måndag 25 oktober 2010

Deppig

Old Man in Sorrow , 1890
(On the Threshold of Eternity)
Vincent van Gogh
.
Förmodligen har de flesta av oss nå'n gång, lite slarvigt, sagt att vi är deppiga. Men, tack och lov, avser vi oftast att vi "bara" är ledsna och nedslagna.
Jag är lyckligtvis befriad från alla anlag för klinisk depression — men jag har smakat på det under tre veckor när en ny medicin sänkte min serotoninhalt så till den milda grad att allt blev nattsvart och jag inte kunde ta' mig för något vettigt.
Så när jag läser (hos BBC) att försök med möss visar att genterapi kanske kan komma att bota kliniska depressioner, förstår jag vilken lättnad det skulle vara för många människor. Men än så länge har man bara testat på möss, och det dröjer många år innan det kan bli aktuellt att behandla människor.
Innan det blir aktuellt har alla vi som tycker att genterapi låter som trollkonster, och inte vet hur vi ska ställa oss till det, kanske fått tillräckligt stora kunskaper i ämnet för att förstå och bejaka den sortens terapi.

5 kommentarer:

  1. Även jag är befriad från alla anlag vad gäller depressioner, i varje fall har jag aldrig varit det även om det kunde ha funnits möjliga tillfällen för att bli det. En gåva att vara tacksam över. Det måste vara avgrundsdjupt och jobbigt att vara deprimerad.
    Någonstans har jag hört eller läst att det också kan handla om att man saknar något spårämne när man blir deppad.
    Hoppeligen så hittar man snart på en bra behandling för dem som blir deprimerade
    Karin

    SvaraRadera
  2. Karin,
    Det måste vara förfärligt - med tanke på hur vissen man känner sig av att bara vara allmänt ur form, så är det nog svårt att förstå hur det är att leva med en depression. Och att vara anhörig! Jag har några vänner som har det jättekämpigt - och inte blir de hjälpta av att det fortfarande är skamligt att inte kunna "rycka upp sig"!
    Margaretha

    SvaraRadera
  3. Depressionssjukdom är ett förfärligt gissel. Jag skulle välkomna den genterapi som kan befria människor från den.
    Med en nevö som klipper och klistrar i mössgener och producerar musmodeller för forskning med t ex demens eller Parkinson ser jag optimistiskt på framtida möjligheter.

    SvaraRadera
  4. Det är inte många som förstår hur vi deppisar har det. Så snackas det bakom ryggen varje gång vi ligger på psyk. Det räcker att vara deppig folk behöver inte se ner på oss för det. Samtidigt vet jag att det är jättesvårt att vara tillsammans med mej när det är som värst. Jag skulle kunna ta vad som helst för att må bättre
    kram /Pia

    SvaraRadera
  5. Olgakatt,
    Det vore då för väl om mus-klipp-och-klistrandet kunde leda till något som lindrar, och naturligtvis helst botar dessa förfärliga sjukdomar.

    Pia,
    Vi får hoppas att det händer något snart - så snart så att även du kan bli hjälpt.

    Margaretha

    SvaraRadera