Lördag med Gutenberg

Så värst många  intressanta böcker hittade jag inte i dag — och då menar jag att jag inte hittade någon bok jag vill läsa. Däremot hittade jag flera böcker som väckte en del frågor, som "Witches Cove" av Roy J. Snell (1878 - 1959). Han har skrivit många böcker, mest ungdomsböcker med ett mysterium invävt. I dag fanns det två böcker av honom, den jag talar om här, med undertiteln "A Mystery Story for Girls".Den andra boken heter "The Arrow of Fire,  A Mystery Story for Boys". 
Får mig att fundera över varför det i alla tider varit OK för tjejer att läsa pojkböcker, men om en pojke ville läsa flickböcker, smusslade han nog med det.
Och nu till min fundering, den kom redan i bokens första stycken.

It was night on Casco Bay off the coast of Maine. There was no moon. Stars were hidden by a fine haze. The distant harbor lights of Portland, eight of them, gleaming faintly in pairs like yellow cat’s eyes, served only to intensify the blackness of the water and the night.

Ruth Bracket’s arms moved backward and forward in rhythmic motion. She was rowing, yet no sound came from her oarlocks. Oars and oarlocks were padded. She liked it best that way. Why? Mystery—that magic word “mystery.” How she loved it!

In the stern of the little punt sat slim, black-haired, dark-eyed Betty Bronson, a city girl from the heart of America who was enjoying her first summer on the coast of Maine.

Fetstilen är mitt påhitt, för att visa på vad jag grunnar över. Nu är jag visserligen ingen sjöbjörn, jag tillbringade hellre min bardom i, och under vattnet, än i båtar eller på land, men vadderade åror och årtullar har jag aldrig hört talas om. Någon annan som har det? Att man gör något för att inte årtullarna ska gnissla kan jag förstå — men vadderade åror? Eller menar de bara det läder som sitter runt åran, där den vilar i årtullen? Att ro ljudlöst trodde jag var en konst som man kunde öva upp genom att sänka ned åran i vattnet på rätt sätt — men ju mer jag tänker på det, så kommer jag fram till att det inte är, som jag först såg för mig, väl vadderade årblad. Där var jag nog ute och seglade.