fredag 15 februari 2013

Grattis Irena!


Irena Sendler, 
15 februari 1910 -12 maj 2008
bilden från 2005

Vilken fantastisk kvinna!
Redan 1939, började hon tillsammans med sina medhjälpare  att hjälpa judiska familjer, genom att tillverka mer än 3000 falska identitetshandlingar.
Eftersom hon var socialarbetare, hade hon tillstånd att besöka gettot i Warszava. För att inte dra uppmärksamehetn till sig, bar hon då den gula davidsstjärnan. Medan de gav sken av att kontrollera hygienen — nazisterna var livrädda för att det skulle bryta ut en tyfusepidemi — smugglade de ut små barn ur gettot. De skrev ned barnens namn på lappar, som lades i glasburkar och grävdes ned, i hopp om att barnen så småningom skulle kunna återförenas med sina föräldrar. Sedan fick barnen nya identiteter och placerades antingen i familjer, barnhem eller kloster. På så sätt, räddade Irena 2500 barn ur gettot.
Tyvärr blev de flesta av föräldrarna dödade i Treblinka, och fick aldrig återse sina barn.
Irena blev upptäckt 1943, och häktad och torterad av Gestapo.
2007 nominerades hon till Nobels fredspris, men det gick till Al Gore (hm).

Jag kommer att tänka på Leon Uris ”Exodus”, kanske dags att läsa om den eftersom jag bara minns delar av den — i synnerhet skildringen från Warszavas getto, som jag höll föredrag om i sjätte klass.

4 kommentarer:

  1. Fantastiskt modig kvinna! Bra att du skriver om henne - jag har inte hört talas om henne tidigare. Hon borde verkligen kommas ihåg! Min mamma var född 24 februari 1910, så hon kunde ha varit min mamma.
    Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingrid,
      För oss som har känt många människor födda på 1800-talet känns det ju inte så avlägset.
      I Polen minns man henne fortfarande, men här vill vi nog hellre uppmärksamma underhållande kändisar - gärna rika och snygga.
      Margaretha

      Radera
  2. Ännu en modig kvinna som förpassats till glömskans skrymslen. Du är beundransvärd som letar reda på dem åt oss!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Olgakatt,
      Jag är övertygad om att det finns många kvinnor, värda att uppmärksamma, som redan försvunnit i glömskans hav. Sorgligt, för nog är de bättre förebilder än många av dem som syns och hörs.
      Margaretha

      Radera