måndag 29 juli 2013

Varför blir allt värre

innan det blir bättre?
Nu talar jag om städning, men det gäller nog många andra områden också.
Och varför håller jag mig inte till den vackert uttänkta planen, jag har för dagen?
De första timmarna gick planenligt, plocka svarta vinbär till frukosten, och sedan en lång skön frukost när jag såg hur dimman lättade över älven, talade med älsklingen och läste mejl. Men se’n — mitt i en skön tupplur — greps jag av en husmorsneuros. Plockade fram glassmaskinen och laddade den med ”glassmeten” jag gjorde i går kväll. Eftersom jag förköpt mig på grädde, insåg jag att det var lika bra att prova receptet som Donna skickat, och sagt att det var den godaste kanelglass hon ätit. Den är god, fast jag bytte ut kanelen mot kardemumma.
När den var uppslevad i en låda, och på plats i frysen, tog jag fram påsen med bakmix för danskt rågbröd. Jag tycker att rågbröd är så gott, men bakar det sällan eftersom det är kladdigt, och jag alltid är osäker på hur mycket mer mjöl jag ska tillsätta, så när jag såg den här påsen, tyckte jag att det kunde vara värt att prova. Den har säkert stått i handkammaren sedan i början av året, och när jag ser bäst-före-datumet inser jag att mixen nog var gammal redan när jag köpte den. Går in på Kungsörnens hemsida, men hittar inte mixen — den har uppenbarligen utgått ur sortimentet.
Hur den smakar vet jag inte än, men det luktar gott i köket. 
Degen var precis så kladdig som rågdegar ha för sed att vara — men min trogna assistent knådade utan att klaga. För säkerhets skull ställde jag ned assistenten på golvet.

 Det var när jag knäföll för att rota fram den största lergrytan ur grytskåpet, som jag insåg i hur stort behov sagda skåp var av en rengöring. In i norden korkat att sätta igång den rengöringen nu, när köket redan såg ut som det varit både inbrott och jordbävning där.

Nu återstår bara att få allt på plats igen (tänk på mig!). Sedan ska jag köra fram skottkärran för att transportera jord och blomkrukor till garaget — annars får min gäst, som är i antågande, inte rum på kökstrappen.
Därefter borde tvätten var stryktorr, och har jag sedan tillräckligt med husmorsambitoner kvar, så vore det utomförträffligt om jag torkade av ett par golv.
Det är inte utan att jag är nöjd med dagens värv.

10 kommentarer:

  1. Är lite avundsjuk på din energi. Min tar fort slut!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Maggan,
      Man kommer långt med bara viljan.
      Margaretha

      Radera
  2. Du är värd en husmorsmedalj, allraminst. Särskilt för handkammaren! Hur många vet ens vad det är idag?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,
      Lyckades jag nu bara städa även handkammaren, ja DÅ vore jag värd en medalj!
      Margaretha

      Radera
  3. Jag håller med Karin! Du borde få husmorsmedalj efter en sådan raid/räd? (hur skriver man räd på svenska?)
    Min strykbräda bär tåligt kläderna sedan en månad tillbaka. Ibland rotar jag fram någonting som absolut måste användas men sedan får resten ligga kvar igen. Jag kunde ju stryka nu istället för att befinna mig på bloggen, men...

    Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. PettasKarin,
      Den räden lät nog större än den var - att hälla glassmet i en maskin och mjöl i en annan, och se'n låta maskinerna göra jobbet, är ju inte så krävande. Det kräver mest initiativförmåga, och jag är nöjd med att jag lyckades uppbåda dylik.

      Min strykstrategi liknar din - för även om jag försöker att inte tvätta, om jag inte tror att jag kan ta hand om tvätten när den är färdig, så kommer ofta något annat emellan.
      Annars tycker jag att det är rogivande att stryka.
      Margaretha
      på trappen
      älsklingen i
      buskarna
      och gästen
      i sängen

      Radera
  4. Underbar beskrivning av tillvaron. Man kan inte styra vad som komma skall!

    Gillar hållaren för grytlocken på insidan skåpdörren!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Viola,
      "De skönaste planer, må de vara uppgjorda av
      möss eller människor, går ofta om intet"
      Han visste vad han talade om, den gode Robert Burns.
      Ja, hållarna för grytlock är jättebra!
      Margaretha

      Radera
  5. Igenkänningsfaktorn är hög. Det blir som bekant sällan som man tänkt sig. Det är bara att tacka och ta emot när andan faller åt det hållet du beskriver. För det kommer alltid en morgondag till att fortsätta med de där andra planerna en hade.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åsa,
      Det är skönt att höra att jag är i gott sällskap!
      Planerna ta'r ju aldrig slut - vilket är både härligt och stressande.
      Margaretha

      Radera