onsdag 22 februari 2012

Andra tider, andra seder


De av er som uppnått mogen ålder minns säkert hur det var på telegrammens tid. 
Själv har jag både skickat och tagit emot tele-gram — men jag har inget minne av telegrambud. Telegrammen ringdes in och kom så nästa dag med posten.
Hade jag kunnat använda min skanner, så hade jag illustrerat inlägget med några av lyxtelegrammens bilder — jag har en packe med sådana från mina föräldrars bröllop.

Wikipedia kan jag läsa mig till att lyxtelegram-men fanns kvar ända till 1977. Men så hittar jag andra sidor där jag läser att man även i dag kan skicka lyxtelegram, som blir utburna samma dag  priserna börjar vid 175 kronor. Vill man lyxa till det och skicka choklad, är minimipriset 305 kronor.

Lite om lyxblankettens historik hittar jag på en annan sida, där jag också kan läsa:
Ur Televerkets författningssamling. B:10 I. Bilaga 15. Aktuell utgåva 1974-07-01
1. Utskrivning av telegram på lyxblankett skall ske med skrivmaskin eller med vårdad handskrift.
2. Inlämningsstationens namn skrivs c:a 1 cm till höger om ordet "Från"
3. Telegrammets referensbeteckning (skrivs efter inlämningsstationens namn). Oftast antalet Lx /månad, t.ex. Ahh 167
4. Ordantalet (skrivs utan bokstaven w)
5. Datum (skrivs i ordningen år, månad, dag, t.ex. 1970-09-01).
6. Den utskrivande expeditörens signatur (skrivs efter inlämningstiden).
7. Radering eller x-ning på lyxblankett får inte ske.

Att mitt minne gjorde denna utflykt berodde på att jag i morse vek ihop en filt. I slutet av 60-talet hade jag nämligen en äldre väninna som arbetade på telegrafen. Hon berättade att man minsann inte fick skicka vilka ekivoka telegram som helst. 
Hej hopp under filten, när kommer pilten? hörde till de bröllopstelegram som stoppades. 

12 kommentarer:

  1. Har du hört om han som fick ett sånt trevligt telegram från sin kompis Knut? Han tyckte att han skulle komma ihåg det och använda det när han själv skulle gratta. Sagt och gjort. När han så grattade sina goda vänner på deras bröllopsdag skickade han det alltså:
    "Lycka och framgång till livets slut önskar dig vännen Knut.
    Vännen Karl"

    SvaraRadera
  2. Lisette,
    Det hade ju varit bra om det telegrammet blivit stoppat!
    Margaretha

    SvaraRadera
  3. En viss censur kanske var av nöden?

    Minns att min far fick telegram när han fyllde femtio år. Ett telegrambud kom personligen några gånger uppför trappan den dagen. Mycket spännande.

    Karin

    SvaraRadera
  4. Karin,
    När jag nu ser och hör vad som anses som normalt skrift- och samtalsspråk, häpnar jag över att man var SÅ pryd så nyligt. (För 40 år se'n är väl nyligen?)

    Telegrammen är roliga att ha kvar, borde nästan plocka fram dem och sätta in dem i en snygg pärm.
    Margaretha

    SvaraRadera
  5. Karin,
    Frågan är bara om det verkligen behövs. Jag gillar roliga ny konstruktioner - men dit kan man nog inte hänföra det här snedsteget.
    Margaretha

    SvaraRadera
  6. Jag minns telegram som kom till mina föräldrar till jämna födelsedagar. Det var litet speciellt med de där telegrammen. De kändes speciella på något sätt. Dagens ungdomar har nog inte ens hört talas om telegram. :)

    SvaraRadera
  7. Haha, den var bra! Sedlighetspolisen i sin prydno.

    SvaraRadera
  8. Anne-Marie,
    Visst var det lite festligt med lyxtelegram.
    Med dagens teknik känns ju telegram urmodigt - särskilt när man läser gamla böcker där de räknar ord och telegraferar med ett antal "stop". Det var nog nyttigt, tvingade folk till att inte bara pladdra på.

    Malena,
    Med tanke på vad man säger och skriver offentligt i dag, så känns den sortens skämt mycket oskyldiga.

    Margaretha

    SvaraRadera
  9. Vi har ett kuvert nånstans med bröllopstelegram från 1967!De flesta på den klassiska flaggblanketten. Något hopp under nån filt finns inte med där, det vet jag säkert

    SvaraRadera
  10. Olgakatt,
    Det var länge se'n jag tittade på telegrammen, men jag tror att det var en blandning av flaggor och blommor.
    Inte heller bland dem fanns det annat än högtidliga välgångsönskningar, och några lite smålustiga - men anständiga.
    Margaretha

    SvaraRadera