lördag 18 februari 2012

Just nu

försöker jag fösa ihop mina spretiga tankar och göra klart för mig vad som är nödvändigt att göra — och när jag klarat av det, i vilken ordning jag ska göra och skriva allt jag vill göra och skriva. Dessutom behöver jag komma fram till om jag ska förtränga gårdagens samtal(se det förra inlägget) — eller vilka mått och steg jag kan vidtaga för att få nödig information.

Utah Copper Company's Open Pit Mine, Bingham, Utah.
This Mountain is Copper Ore.


Gutenberg hade en hel del att erbjuda i dag, men jag har inte hunnit sålla agnarna från vetet. Somliga böcker vet jag på förhand att jag bara kommer att “bläddra” i, som till exempel “The Business of Mining, A brief non-technical exposition of the principles involved in the profitable operation of mines” från 1912 av Arthur J. Hoskin. Jag har ju en märklig böjelse för böcker som behandlar tekniska ämnen som jag inte vet ett smack om. Men kanske skulle jag ändå ha gått förbi boken om jag inte sett den första bilden (ovan) och mints* att jag sett den här typen av öppna gruvor i Utha. Dessutom såg jag, bara häromdagen, en artikel om öppna gruvor i därstädes — nu måste jag ju leta reda på den. (Miljöproblem, tror jag).
Miner's lettuce. Indian lettuce
Montia perfoliata, Howell. Purslane Family.

Boken som handlar om Paul Gauguin tänker jag läsa, liksom jag vill titta närmare på “The Wild Flowers of California: Their Names, Haunts, and Habits” (1897) av Mary Elizabeth Parsons, med illustrationer av Margaret Warriner Buck. Den sistnämnda är inte bara pedagogisk, texten är poetisk, och det finns små verser insmugna lite här och var.
"To the thoughtless a flower is often a trivial thing—beautiful perhaps, and worthy of a passing glance—but that is all. But to the mind open to the great truths of the universe, it takes on a deeper significance. Such a mind sees in its often humble beginnings the genesis of things far-reaching and mighty. Two thousand years ago one grain of the shower of pollen wafted upon the wind and falling upon a minute undeveloped cone, quickened a seed there into life, and this dropping into the soil pushed up a tiny thread of green, which, after the quiet process of the ages, you now behold in the giant Sequoia which tosses its branches aloft, swept by the four winds of heaven."
Om tid, lust och ork tillåter, kommer eventuellt en mer detaljerad bokrapport — här, eller på någon av de andra bloggarna.
Som om det inte räckte med att Gutenberg skulle kunna sysselsätta mig dygnet runt, så har jag varit på bibban och hämtat hem en rejäl trave böcker som de inte har plats för (som om jag har det!).

Jag läser sällan varken Coops (varför i helgonaland säger man inte Konsum längre?) “mer smak” eller ICAs “buffé — jag tycker de är lika dåliga båda två — men bläddrade igenom dem häromdagen. Modernt med små bokstäver?
I “mer smak” (vilket missvisande namn!) ägnar man sig helt åt att förbereda sig inför melodifestivalen — vilken tydligen inte kan beskådas utan att ha något ätbart inom räckhåll. 
Där finns en märklig bild på två spacklade kvinnor som låtsas tillaga något, iklädda kläder som inte ser ut att höra hemma i ett kök, ljuva lockar och påklistrat leende på den ena och trånande blickar från den andra. 

     Det får mig att minnas Sarah Brown — minns ni henne? Hon lagade vegetarisk mat och skrev kokböcker i början av 80-talet.
Jag var så fascinerad av hennes klädsel, där hon trippade runt i köket, iklädd volangblusar och dingeldangel. Av maten minns jag inget. Men jag tror bestämt att jag ska plocka fram kokböckerna och se om jag hittar något ätbart.

*minnas verb mindes mints, pres. minns 
Visst låter mints konstigt och inte kan man säga munnits — för det mesta skriver jag nog kommit ihåg.



12 kommentarer:

  1. jag minns sarah brown, men inte hennes mat. jag minns bara att hon lät så engelsk. men jag tror inte att jag sett kokböckerna.
    jag bryr mig inte om gruvorna i utha men den om blommor låter intressant.
    en del av recepten i mer smak tycker jag är bra. jag vet vilken bild du menar, och tycker också att den ser väldigt arrangerad ut. tjejrna skulle nästan kunna vara amerikanska, så hemsk är bilden.
    love,

    SvaraRadera
  2. Men Margaretha, jag minns att du har visat väldigt pippinetta bilder(skriver man så?) av dig i köket med fina förkläden och dylikt. Har du lagt av med det nu? Trodde nämligen att du alltid klädde upp dig när det blir dags för matlagning.

    Karin som torde göra så nu om en stund, dammig som hon är

    SvaraRadera
  3. Debbie,
    De må väl vara Sarah förlåtet att hon låter brittisk, eftersom hon är det. Men jag får medge att jag ibland lyssnar mer till HUR folk säger saker än VAD de säger.
    Vet du, när jag ser sådana där förfärliga bilder av människor, så undrar jag alltid vad de själva tycker om bilden - är det så de vill bli uppfattade, eller är de sura på fotografen, eller den som valde ut bilderna.
    Men visst smajlar folk upp sig á la amerikan, mer nu än tidigare. Jag blir så glad när jag någon enstaka gång ser bilder av normalsura människor på bild.

    Karin,
    Jo, jag har nog tonvis med förkläden, hemvävda, hemgjorda och bortgjorda - med volang, utan volang - med fläckar och utan fläckar, men jag använder dem aldrig. Jo, jag har väl ett par gamla slabbater som åker på ibland - men ingen kan beskylla dem för att vara piffiga. Fast jag tror jag minns vilken bild du tänker på.

    Margaretha
    vars begrepp om
    att klä upp sig
    innebär att
    avlägsna trasiga
    och fläckiga
    paltor

    SvaraRadera
  4. Sarah Brown har jag missat, ändå bodde jag i Sverige i början på 80-talet.

    Jag har börjat läsa om Paul Gauguin, får fortsätta i morgon vi ska snart gå på konsert, Vivaldi och Grieg. Tråkigt väder att gå ut i, strax under 0 blåsigt och rått. Men att få höra musik ska bli roligt.
    kram

    SvaraRadera
  5. Mette,
    Önskar er en skön konsertkväll!
    M

    SvaraRadera
  6. Håller med om bägge mataffärernas tidningar - helt värdelösa, tittar inte ens längre i dem.
    Däremot är jag väldigt förtjust i förkläden, kanske inte med så mycket volanger, men gärna vackra tyger, en rejäl ficka och en ögla att ha en handduk i!
    Just nu klädd i ett av ett tyg från Lejondolken, färdigköpt men av mig kompletterat med ficka och handduksögla. Och Olga gillar att ligga i mitt knä på det.

    SvaraRadera
  7. Olgakatt,
    Jag gillar också förkläden - men det märks inte nu för tiden. Fast om Åskar krävde det, skull jag naturligtvis ta' på mig ett.
    Margaretha

    SvaraRadera
  8. Jag har läst hela ditt inlägg som PÅMINT mig om att jag INTE ska gå på bokrea det här året. Det är konstigt att det går alldeles utmärkt att säga "Vi har påmints om hennes glada skratt..." men inte "Vi har mints hennes glada skratt..." Varför?
    undrar Ingrid som aldrig har tänkt på det förut.

    SvaraRadera
  9. Ingrid,
    Men det är ju faktiskt korrekt, fast det låter så tokigt.
    Margaretha

    SvaraRadera
  10. Åååh, nu har jag torkat tårarna och lovar att skriva snart igen. Jag blev väldigt, väldigt glad för dina rader. Och rörd. Tack! Det har varit (är) en tuff tid och jag får inte riktigt ihop allt som huvudet vill få ihop. Tankarna sätts med andra ord inte i handling.

    Åh, det är så mkt jag vill kommentera och berätta. Läser dina poster (du finns i min läsare som jag kollar varje dag) men som sagt, jag har svårt att få över tankar/ord/svar/berättelser i fingrarna och forma läsriktiga meningar av allt som snurrar där inne. Så går tiden...
    Och jag som bara håller mig med spindlar, pälsängrar och några silverfiskar skrattar åt de roliga och fina djurfilmerna du postar.

    Sakta, sakta tar jag mig tillbaka upp över ytan igen. Och mer grönkål lär det bli i bloggen framöver då jag betar av inlägg jag påbörjat sedan en längre tid tillbaka.

    /Åsa

    SvaraRadera
  11. Såg förresten nyss reklam för något särskilt förkläde som ska se ut som en "festblåsa". Det har inte någon ögla att trä över huvudet - för att inte förstöra frisyren - och såg ut att sakna ficka också. Enfärgade i klatschiga färger.
    Även om jag använder förkläde (ibland i alla fall) vet jag inte om jag skulle vilja ha ett sådant. Möjligtvis om en hade fest så skulle förstås problemet med att hitta lämpliga festkläder vara ur världen.

    SvaraRadera
  12. Åsa,
    Visst är det roligt att få kommentarer - men det är ju inte på något vis väsentligt, eller vitsen med bloggeriet. Det räcker gott och väl att jag vet att du tittar in så ofta du kan och orkar.

    Festblåseförkläde är nog inget för mig som varken gillar fester eller blåsor - och frisyr att förstöra har jag ingen. Men ett vanligt vackert förkläde kan pigga upp mig om dagen är grå.
    Fortsätter att tänka på dig!
    Margaretha

    SvaraRadera