söndag 28 juli 2013

Hallontankar

 Hallonen mognar så sakteliga. Tack och lov mognar de olika sorterna vid olika tillfällen — de som är färdiga nu är förmodligen vildhallon. Möjligtvis har de haft en affär med de tama, lite i skymundan i nyponhäcken. 
I morse beväpnade jag mig med klippverktyg i olika storlekar, plus en hink att plocka hallon i. Min avsikt var att likt en upptäcktsresande i obanat land, hugga (nåja, klippa då) mig fram till de goda bären. Det blev mer klippa än plocka, jag hade inte insett hur tidskrävande det var att meja ned delar av en nyponhäck. Men jag hade det skönt där i solen, även om det var i varmaste laget, och lät tankarna vandra fritt medan jag arbetade mig fram till hallonen. Jag kom att tänka på Dina och Dorinda i Eric Linklaters ”Det blåser på månen”, i början av boken när de är magra som tändstickor, spionerar några av byborna på flickorna och fru Knapp fastnar i järnekshäcken:
Då sprang Katrin Krans också sin väg och lämnade fru Knapp mitt i järnekshäcken. Fru Knapp stackare, som var mycket för närsynt för att se vart alla hade tagit vägen, blev alldeles ifrån sig när hon fann sig ensam. Och ännu mer orolig blev hon, när hon upptäckte, att hon inte kunde ta sig ut ur häcken. Grenar och kvistar klängde sig fast vid henne från alla sidor och höll henne fången. Hon blev rödare och rödare i ansiktet, när hon kämpade för att komma loss. Hon tappade hatten, som föll ned på gräset innanför häcken, och hon ropade på hjälp.

En polis hör hennes rop på hjälp, och arresterar henne för han misstänker att hon var på väg att stjäla ett par silkesstrumpor som hängde på tork, där på andra sidan häcken. Jag riskerade inte det ödet, och tänkte att skulle jag mot förmodan fastna i häcken, så fick jag väl ropa när någon gick förbi på vägen — men det hade nog kunnat dröja ett tag, så värst många går inte förbi där tidigt en söndagmorgon.
Jag tittade in på Bokus, och såg att ”The Wind on the Moon” snart kommer ut i en pocketupplaga. Dessutom finns ju många av Eric Linklaters andra böcker att köpa där.
Jag tror att det var på min sjuårsdag, som jag fick ”Det blåser på månen” av kompisen Peter. När han kom till vår stuga blev jag tillsagd att gå in, och inte titta ut. Efter en stund kom han in och gav mig anvisningar — jag skulle gå si och så många steg åt ett håll, vända och gå så många steg åt ett annat håll. Men sedan hade han glömt bort hur många steg jag skulle gå i nästa etapp, så jag fick gå in i stugan igen, medan han mätte upp hur många steg som var kvar att färdas. Till slut, med en del justeringar — jag är ju två år yngre än Peter, och dessutom var jag liten för min ålder — så hittade jag paketet under huset.
på utflykt till Västra Lagnö med Peter

8 kommentarer:

  1. Det blåser på Månen var en av mina favoritböcker. Minns inte exakt själva "storyn" just nu men det var en bra bok.
    Hallonen ser goda ut! :) Här kan man köpa dyra hallon iblandi affärerna men de är ju ingenting jämfört med de man plockar själv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. God morgon/kväll Anne-Marie,
      Den var även en av mina favoritböcker, jag minns intrigen rätt väl, men många detaljer har ramlat bort. Tänkte jag skulle köpa billighetsupplagan när den kommer ut, alltid roligare att läsa en bok på originalspråket.

      Jag är glad att vi har så gott om hallon - det gäller bara att hinna ta hand om så mycket som möjligt av dem. Vi brukar få ihop, och frysa, så mycket att det räcker ända till nästa säsong. Men först och främst äter vi så mycket vi kan nu.
      Färska hallon är jättedyra här också, det är ju ömtåliga bär som inte tål så långa transporter.
      Margaretha
      på trappen
      betraktandes
      hur dimman
      över älven
      lättar

      Radera
  2. Jag känner igen titeln, men kan inte för mitt liv komma ihåg vad boken handlar om. Nu har du gjort mig nyfiken. Måste gå till barnavdelningen på biblioteket nästa gång jag går dit (september)
    Måste förstås också titta efter om det finns hallon i våra snår, trots torkan. Fint skrivet inlägg, mycket njutbart

    Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Godmorgon Karin,
      Ja, gör det! Det är en rolig och spännande bok - kanske något för det äldsta barnbarnet.
      Alla bär är sena här, men nu har vi fått lite regn, kanske sätter det lite sprätt på mognandet - särskilt om vi får lite sol.
      Hoppas att bären frambringar trevliga barndomsminnen även för dig!
      Margaretha
      redo för en
      tupplur med
      "kattnappande"
      Åskar

      Radera
  3. Hittade också vildhallon bland mina amerikanska blåbär häromdagen. Det är nog mitt totalt oskötta Ariadnehallon som förvildat sig. Men bara några få smakebär blev det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Godmorgon Olgakatt,
      Ja, hallon är ju omvittnat lösaktiga - vilket är trevligt eftersom det brukar ge nya (om än subtila) smaksensationer.
      Margaretha

      Radera
  4. Egna hallon måste vara det absolut godaste en kan ha i sin trädgård.
    När jag bodde på andra sidan stan, och närmare skogen, tog jag vid den här tiden på året med en burk ut på morgonlöprundorna. Längst hela den långa branta backen till området med motionsspåren växte vildhallon. På vägen hem plockade jag så många jag kunde och åt sedan till frukost när jag kom hem :)

    Det blåser på månen, en av favoritböckerna jag läste flera gånger som tonåring. Som tur var grävde sig tjuvarna aldrig så långt in och ner så den ligger fortfarande nerpackad i en av lådorna i källarskrubben.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åsa,
      Jag är överlycklig för alla hallon - både i trädgården och på ödetomten bredvid. Det vete 17 om jag inte tycker att hallonen är de godaste bären.

      Tänkte att jag skulle läsa om "Det blåser på månen" i original nu. Det var länge se'n jag läste den.
      Margaretha
      som ska ge sig
      ut i bärbuskarna

      Radera