Bosse (1602-1676) o
Jag har det så gott i min blå stol med bokhögar upp över öronen och självvald musik. Jag har just laddat CD spelaren med fem CD, H. W. Ernst, Carl Ditters von Dittersdorf, Wilhelm van Wassenaer, Carl Philip Emanuel Bach och Francesco Geminiani. De äldsta av dem levde för ungefär 300 år sedan — jag kan inte låta bli att fundera över hur de själva såg på sin musik. Kanske hoppades de att musiken skulle leva vidare; men att vem som helst skulle kunna köpa inspelningar av deras musik och spela den i sina hem, det kan de ju inte ens ha drömt om. Det skulle säkert ha känts bra för dem att ha vetat det när livet var som motigast.
Abraham Bosse skulle säkerligen också ha blivit mer än förvånad om han hade vetat att jag medan jag lyssnade på musik från hans tid kunde sitta med en liten låda i knäet och titta på hans etsningar!
Abraham Bosse skulle säkerligen också ha blivit mer än förvånad om han hade vetat att jag medan jag lyssnade på musik från hans tid kunde sitta med en liten låda i knäet och titta på hans etsningar!
Å den bilden väcker ett minne hos mig. Jag var med min dåvarande käraste (han är pianist) på en kammarmusikspelning på ett gammalt slott( el. herrgård) ute på Ekerö.
SvaraRaderaDet var en så skön upplevelse att få lyssna på musik i ett rum där man inte trängdes med hundratals andra. Jag tror publiken var högst 50 personer. Alldeles lagomt.
Ja, det är något särskilt att lyssna på levande musik i liten skala. Jag är med i en kammarmusikförening där man en gång i månade bjuder på kammarmusik på en herrgård.
SvaraRaderaMargaretha