lördag 30 oktober 2010

Lördag med Gutenberg

Jo, jag tillbringar fortfarande lördagsförmiddagarna med Gutenberg — fast jag varit för slö för att berätta om mina fynd på sistone.
I dag tragglade jag mig igenom en del artiklar i L'Illustration.
Visst är det roligt att få lära sig när telefonkioskerna kom till Stockholm, i en fransk tidskrift! Jag småler när jag förstår (tror mig förstå) att skribenten anser att det är en förträfflig uppfinning — för männen!

La téléphonie pratique à Stockholm.

Heureux habitants de Stockholm et que leur sort nous apparaît enviable!

Alors que, chez nous, pour téléphoner à notre femme que nous ne rentrons pas dîner, à un ami que nous venons dans une demi-heure le surprendre et partager son brouet, il nous faut courir à la recherche d'un bureau de poste, solliciter l'employé embusqué derrière son grillage, subir l'interminable attente d'un tour problématique, si bien que le mieux que nous ayons à faire est souvent de prendre une voiture,--ils ont, là-bas, le long de promenades, de commodes cabines pas beaucoup plus décoratives, évidemment, que les kiosques de nos boulevards, mais ingénieusement disposées, avec leur partie inférieure à claire-voie, pour qu'on puisse voir, en passant, si elles sont occupées. Et de là, moyennant dix centimes glissés dans une fente semblable à celle de nos distributeurs automatiques, on met en branle la sonnette d'appel et,--qui sait,--peut-être a-t-on immédiatement, sans poser si peu que ce soit, la communication demandée.

......................... ur L'Illustration, No. 3237, 11 Mars 1905

8 kommentarer:

  1. Blir matt och inser att min gamla skolfranska är rätt möglig vorden. Efter att ha inhämtat att man kan ringa hem och tala om att man inte kommer till middagen (tror jag) ger jag upp, puh.
    Men visst var telfonkiosker en bra uppfinning! Särskilt dom som hade ett träspjälgolv man kunde lyfta upp och plocka tappade slantar under -
    10-öringar när ett samtal kostade 20 öre, litet senare 25-öringar.

    SvaraRadera
  2. Olgakatt,
    Jag som regelbundet skolkade från franskan hade även jag vissa problem. Fast till mitt föesvar vill jag säga att om jag skippade franskan kunde jag åka hem med fyra bussen - annars fick jag vänta ta sex-tåget. Om du till det lägger på nästan en timmes resa + 2 km att gå, så hoppas jag på en viss förståelse!
    Jag fick nog ut detsamma som du, och såg genast för mig hur Monsieur slapp trava iväg till telefonstationen, medan polarna väntade, utan helt lättvindigt kunde släppa ned sina 10 cent, ringa till Madame (som slitit i köket hela da'n för att fixa Monsieurs älsklingsrätter) och tala om att han hade ett viktigt sammanträde och inte visste när han skulle komma hem.
    Det vill säga, i Stockholm var det förstås inte Monsieur och Madame.
    Margaretha
    som naturligtvis omedelbums borde införskaffa en korrespondenskurs i franska

    SvaraRadera
  3. PåSladden,
    Glömde att hålla med om att det kändes som en guldgruva när man hittade en, eller kanske rent av två slantar under trätrallan.
    En gång hittade jag flera kronor utanförtelefonhytten. Såg ut som om någon tappat hela portmonän, och inte brytt sig om att samla ihop kosingen.
    M

    SvaraRadera
  4. Har aldrig i mitt liv vågat skolka!Men jag har stor förståelse för frestelsen i ditt fall! Jag gick dessutom på extracirkel i fransk konversation för Monsieur Dupréz en termin. Där droppade folk i från så vi blev färre och färre. När vi var två övergick M Duprèz till att kalla oss ett streck och när bara jag kom var vi en prick!
    När jag meddelade mor att bara jag varit på lektionen frågade hon om läraren verkligen höll den då.Jo, det hade han ju gjort. Jaja, en fransman förnekar sig inte, sa mor.Inte begrep jag vad hon menade då, inte.
    Just nu vore en konversationscirkel i mandarin av större nytta...

    SvaraRadera
  5. Olgakatt,
    jag får väl tillstå att det inte bara var franskan jag skolkade ifrån.....
    Du kanske kan friska upp franskan - när du kommer hem från Kina. Mandarinkurs är kanske lite i senaste laget att börja nu! Fast du har ju nytta av det nästa gång du ska till Kina förstås!
    Margaretha

    SvaraRadera
  6. Jag som trodde att jag kunde franska. D.v.s. ända tills jag läste det här! Hjälp så mycket som trillat bort.

    Känn inte att du måste rapportera, vi kan vänta. Kanske kan du skicka samma till alla, eller skriva på bloggen om du tycker att det känns bra.
    kram från Mette

    SvaraRadera
  7. Dom var fina dom gamla telefonhyttena!
    Ezra Pound är en av mina favoritpoeter.
    Tack för att du lärde ut hur man ställer klockan. Den har jag aldrig hört, så enkel och så bra!

    SvaraRadera
  8. Flette-Mette,
    Tycker att jag rätt ofta upptäcker att jag inte kan vad jag tror att jag kan. Å andra sidan händer det ibland, men bara ibland, att jag överträffar mig själv och halar upp kunskaper jag inte vet att jag besitter!

    Kanske följer jag ditt råd att skicka ut en tråkig massrapport.

    Melodie,
    Visst är de fina, de gamla telefonhytterna - minns faktiskt att jag sett några enstaka sådana på sta'n. Nu när alla, utom jag, har mobil, har det blivit glest mellan telefonhytterna - fast rent arketektoniskt är det kanske ingen förlust.
    Jag kan nog inte påstå att Ezra P är min favorit - men jag är fascinerad av hans poesi. För mig ta'r det tid att tränga in i varje poem.
    Så bra att jag kunde lära ut något - blev lite förvånad över att varken du eller Debbie hade hört ramsan. Tyvärr är den ju oöversättbar, de svenska varianterna tycker jag alla låter töntiga.

    Margaretha

    SvaraRadera