fredag 4 juni 2010

Betyg


Det finns mycket jag är tacksam över — bland annat för att jag inte längre arbetar i skolan, och för att jag inte har barn som går i dagens skola.
Nu diskuterar man betyg — igen. Och jag borde nog hålla mun eftersom det är så länge se'n jag både gick i skolan och arbetade där. Men naturligtvis kan jag inte låta bli att upphäva min stämma, även om jag är medveten om att allt är så förändrat inom skol-världen att mina tankar i ämnet kanske inte är relevanta.

I den skolan jag gick hade vi inte betyg — vi hade utförliga omdömen. Det var alltså inga standardi-serade fraser, utan en detaljerad beskrivning av hur eleven klarade sig i skolan, både kunskapsmässigt och socialt.
Det kräver naturligtvis en hel del av lärarna att skriva den sortens personliga och utförliga omdömen, och hur omdömena i dagens skola ser ut vet jag inte, men jag vet att med den sortens omdömen jag talar om, kan det inte råda något tvivel om vad eleven kan. Därför har jag svårt att förstå dagens betygsdebatt.

När jag lämnade skolans trygga famn och började min utbildning var jag förfärligt blåögd, och hade ingen aning om hur man skulle bete sig för att få höga betyg. För mig var det kunskapen och inte betygen som var väsentliga — strategier och intriger för högre betyg var mig helt främmande. Att det var så, gick upp för mig när jag kom tillbaka till skolan efter att ha varit sjuk och min kompis Anna sa' "Å, så skönt att du är tillbaka de andra i klassen vill inte hjälpa mig."
Vi brukade nämligen sitta bredvida varandra och när Anna inte fattade, så förklarade jag. Ändå trodde jag inte på Annas förklaring, att det var för att det var för det var lättare att få bra betyg om det fanns några som Anna, som inte var så duktiga. Men jag fick det bekräftat senare när en av tjejerna sa' till mig att jag var korkad som hjälpte Anna så mycket — eftersom det kunde sänka mitt betyg om Anna presterade lika bra som jag!

Då mindes jag hur jag hade fått hjälp av en klasskam-rat, när jag skolkat så mycket från skolan att jag höll på att köra i kemi. Anders stannade inne varenda frukostrast i ett par veckor för att plugga kemi med mig — och när dagen för min tenta kom, stannade han kvar efter skolan tills jag var färdig, för att höra hur det hade gått (jag klarde mig).
Alla visste att Anders hjälpte mig, alla tyckte att det var bussigt — men ingen tyckte att det var konstigt eller ens märkvärdigt.

torsdag 3 juni 2010

我不懂中文

A game of strategy in China, late 18th century
.
Jag förstår inte kinesiska lyder rubriken. Det vill säga, Google säger att den betyder det. Eftersom jag inte förstår kinesiska kan jag inte avgöra hur rätt eller fel Google har.

I morse hade jag femton kinesiska kommentarer, alla inbjöd de mig att ta' del av tvivelaktiga bilder och filmer. Då jag inte vill locka hit ett klientel som intresserar sig för den sortens "vuxenbilder", avstår jag från att närmare gå in på erbjudandet. Och av samma anledning lägger jag inte ut en bild som illustrerar ämnet.
Nu kan man ju tycka att det inte är så värst strategiskt att lägga ut femton kommentarer på gamla inlägg — dessutom inlägg som inte fått några kommentarer — och att göra det på kinesiska! Det är inte många som överhuvudtaget, ser kommentarerna, och förmod-ligen bara en bråkdel som är lika nyfikna som jag och översätter texterna.
Allt detta får mig att misstänka att det sker automat-iskt — fråga mig inte hur — och om det fortsätter så får jag väl återinföra ordverifikationen.

onsdag 2 juni 2010

Samlen eder icke skatter på jorden

Jag minns när den här bilden togs, det var
tungt, så jag skyller den något ansträngda
minen på tyngden. Det låg ett lakan i
ryggsäcken, men det lät jag inget lyfta
ur — "Eta kan", var mitt valspråk på
den tiden. Jag tror inte att jag skulle
ge mig ut i världen med alla mina
världsliga ägodelar på ryggen, mitt
valspråk har förändrats med tiden — nu
lyder det "Eta kan, nästan allt".
.
Det händer (rätt ofta) att jag blir desperat över alla prylar jag omger mig med. Förutom böcker så skaffar jag ytterst sällan nya saker, men jag är fostrat i den gammeldags andan att aldrig slänga något som kan vara bra att ha. Det sitter djupt i mig — och jag måste tillstå att det inte så sällan händer att jag verkligen får glädje av de gamla ägodelarna.
Men varje gång jag står inför valet slänga, eller var i all världen ska jag göra av det, så tänker jag på Dickie.
Exakt vilket år vi träffades minns jag inte, men jag tror att det var i slutet av 90-talet. Jag var i Stock-holm på en kurs och bodde på ett vandrarhem vid Norra Bantorget — ett trevligt ställe, som jag gärna rekommenderar. När kursen var slut och jag kommer tillbaka till mitt rum, har jag fått en ny rumskompis, Dickie. Hon satt där med alla sina broschyrer över Stockholm och planerade sina dagar i sta'n. Jag hade bestämt mig för att stanna en extra dag för att hinna med några museer, men hade börjat ångra mig eftersom jag inte mådde bra. Det är en sak att göra sta'n tillsammans med en kompis, som kan avvärja eventuella ambulansfärder — och något helt annat att ge sig ut på egen hand.
På Millesgården pågick en utställning som jag gärna ville se, så när det visade sig att även Dickie var intresserad av den blev jag jätteglad. Och hon blev lika glad när hon hörde att jag ville åka dit, eftersom hon tyckte att det verkade svårt att hitta ut till Lidingö.
Den här sortens korta möten fascinerar mig — drygt ett dygn, får väl betraktas som relativt kort — kanske är det vetskapen om att man aldrig kommer att träffas igen, som gör oss så öppna, att man inte bara talar om livets fakta, utan även om tankar och känslor.
Dickie, som då var drygt 60 år (tror jag) var änka och allt hon ägde fanns i ryggsäcken som stod på vårt rum.
När hon blev änka hade hon sålt allt hon ägde och börjat luffa runt i världen. Hennes fem barn var förskräckta och försökte få henne omyndigförklarad, de påstod att hon inte visste vad hon gjorde. Men hon var i allra högsta grad medveten om vad hon ville och hon lyckades genomdriva det.
Där satt vi på Millesgårdens servering och hon, den före detta pastorsfrun, berättade om sina religiösa tvivel, om sin barndom och sina förväntningar inför resten av livet.
Hur det gick se'n, vet jag inte — jag fick några vykort från olika delar av världen under de närmaste åren, men se'n blev det tyst.
Som mycket stationär stugsittare kan jag inte låta bli att beundra henne, att i den åldern kasta loss och göra det man alltid har drömt om, är det nog inte så värst många av oss som gör. Alla har inte ens förut-sättningarna. Hon var frisk som en nötkärna och hade massor med syskon, åtta eller nio tror jag, förutom sina egna barn, som hon kunde landa hos när hon var i U.S.A.

tisdag 1 juni 2010

Rättstavning

Type writer, type writer, type righter!

Förutom att jag inte alltid är så slagfärdig att jag träffar rätt tangent — så finns det ord som jag alltid är osäker på hur de stavas. Det hjälper inte hur många gånger jag slår upp dem, jag är alltid lika osäker, så när jag kommer ihåg det så ber jag datorn kolla stavningen. Fast min dator är ännu sämre på att stava än vad jag är — eller rättare sagt, den har ett påvert ordförråd. Men den kompenserar sitt bristande ordförråd med att ge minst sagt fantasifulla förslag på vad jag ska skriva istället. Vad sägs om följande (mina ord i vänsterspalten):

raggsockor — daggsockor
rätstickning — trästickning
tvåkrona — tvålkrona, våtkrona
figursydda — figurisydda
lillvärdinna — sillvärdinna, dillvärdinna
barfotalasse — barfotakasse
zürich — richard
innekatt — linnekatt
mjölsorter — majölsorter
jästid — lästid
knådning — benådning
kalljäsa — kalkjäsa
uterum — uterus

Barnspråk


Tror att jag redan talat om det nya infantila språk-bruket. Just nu kan jag inte koppla mig , så jag kan inte komma åt bloggen och se efter. Jag avvaktar och hoppas att felet ligger utanför min apparat. Under tiden kan jag ju skriva färdigt alla påbörjade inlägg.
Jag vet att jag nämt Carl Hamiltons bok "Det infan-tila samhället" en bok som går hårt åt dagens eviga tonåringar. Medan de vuxna kämpar för att bli en ny Dorian Grey, förväntas barnen snabbt lämna barn-domen för att även de bli passa in i tonårskulturen. Själv tycker jag mest att det är patetiskt att se hur vuxna människor krampaktigt håller fast vid en ungdom som de för lä'nge se'n lagt bakom sig.
När jag var i yngre tonåren, talade vi någon slags rotvälska där allt som kunde sluta på -is gjorde det. Vi köpte julisar, var puttis och gjorde våra perrisar (= periodhäften, som vi i bästa fall gjorde). Men livet gick vidare och förhoppningsvis gjorde också vi det.
Jag vet inte om dagens infantila språk är ett försök att visa de som är yngre, att vi kan minsan vi också — eller om det är ren tankelättja.

mellis
favvo
avis
kramiz
gratta
ratta
bebbe & bäbis

är bara några få ord från det barnspråk som flyter ur vuxna människors munnar. Egentligen är det inte så konstigt att unga människor inte vet vad otidig, åsamka, vedergälla, anförvant, över hövan, inskränkt och en hel hop andra tämligen vanliga ord, betyder — hör de aldrig orden kan vi inte förvånas och förfasas över att de inte känner till dem.

måndag 31 maj 2010

Nödlandning

Först tyckte jag att det var ett stort fjolårslöv, som hade fastnat i spireahäcken. Lustigt att det hade samma form som en fågel — men det var ju det det var. En stackars tornseglare hade kraschlandat långt ner i häcken, och klamrade sig förtvivlat kvar på en kvist. Jag blev tvungen att klippa loss kvisten för att kunna flytta haveristen till ett högre beläget ställe. Det är inte helt enkelt att klättra uppför en lodrät brandstege med en fågel i ena handen — men jag lyckades och kunde lägga den ifrån mig, rättvänd, i hörnet av verandataket.
Där låg den i gott och väl en timme, och hämtade sig förhoppningsvis så pass att den kunde flyga runt huset till sin egen lägenhet.


söndag 30 maj 2010

I vår familj

kör vi ut skottkärran enbart för
att kunna vila i dess skugga.



lördag 29 maj 2010

Listverk

Preparing for the Grand Attack, or A Private Rehearsal
of the ci-devant Ministry in danger,
published by Hannah Humphrey in 1801
James Gillray, 1756-1815
.
1 lis`ta subst. ~n listor
ORDLED: list-an
• (papper med) ordnad förteckning över personer el. andra företeelser i ngn grupp: minneslista; närvarolista; passagerarlista; prislista; rollista; väntelista; en ~ över alla deltagarna; en lång ~ med frågor
BET.NYANSER: a) spec. förteckning över valbara kandidater: spränglista; partierna går i detta distrikt fram med en gemensam ~ b) spec. äv. cirkulerande papper som man kan anteckna sig på om man vill delta i viss aktivitet, opinionsyttring e.d.: skriv ert namn på ~n om ni vill ha tidskriften!
IDIOM: svart ~ (hemlig) förteckning över misshagliga personer eller företeelser
KONSTR.: en ~ (med el. el. över ngra)
HIST.: sedan 1629; av ty. Liste, fra. liste, ita. lista med samma bet., urspr. 'smal pappersremsa'; jfr list 2


2 list långsmalt, ribbliknande (trä)stycke som fästs på föremål för att dölja fog el. för isolering, prydnad m.m. {→ribba}: fönsterlist; golvlist; taklist; tätningslist
BET.NYANSER: a) utvidgat bård, band b) om smal jordbänk för odling av vissa växter: blomlist; gurklist
HIST.: sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. -list i pärlolist 'pärlkant'; gemens. germ. ord; urspr. samma ord som 1lista

lis`tig adj. ~t
ORDLED: list-ig
• som har förmåga att finna oväntade utvägar som (vid konkurrens e.d.) kan lura medtävlare; såväl med positiv som negativ värdeladdning {→förslagen, klurig, lurig, slug 1}: illistig; han är ~ som en räv; de ~a inbrottstjuvarna lyckades undvika larmet
BET.NYANS: om handling o.d.: ett ~t drag av världsmästaren; en ~ undanmanöver; en ~ utväg
HIST.: sedan yngre fornsvensk tid; fornsv. listogher 'skicklig; kunnig; svekfull'

Jag är en så'n där listig typ som skriver listor — som jag slarvar bort innan jag prickat av hälften av vad som står på dem. Började dagen med att skriva en lista, och försökte att få det viktigaste överst. Men det är lögn att rangordna — allt är ju lika överhängande. Det är ungefär som att packa, man vill ha allt överst i väskan.

MATTA
räkningar
bild åt margaretha
äggvita
mejl — jennifer, elisabeth, mary, ruth, maureen, annbritt, peter, per, pia, alissa
brev — esther, doreen
vävnota åt wendy

Som synes kommer inte sådana oväsentligheter som städning, trädgårdsarbete och tvätt med på min lista — det ingår i det kroniskt dåliga samvetet som jag gör mitt bästa att förtränga, utan att lyckas särskilt bra.
Den första punkten handlar inte om en golvmatta utan betyder att jag omgående ska skriva till min väninna Matta (Marjatta) som till vår stora glädje kommer hit i sommar.

Någon som har ett förslag på vad man gör med tre äggvitor, när man inte gillar maränger? Tänkte ett ögonblick göra mer mandelmassa, men har inte tillräckligt med mandel hemma.

pack`a verb ~de ~t
ORDLED: pack-ar
SUBST.: packande (till 1--3), packning (till 1--3)

1 stoppa in viss (förhållandevis stor) mängd av (ngt) i ngt förvaringsutrymme, särsk. väska e.d. {→stuva 1}: ~ kläderna i resväskan; ~ ner böckerna i portföljen; ~ köttet i frysen
BET.NYANSER: a) med konstruktionsväxling stoppa in viss (förhållandevis stor) mängd föremål i: ~ resväskan full med kläder; ~ frysen full b) med partikel äv. med omkastad betydelse: ~ upp kläderna ur väskan; ~ ur väskan; han har inte hunnit ~ upp ännu
KONSTR.: ~ (in el. ned el. upp el. ur) (ngt) (ADVL), ~
ngt (med ngt)
HIST.: sedan yngre fornsvensk tid; fornsv. pakka; av lågty. och ty. packen med samma bet.; till packe

pack`e subst. ~n packar
ORDLED: pack-en
• samling föremål som ligger tätt tillsammans {→bunt, bylte}:
en ~ tidningar; en ~ broschyrer
BET.NYANSER: a) om sammanpressad mängd av ngt enhetligt material: skinnpacke; tygpacke b) ibl. med bibetydelse av stor mängd:
hela packar med sedlar
KONSTR.: en ~ (ngt), en ~ (med ngt)
HIST.: sedan yngre fornsvensk tid; fornsv. pakke; av lågty. packe med samma bet.; av omdiskuterat urspr.; jfr gepäck, paket


fredag 28 maj 2010

Stenarne där barn jag lekt

Den här bilden har Slottsträdgårdsmästaren varit vänlig nog
att låna ut. Det röda huset till vänster i bild är nämligen det
hus jag bodde i som barn. Adressen var Södermannagatan 31,
bilden är tagen från Katarina Bangata som gör en knyck just
här och viker av mot sydost. Gatan rakt fram är Sofiagatan,
och kyrkan i fonden är Sofia kyrka.
Utsikt norrut från vår lägenhet, med Katarina
kyrkas torn i fonden. I det lilla låga rucklet mitt i
bilden fanns en pantbank. Ettans spårvagn hade
hållplats där.
.
Trogna läsare vet att det inte behövs mycket för att jag ska ramla ned i en minnesgrop — och bli kvar där. Den här gången var det bland annat Karin på Fox som fick mig att göra en resa i tid och rum och åter-vända till kvarteren där jag bodde som barn. Jag har nämligen förstått att om jag bott kvar där — eller Karin funnits där på min tid så hade jag kunnat stå med en kikare i ett av mina fönster och se vad hon ritade.
På min tid var det en hemtrevlig del av Stockholm, en småstad i staden. Eftersom min mamma var lärare, och övervakare i många familjer, fick jag se mycket av arbetarsöder. Rejäla familjer som höll sina ungar i Herrans tukt och förmaning, pengar var det minsta man hade — men man satte en ära i att vara hel och ren. Så många glada minnen jag har från besök i dessa hem, där stora familjer trängde ihop sig i ett rum och kök. Ofta utan badrum, och ibland med dass på gården — ja, ända in på 60-talet.
Har jag förstått det rätt har det förvandlats till en tjusig stadsdel, där det är fint att bo — så fint att man måste låtsas att det är en del av New York City och kallar mina gamla kvarter för SoFo, vilket uttyds South of Folkungagatan och inte söder om Folkungagatan som ju känns mer naturligt.

När vi tänker tillbaka på åren på Södermannagatan, förundras vi alltid över utbudet av småbutiker, man klarade sig gott även om man aldrig avlägsnade sig mer ett kvarter eller två från bostaden. Jag har roat mig med att skriva upp de affärer jag minns. Det är säkert trist läsning för dem som inte var med då, men här kommer listan. Jag börjar med affärerna i kvarteret Kålroten, där jag bodde.


På Sofiagatan, en av Stockholms kortaste gator, fanns

en möbelaffär
en fiskaffär
Fredholms konditori
ett åkeri
Majas pepparkakor
biografen RIRI

På Nytorgsgatan minns jag bara
en gottaffär
en mjölkaffär
en tobakshandel
och vidare fanns en hårfrisörska i en lägenhet mot Södermannagatan

I kvarteret norr om oss, mot Södermannagatan fanns
Fridas handarbete
Norrs konfekt
en blomsterhandel — med en expedit från Österrike
ett parfymeri
och i hörnet mot Skånegatan kafé Skåningen — som på den tiden var ett ölschapp

vek man om hörnet och gick österut på Skånegatan fanns bland annat
en hårfrisörska
en butik med reseeffekter

Mitt emot oss på Södermannagatan fanns
en damekipering — i hörnet mot Katarina Bangata
en tobaksaffär — ägaren Axelsson bodde i vårt hus
en mjölkaffär
Ture Anderssons chark och speceriaffär
skomakaren Ville Söder
Modesmycket — en dansk guldsmed och hans fru drev den butiken

Vidare fanns på Skånegatan västerut
en skoaffär
en djuraffär
Nils Adamsson

I samma kvarter fast på Katarina Bangata fanns en radda butiker, av vilka jag bara minns
fotgraf Bogren
en tvättinrättning
27:ans kaffehandel

På Södermannagatan söder om Katarina Bangata fanns många fler affärer, men jag minns bara några få
Två färghandlar, med samma ägare
Baltzar Andersson — en porslinsaffär där de flesta ungar, till skolavslutningen köpte skräckfigurer åt sina lärare
en järnhandel
en tygaffär
en fabrik där man gjorde konfektmarmelad — ibland lekte jag med dottern i fabriken, då stack alltid någon ut lite konfekt genom fönstret
Eklunds barnkläder
och så fanns ju frälsis bredvid en tvättinrättning


. Katarina Bangata mot Götgatan och skatteskrapan.

När den höll på attbyggas hörde min mor ett samtal

mellan två springschasar, den ena
tittade kritiskt på bygget och sa':
"Det e´ju bara en jala massa funster-
bågar".
.
Visst är det otroligt att så många butiker överlevde år efter år, att det fanns plats för två mjölkaffärer och två tobaksaffärer i kvarteren bredvid varandra.
På Skånegatan mittemot Nytorget fanns Vivis frukt och konfekt, dessutom hade samma Vivi en affär med färdiglagad mat närmare Renstiernasgatan.
Så småningom öppnades en snabbköpsbutik i hörnet av Skånegatan och Nytorgsgatan. Men jag tror inte att den var något större hot mot de mindre affärerna. De flesta trivdes nog med att handla i de små butikerna där man inte bara handlade utan diskuterade allt som går att diskutera. Fanns det någon nackdel, så var det väl att det tog lång tid att handla eftersom den sociala delen tog väl så lång tid som handlingen.
Jag minns att en av mjölkaffärens expediter var uppe hos oss och drack kaffe — mor tyckte väl att de kände varandra väl och föreslog att de skulle lägga bort titlarna. Men det gick inte för sig, vi var herrskap och hon "bara" expedit.
Ture Anderson och hans fru däremot var vi du med — men jag tror aldrig att vi var hemma hos varandra. Ändå gick de i borgen för oss när vi köpte hus och flyttade från sta'n.
Stockholms godaste glass kunde man då köpa i en kiosk på Skånegatan, i hörnet mot Nytorget.

Sett i dag


torsdag 27 maj 2010

Knäppa associationer

Portrait of the Photographer Christian Franzen, 1903
Joaquín Sorolla y Bastida, 1863-1923

.
Renée berättade för ett par dagar se'n att Smartson söker testpiloter för att testa Canons nya systemkamera EOS 550D.
Jag anmälde mig och min väninna Gunilla — som jag hoppades skulle vilja var med, om vi skulle ha turen att bli utvalda.
Men hon ringde nyss och talade om att hon tagit reda på att kameran väger drygt 800 g, vilket hon som har problem med händerna inte klarar av. Kanske kan jag stå kvar som "enastående" testare, jag har inte undersökt saken.
Jag tror anmälningstiden går ut snart, så de som vill vara med får skynda sig.


knäpp`a verb knäppte knäppt, pres. knäpper
ORDLED: knäpp-er
SUBST.: knäppande (till 1--3, 5 och 6), knäppning (till 1--3, 5 och 6)


1 höras ett svagt smällande ljud: det knäpper i väggarna; det knäppte till i låset
BET.NYANS: åstadkomma ett svagt smällande ljud: ~ med fingrarna
KONSTR.: ~ ADVL, ~ (med ngt), ~ till
HIST.: sedan 1639; av ljudhärmande urspr.


2 slå lätt med fingrarna (på ngt) så att ett knäppande ljud uppstår {→2 snäppa 1}: ~ på gitarren; ~ bort damm från kragen; ~ iväg fimpen
KONSTR.: ~ på ngt, ~ bort el. iväg ngt (ADVL)
HIST.: sedan 1759; se knäppa 1


3 skjuta (och träffa) med gevär e.d. ⟨vard.⟩: ~ en hare
BET.NYANSER: a) utvidgat fotografera: ~ en bild b) om att förfara på likn. sätt med annan apparat med avtryckare: ~ mellantiden c) med konstruktionsväxling: han knäpptes för 46,7 på 400 meter
KONSTR.: ~ ngn el. ngt
HIST.: sedan 1740; se knäppa 1


4 (med partikel) koppla (på eller av) med hjälp av knapp e.d. {se 1knapp 2}: ~ på/av radion
KONSTR.: ~ av el. på (ngt)
HIST.: trol. sedan 1940-talet; till 1knapp


5 krossa (nötskal): ~ nötter
KONSTR.: ~ ngt
HIST.: sedan 1732; se knäppa 1


6 (ofta med partikel) tillsluta (klädesplagg e.d.) med knapp(ar): ~ blusen; ~ ihop i halsen; ~ till kappan
BET.NYANSER: a) med konstruktionsväxling föra (knapp) genom knapphål: knäpp knappen! b) utvidgat tillsluta med låsanordning: ~ spännet; ~ igen handväskan c) ytterligare utvidgat: ~ händerna d) med omkastad betydelse (med prep. upp) öppna hopfogning (i ngt) som är sammanhållen av knapp(ar): ~ upp skjortan/knappen/väskan
KONSTR.: ~ (igen el. ihop el. ner el. upp) ngt
HIST.: sedan yngre fornsvensk tid; fornsv. knäpa; bildn. till 1knapp

På parkett

Swifts Fly Out of the Cave
Stephen Alvarez
.
På förmiddagen när vi njöt vårt te i solen hade tornseglarna en flyguppvisning för oss — tänk att kunna flyga!

Sett i dag


onsdag 26 maj 2010

Laddade ord

Chokladbiskvier kalldes en gång i tiden negermage.
.
Sitter på trappen och läser en bok som heter "Gott hembakt", tryckt 1954. Perfekt sysselsättning när man inte orkar ta' sig för med något vettigt. Jag har inga som helst planer på att prova något av recepten — de ser alltid godare ut på bilderna än vad de är i verk-ligheten.
När de här böckerna skrevs var det inte det minsta konstigt att kalla en kaka för negerkaka eller kakor för negerkyssar.

ne´ger subst. ~n negrer
ORDLED:
negr-er
• (mans)person som tillhör en människotyp med mörk hy som är urbefolkning bl.a. i större delen av Afrika ⟨kan uppfattas som nedsätt.⟩:
negerledare; australneger; bantuneger; mängder av negrer fördes till Amerika som slavar; kampen för negrernas likaberättigande
BET.NYANS: i plur. ofta om sådana personer oavsett kön
HIST.: sedan 1680; av ty. Neger; av fra. nègre med samma bet.; av spa. negro 'svart; neger'; till lat. niger 'svart'

Så sätter en tankekedja igång om terminolgi och om vad vi lägger in i ord. Jag har svarta vänner som blir upprörda om de kallas negrer, men jag har också träf-fat dem som tyckte att det kändes väldigt konstigt när man mer eller mindre över en natt gick från att vara neger till svart. Har jag förstått det rätt så använder man fortfarande ordet negro, utan att blinka i Syd-amerika.

För en tid sedan diskuterades begreppet halvblod bland bloggare. Det tycks vara samma sak där, som-liga uppfattar det som nedsättande medan andra knappast reagerar.
Det är ju för övrigt ett begrepp som använts på samma sätt som halvsyskon för att markera hur mycket, eller lite, släkt man är. Som hos Jane Austen i "Sense and Sensibility": "And what possible claim could the Miss Dashwoods, who were related to him only by half blood, which she considered as no relationship at all, have on his generosity to so large an amount."
Förmodligen är våra reaktioner kulturellt betingade, och kanske ta'r man udden av evetuella förolämp-ningar om man inte reagerar alltför mycket på dessa tilltal.
Min väninna Fanice, som är svart, säger att om man inte blir förolämpad så blir motparten trevligt besviken.

Andra diskutabla ord är mulatt, mestis, zigenare och tattare.

Sett i dag


tisdag 25 maj 2010

De har anlänt!

Sommargästerna.
Den första svalan
Peder Mørk Mønsted
1859-1941
.
20:01 dundrade det in en tornseglare under takpannorna i verandans sydvästra hörn.

Sett i dag


måndag 24 maj 2010

Konstnär sökes

Leo, from the Sign of the Zodiac
Jacob Jordaens, 1593-1678
.
Hittade nyligen den här bilden när jag var ute på en av mins konstrundor, och kom att tänka på en tak-målning i Rockefeller Center. Tyvärr minns jag inte vem som målat den, och jag har inte blivit klokare av att jag tillbringat en massa tid på Rockefeller Centers hemsida.
Det som var så speciellt med målningen var att det såg ut som figurerna flyttade på sig när man själv rörde sig på golvet. Det var före digitalkamerornas tidevarv som jag senast var i NYC, så jag har ingen bild att visa. Möjligtvis har jag en dålig diabild någonstans.
Josep Maria Sert (1874-1945) är representerad på flera ställen i Rockefeller Center, det kan ha varit han som gjorde målningen jag tänker på — men jag är inte säker. Han har en takmålning i 30 Rockefeller Plaza, men jag hittar inget i texten som antyder det speciella perspektivet, och synvillan.
Någon som vet vilken målning jag talar om?

Sett i dag


söndag 23 maj 2010