skip to main |
skip to sidebar
Inspiration
Att sy kläder efter en teckning, som inte är avsedd som förlaga, är lite av en utmaning. Men det händer mig ofta — som när jag ser det här omslaget till "Joyce's Investments", från 1899, av Fannie E. Newberry — att jag får lust att sy något liknande. Knappast senaste modet (till och med jag inser det) men ack så intressant skärning. och randningen där till vänster, den skulle man kunna använda i många sammanhang.
Liksom den här randningen på den turkiska damens schal. Den hittade jag i "Peeps at Many Lands, Turkey" från 1911, av Julius R. Van Millingen, med illustrationer Warwick Goble.
Eller ta Nevill Forbes illustrationer i "More Russian Picture Tales, av Valery Carrick från 1914. Förutom att sagorna är nöjsamma, och bilderna roliga att titta på, så inbjuder många av illustrationerna till broderier och tryck.
Titelplanschen i Richard Le Galliennes "The Maker of Rainbows, från 1912, med illustrationer av Elizabeth Shippen Green, känns märkvärdigt bekant — men jag vet inte varför. Draperiet får mig att vilja dyka ned i lapplådan.
I snart sagt varenda bok, kan man hitta inspiration av det här slaget — och då talar jag inte om alla de böcker som är avsedda som inspiration, och lär ut tekniker i olika sorts hantverk.
Nu ska jag inte räkna upp varenda intressant bok hos Gutenberg, men måste få visa en favoritklänning innan jag ger mig.
Isättningar, manschetter och förkläden, tänk, vad det fräschar upp och sparar både slitage och tvätt.
SvaraRaderaSjälv är jag synnerligen förtjust i förkläden och håller mig med en hel garderob dylika, alla inte lika vackra, förstås, även om jag har en faiblesse för vackra dylika.
Olgakatt,
SvaraRaderaFöre tvättmaskinernas tid, blev man nog uppfinningsrik när det kom till tvättbesparande metoder - om an inte hade pigor.
Jag delar din fläbess (som jag hörde en dam säga) för förkläden, fast jag numera nästan aldrig använder dem.
Och vi är nog inte ensamma om det - har sett flera bloggar med förklädestemata.
Margaretha
som undrar var hon
gjort av alla sina
förkläden
Förkläden ja. Det första riktiga plaggen man fick sy i slöjden var ett förkläde, för det måste man ju ha. Och det måste man ju. Vad de har sparat tvätt och problem genom åren.
SvaraRaderaDen där första bilden, den är särskilt spännande, och visst skulle en sån där assymetrisk knäppning göra sig bra idag. Det blir aldrig omodernt (whatever THAT is). Go for it!
Karin,
RaderaJA, undrar var mitt förkläde är - det jag sydde i skolan. Det var blå och vitrandigt, med bröstlapp och två metallringar för att reglera längden på bandet kring nacken. Snyggt, men jag tror aldrig att jag använt det.
Frågan är bara när jag skulle använda en slik klänning. Men syr jag en, måste jag nog tillverka en hatt med samma stuk som på bilden - fast då får jag nog konsultera Olgakatt.
Margaretha
Ja, jösses, skolköksförklädet man sydde i slöjden!
SvaraRaderaMitt är en sorglig historia. Jag hade en helknäpp slöjdfröken som jämnt körde ut mig i korridoren pga min"uppstudsighet". Från 13-årsåldern sydde jag mina egna kläder hemma upplärd av mor. Så jag hade en del synpunkter på slöjdlektionerna som inte alls uppskattades.
Slöjdfröken klippte till skolköksförklädet som en laboratorierock med omlott bak och sytt knapphål där bandet drogs igenom för att knytas i sidan. Således som en hel klänning med ärmhål. De senare blev för trånga, vilket jag påpekade - och åkte ut i korridoren. Jag fick inte justera dem utan fick gå med armarna pekande mer eller mindre rakt ut i skolköket. Passformen fö var också bedrövlig.
Inte höjde det sylusten heller att hela schabraket skulle kantas med snedremsa - för hand.
Efter sista skolkökstimmen bar jag hem missfostret och gick vägen om soptunnan innan jag gick in.
Det är mycket konstigt att den läraren inte lyckades ta ur mig all lust på textilt arbete. Men inspirationen från den första slöjdfröken jag hade i småskolan och som satte fina hemslöjdsmönster och riktigt linne i händerna på mig när jag snabbt hade fixat det obligatoriska med gott resultat gav mig en fast grund! Guld åt en sådan pedagog!
Olgakatt,
RaderaPåminner om något jag läst. En tjej hade ungefär samma erfarenheter, fast det var ett nattlinne hon sydde. Det slutade med att hon sydde ihop det under ärmarna, drog ett band igenom fållen och fick en bra tvättpåse.
Synd att du och jag inte gick i samma skola - vi kunde ha haft kul tillsammans i korridoren!
Margaretha
Mitt förkläde var rosa (du skulle säga skärt) och hade bröstlapp och fickor med ljusblå kråkspark, knytband, knapp och knapphål. Vi älskade vår slöjdfröken, som var ung och förlovad (gud så spännande). jag tror faktiskt att det var hon som gjorde att jag har handarbetat så mycket.
SvaraRaderakram från
Mette
Mette!
RaderaStiligt!
Som Olgakatt säger, betyder det otroligt mycket, hur skickliga OCH trevliga lärarna är.
Margaretha
vi hade inte slöjd i skolan, men en termin kom en mrs. jensen och lärde oss flickor att sticka. jag vet faktiskt inte vad pojkarna gjorde medan vi stickade.
SvaraRaderajag tycker det är så roligt med sådana här inlägg som sätter igång minnen, det blir så roliga kommentarer, inte bara kommentarer som antingen håller med eller tycker synd om bloggaren!
Debbie,
RaderaOch i Sverige finns det ju de som tycker att vi ska bete oss lika efterblivet som i Staterna! Väck med övningsämnena bara! Katastrofalt - och vi som inte har samma tradition av frivilligarbetare, skulle säkert inte släppa in fru Janson och herr Svensson för att lära ut stickning och träslöjd.
Ja, visst är det roligt när läsarna kommer dragande med sina egna minnen och synpunkter, och inte bara jamsar med! Fortsätt med det!
Margaretha