tisdag 5 oktober 2010

Dammigt minne

damm subst. ~et
ORDLED: damm-et
• (obestämd mängd av) mycket små torra partiklar av olika material särsk. sådana som utgör förorening av närmiljön {→stoft}: dammsuga; dammtrasa; skrivbordsdamm; stendamm; vi vandrade till fots i hettan och ~et; torka ~et från bordet
BET.NYANS: överfört i uttr. för ålderdomlighet, tråkighet o.d.:
NN:s romaner är både bokstavligt och bildligt täckta av ~
HIST.: sedan 1572 i sin nuv. bet.; jfr fornsv. damb 'ånga'; besl. med dimma, dum


Nästan alla städerskor jag mött på sjukhus har varit pratsamma och glada, så även den här gången. När jag såg henne putsa och feja dök det upp ett minne från den tiden jag arbetade på förlossningen på ett sjukhus.
De dagar jag började arbeta tidigt skulle jag städa rummen på vänster sida av korridoren, medan jag skulle städa höger sida de dagar jag började senare. Vänster sida var mest förråd, skölj och ett par undersökningsrum. Första dagen städade jag tillsammans med en undersköterska för att lära mig rutinerna. Det här sjukhuset låg i en stadsdel där medelåldern på invånarna var hög, och det kunde gå dagar utan att vi såg röken av en patient. Då vek vi kläder och klippte till cellstoff (det gör man väl knappast nu för tiden?). Barnmorskorna på vår avdelning befattade sig sällan med sina simplare arbetskamrater — de tog alltid in kaffet på sin expedition och lät oss andra fika i köket. En dag när vi inte hade haft en förlossning på tre da'r, och vi alla hade rätt långtråkigt när all cellstoff var klippt och alla barnkläder vikta, ångar barnmorskorna in i köket där vi sitter och fikar och en av dem frågar vem som städat vänster sida av korridoren i dag. Hon lät upprörd — men jag gjorde som Sten Sture, klev fram och sade det gjorde jag! Kom med här, sa' hon. Jag gick först och de andra tjejerna kom efter som moraliskt stöd. Det visade sig att syrrorna haft så långtråkigt att de bestämt sig för att kontrollera hur väl det var städat. I alla rummen fanns garderober och skåp som inte gick ända upp till taket — och där var det inte dammat. Men de nöjde sig inte med att kontrollera att det inte var dammat, de hade blåst ned allt dammet över hela rummet — i alla rum. Jag fick mig en rejäl utskällning och beordrades att städa om allt — vilket naturligtvis var nödvändigt med tre månaders damm över allt. (Sjukhuset var bara tre månade gammalt). Alla tjejerna var upprörda, ingen hade någonsin tänkt på att klättra upp och dammtorka där, och alla ryckte in och städade.

6 kommentarer:

  1. Tragikomiskt damminne. Tänk hur auktoritära de var på den tiden (herreminje det låter som om det var tvåhundra år sedan:))
    Men å andra sidan så lärde vi oss att veta hut och hur man städar. Uppifrån ner och inte tvärtom.
    Man lär av misstagen!
    För tillfället så skulle det inte sitta helt fel med en barsk barnmorska i mina domäner just nu ...
    Karin

    SvaraRadera
  2. Karin,
    Vikarierande barnmorskor häpnade alltid över hur snorkiga våra var - de lär ha varit något i hästväg. Det var ju ändå på sjuttiotalet.
    När jag nu ser alla dessa skåp som inte går upp till taket undrar jag alltid hur ofta det dammas där - jag har aldrig sett någon klättra upp och torka uppepå.
    Margaretha
    som inte behöver en barnmorska - men inte skulle ha något emot en städerska..
    och kokerska..
    och tvätterska..
    och allt i allo!

    SvaraRadera
  3. Hu för snorkiga översittare i vilken form det vara månde. Såna träffar man på litet här och där. Men nog beror det på ledarskapet när en hel avdelning har såna typer.

    Sjukhusstädning numera lämnar ofta mycket att önska, särskilt när man lejt bort den till firmor som inte har ett uns hum om basal hygien. Som tur är börjar man på sina håll så smått begripa att det är viktigt!

    SvaraRadera
  4. Olgakatt,
    Översittare har alltid funnits och kommer alltid att finnas.
    Och jag måste erkänna att lika elaka som barnmorskorna var mot oss underordnade, lika gulliga var de mot patienterna.

    Kanske börjar man vakna upp, vad beträffar hygienen, det har ju varit en del skriverier om det. Fast man kanske går vidare som vanligt när uppståndelsen lagt sig. Det är ju enklast.
    Margaretha

    SvaraRadera
  5. Jag minns en utskällning jag fick på mitt sommarjobb som sjukvårdsbiträde när jag var 17 år. Jag hade sprittorkat diskbänkarna i "sköljen", men inte torkat efter med torr trasa. (Rent men flammigt) Den ilskna kollegan var också bara sjukvårdsbiträde. Jag lärde mig, men kan fortfarande känna förödmjukelsen när jag tänker på henne.

    SvaraRadera
  6. Karin på Fox,
    ja, käre tid så många människor det finns som av en eller annan anledning måste trycka ned sina medmänniskor. Förmodligen är det synd om dem, fast man orkar dinte alltid överseende med em när man försöker att få nosen ovanför kängskaften.
    Margaretha

    SvaraRadera