Nu talar jag om städning, men det gäller nog många andra områden också.
Och varför håller jag mig inte till den vackert uttänkta planen, jag har för dagen?
De första timmarna gick planenligt, plocka svarta vinbär till frukosten, och sedan en lång skön frukost när jag såg hur dimman lättade över älven, talade med älsklingen och läste mejl. Men se’n — mitt i en skön tupplur — greps jag av en husmorsneuros. Plockade fram glassmaskinen och laddade den med ”glassmeten” jag gjorde i går kväll. Eftersom jag förköpt mig på grädde, insåg jag att det var lika bra att prova receptet som Donna skickat, och sagt att det var den godaste kanelglass hon ätit. Den är god, fast jag bytte ut kanelen mot kardemumma.
När den var uppslevad i en låda, och på plats i frysen, tog jag fram påsen med bakmix för danskt rågbröd. Jag tycker att rågbröd är så gott, men bakar det sällan eftersom det är kladdigt, och jag alltid är osäker på hur mycket mer mjöl jag ska tillsätta, så när jag såg den här påsen, tyckte jag att det kunde vara värt att prova. Den har säkert stått i handkammaren sedan i början av året, och när jag ser bäst-före-datumet inser jag att mixen nog var gammal redan när jag köpte den. Går in på Kungsörnens hemsida, men hittar inte mixen — den har uppenbarligen utgått ur sortimentet.
Hur den smakar vet jag inte än, men det luktar gott i köket.
Degen var precis så kladdig som rågdegar ha för sed att vara — men min trogna assistent knådade utan att klaga. För säkerhets skull ställde jag ned assistenten på golvet.
Det var när jag knäföll för att rota fram den största lergrytan ur grytskåpet, som jag insåg i hur stort behov sagda skåp var av en rengöring. In i norden korkat att sätta igång den rengöringen nu, när köket redan såg ut som det varit både inbrott och jordbävning där.
Nu återstår bara att få allt på plats igen (tänk på mig!). Sedan ska jag köra fram skottkärran för att transportera jord och blomkrukor till garaget — annars får min gäst, som är i antågande, inte rum på kökstrappen.
Därefter borde tvätten var stryktorr, och har jag sedan tillräckligt med husmorsambitoner kvar, så vore det utomförträffligt om jag torkade av ett par golv.
Det är inte utan att jag är nöjd med dagens värv.
Är lite avundsjuk på din energi. Min tar fort slut!
SvaraRaderaMaggan,
RaderaMan kommer långt med bara viljan.
Margaretha
Du är värd en husmorsmedalj, allraminst. Särskilt för handkammaren! Hur många vet ens vad det är idag?
SvaraRaderaKarin,
RaderaLyckades jag nu bara städa även handkammaren, ja DÅ vore jag värd en medalj!
Margaretha
Jag håller med Karin! Du borde få husmorsmedalj efter en sådan raid/räd? (hur skriver man räd på svenska?)
SvaraRaderaMin strykbräda bär tåligt kläderna sedan en månad tillbaka. Ibland rotar jag fram någonting som absolut måste användas men sedan får resten ligga kvar igen. Jag kunde ju stryka nu istället för att befinna mig på bloggen, men...
Karin
PettasKarin,
RaderaDen räden lät nog större än den var - att hälla glassmet i en maskin och mjöl i en annan, och se'n låta maskinerna göra jobbet, är ju inte så krävande. Det kräver mest initiativförmåga, och jag är nöjd med att jag lyckades uppbåda dylik.
Min strykstrategi liknar din - för även om jag försöker att inte tvätta, om jag inte tror att jag kan ta hand om tvätten när den är färdig, så kommer ofta något annat emellan.
Annars tycker jag att det är rogivande att stryka.
Margaretha
på trappen
älsklingen i
buskarna
och gästen
i sängen
Underbar beskrivning av tillvaron. Man kan inte styra vad som komma skall!
SvaraRaderaGillar hållaren för grytlocken på insidan skåpdörren!!!
Viola,
Radera"De skönaste planer, må de vara uppgjorda av
möss eller människor, går ofta om intet"
Han visste vad han talade om, den gode Robert Burns.
Ja, hållarna för grytlock är jättebra!
Margaretha
Igenkänningsfaktorn är hög. Det blir som bekant sällan som man tänkt sig. Det är bara att tacka och ta emot när andan faller åt det hållet du beskriver. För det kommer alltid en morgondag till att fortsätta med de där andra planerna en hade.
SvaraRaderaÅsa,
RaderaDet är skönt att höra att jag är i gott sällskap!
Planerna ta'r ju aldrig slut - vilket är både härligt och stressande.
Margaretha