I broken hoos tigh häffuan boor

Vi konstaterade nyligen att det var länge se'n vi hörde någon använda ordet byxis. Och varifrån kommer uttrycket? Elof Hellquist vet:

Byxångest (vulg.) har uppkommit ur uttr. ss. ä. nsv. släppa hjärnan i sina byxor 1647, bli utom sig av rädsla, jfr: 'han bär hiertat itämeligen lågt i böxorne' C. Gyllenborg 1737, 'hiertat låg i brook' Moræus o. 1685, 'I broken hoos tigh häffuan boor' Messenius 1612, osv., ävensom nsv. (vulg.) tappa byxorna m. m. motsv. ty. 'das herz ist ihm in die hosen gefallen'. Härtill (i slanspr.) byxis
.
byxa (jämte vard. byx), P. Brahe, ä. nsv. även böxor (regelbundet ännu hos Bellman) = no. buxa, da. buxer, från mlty. buxe, av buck-hose, benkläder av bockskinn, jfr mlty. lêrse, läderbyxa, av lederhose (o. ä. nsv. skinnbracka, se bracka). — Den senare leden är germ. *husōn = mlty., ags., eng. hose, fhty. hosa (ty. hose), isl., fsv., ä. nsv., sv. dial. hosa (resp. husa), strumpa, långstrumpa, i vissa språk även: byxa, som bl. a. kan stå i avljudsförh. till hus el. höra till samma rot som lat. cutis, hud, i båda fallen med betyd. ’den betäckande’. Till ordets inre historia se Schlutter ZfdW 14: 159. — Ett inhemskt nordiskt ord för ’byxa’ är brok, vartill även det besl. lånordet bracka. — Byxor tillhöra ej den äldsta germanska dräkten; ännu i eddadikten Hárbarðsljóð hånas Tor därför att han är berbeinn, dvs. barbent, bär brautinga gervi, dvs. landsstrykares dräkt, o. icke har brǿkr, alltså möjl. syftande på det tidigare brukade skynket kring höfterna, varur sedermera benkläderna utvecklat sig; jfr bracka.