söndag 21 juli 2013

Livsstilstankar

 A self sufficient arial colony. 
Idea of Belgian scientist and balloonist 


(En intressant kille, värd sitt eget inlägg)
En kort intervju på radion får mig att tänka till — och se mig omkring i mitt hem. Det handlar om att leva miljövänligt och att helst vara självförsörjande. 
Kvinnan som intervjuas har ett mycket litet hem och få ägodelar — hon säger vid ett tillfälle att om hon inte använder något på en vecka så åker det ur huset.
Jag ser mig omkring och tänker på alla böcker — inte läser jag dem alla varje vecka. Inte ens referenslitteraturen som jag nyttjar ofta, kommer till användning varje vecka. Det finns en hel del i köksskåpen som jag skulle kunna klara mig utan, för inte använder jag munkpannan, goråjärnet eller mina lergrytor, varje vecka. Hushållsassistenten använder jag inte heller varje vecka, men periodvis använder jag den varje dag, så den vill jag verkligen inte slänga ut — eller raclettemaskinen, som inte ens på vintern, kommer fram mer än en gång i månaden, kan jag tänka mig att leva utan. Däremot skulle jag inte sakna våffeljärnet.
Och kläder, jag som använder mina kläder tills de bara duger till skurtrasor, eller om jag inte gillar dem, viker ihop dem och tror att jag ska använda tyget till något. Och det kan ta’ åratal innan jag kommer på vad detta något är. 
Och fotoalbum — vem 17 vill slänga ut fotoalbum? Nej, den sortens liv är inte för mig. Ändå är jag övertygad om att jag lever ett mer ekonomiskt och
miljövänligt liv än många andra, eftersom jag sällan köper något annat än mat (böcker är mat för själen!). Jag behöver inte köpa något, för vad jag än behöver, så har jag det — må det vara en skruv eller en ryggsäck — det gäller bara att veta var. Och har jag det inte, så får jag leva utan.
Jag beundrar den här tjejen och Dickie, som klarar av att leva med ett minimum av ägodelar — men inser att det inte passar mig.


4 kommentarer:

  1. Ja, inte tycker jag att det är särskilt miljövänligt att slänga ut det man inte har behövt på en vecka. Jag använder allting jag har tills det inte finns möjlighet att använda det mera än till ev. golvtrasa eller dylikt. Även dem tvättar jag så länge de håller...
    Beundransvärt är det att klara sig på litet, helt klart, men att slänga ut saker efter en vecka...nejnej. Passar inte mej

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,
      Nej, det låter lite väl drastiskt. Kanske ger hon bort det, det sa' hon ingenting om. Men faktum är att jag tycker det låter lite snobbigt - jag klarar mig minsann på luft och positivt tänkande.
      Margaretha
      på verandan där
      det fortfarande
      är 27°

      Radera
  2. Jag tänker ibland på Fogelströms Stockholmsromaner där den ordentliga Emelie sorterat inför sin död och lagt sakerna i paket med påskrifter. "Kan kastas" är en av dem.
    Häromdagen blev vi av med ett uttjänt trädgårdsmöblemang och fick 100 kr av en kille som ville rusta upp det. Känns bra med återbruk. Vi kör en massa prylar till återvinningen där man också tar vara på det som som går att använda men nu slapp vi ju det.
    Men leva som Dickie eller damen du hörde, nej, det passar inte mig heller.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Olgakatt,
      Som Emilie blir jag nog aldrig! Nu blev jag sugen på att läsa om serien - det var länge se'n.
      Min kompis ska komma och titta på ett soffbord för att se om hon får in det hos sig - hoppas det, för det känns bra när fullt friska ting, får leva vidare.
      Margaretha

      Radera