måndag 16 november 2009

Hälsosam återträff



Vi är fem kvinnor, den yngsta 44 och den äldsta 85 år, som har hållit kontakt i många år. Vi träffades när vi låg på sjukhus samtidigt, under alla dessa år, 16 år tror jag, har vi bara träffats, alla fem, en gång — men nu fick vi till det igen. Så roligt var det länge se'n jag hade. Krämpor är nog det minsta vi diskuterar — vi börjar med att var och en ger en kortfattad hälso-rapport, när vi klarat av det går vi vidare till väsent-ligheter som varifrån och varthän, varvat med be-rättelser om våra barn, barnbarn, katter och hundar. Och eftersom vi alla är erfarna patienter går det inte att undvika historier från vårdfronten, en del roliga andra förfärliga. Episoder som vi gråtit floder över i vår ensamhet, kan vi nu skratta åt tillsammans. Som när en läkare en vecka säger till A. att något smärt-stillande är det inte tal om eftersom det är psykiskt — och nästa vecka plockar de ut apelsinstora tumörer ur hennes mage. En av oss kom in med svåra smärtor på akuten och den första frågan läkaren ställer är: "var-för är du som är så snygg inte gift"! Själv har jag efter att ha legat i en korridor en vecka i väntan på jour-nalerna, blivit utskriven med orden: "nu har dina journaler kommit, men det är så mycket och komplicerat att vi inte läser det."
Vi skrattade så mycket att vi alla vaknade med trä-ningsvärk i magen nästa morgon. Ett sån't nätverk är guld värt.

Naturligtvis skulle vi äta tillsammans — så det blev att tänka till eftersom en är glutenintolerant en annan laktosintolerant och en kan bara äta ytterst små mängder socker.
Förutom ett par rejäla sallader blev det en rödbets-quiche där jag gjorde pajskalet av malda valnötter som jag blandade med smält smör. I stället för mjölk använde jag kokosmjölk, som gav en piffig smak. Alla tålde tack och lov nötter och ägg.
Efteråt blev det en nötkaka utan mjöl och med ungefär 4 gram socker i varje bit.
.
RÖDBETSQUICH
½ kg rödbetor, inte alltför stora
½ - 1 tsk timjan
½ - 1 tsk körvel
peppar
100 g feta ost
2 ägg
3 dl kokosmjölk
.
Koka rödbetorna och dra av skinnet. Dela dem mitt itu och lägg dem med snittsidan nedåt i pajformen, klädd med pajdeg av mjöl eller nötter. Smula feta-osten över rödbetorna. Vispa äggen med kokos-mjölken och kryddorna och häll över rödbetorna. Grädda i 200° C i ungefär 30 minuter.
Går utmärkt att fysa.

HILDES NÖTKAKA
(Hilde som jag bodde hos när jag arbetade i Lübeck)
.
rör
150 g smör
med
100 g socker

rör ned
4 ägg

blanda
200 g malda hasselnötter
1 ½ tsk vaniljsocker
2 tsk bakpulver
1 msk kakao
.
Blanda de torra ingredienserna med de våta. Häll smeten i en långpanna och grädda i 25-30 minuter.

I orignalversion är det 150 g socker. Och jag fördelar smeten i två runda formar (20-22 cm i diameter). När den kallnat brer jag lingonsylt mellan bottnarna och vispad grädde över kakan.

6 kommentarer:

  1. Så kul att ni fick till en träff alla fem!
    Det låter verkligen som ni har trevligt ihop.

    Vilken prestation att få till maten ;) Så finurlig du var som bytte mjölken mot kokosmjölk i rödbets-quichen som förresten ser väldigt god ut.

    Häpnar över läkarcitaten :o
    En gång när jag hade besvär med min tecknartumme frågade läkaren om jag inte hade något "riktigt" jobb, eller en man som försörjde mig!!!
    Och det var en kvinnlig läkare.

    SvaraRadera
  2. Jag vet inte hur jag skulle överlevt utan min galghumor... Kan man se tokerier och skratta åt elände så går livet lite lättare.

    SvaraRadera
  3. Christina,
    Ja, det var jätteroligt och förhoppningsvis ska vi kunna göra om det medan vi alla fem är i livet — men det är inte lätt att få ihop fem personer som inte är så mobila. Vi får nog fortsätta per telefon och brev som förut.

    Jag har slutat att bli förvånad över alla grodor läkare häver ur sig - men man tror ju att de ska veta bättre. En del av dem har ett intellektuellt tunnelseende och anser tydligen inte att icke akademiker har något berättigande.
    Fast i sanningens namn kommer vanliga dödliga med samma sorts grodor. Två av mina vänner, en keramiker och en textilare, som är gifta med varandra har i alla år haft sina verkstäder i samma hus. En gång kom en kund in till kvinnan/textilaren efter att ha varit hos maken, och säger: "så trevligt att du kan vara här och pyssla, nära din man".

    Ja, maten var god — nu grunnar jag på vad jag ska bjuda min väninna (textilaren ovan) på när hon kommer, hon tål varken ägg eller mjölk.

    Bloggblad,
    Nej, det skulle vara näst intill omöjligt att gå vidare om man inte kunde skratta åt den här sortens elände och svårigheter.
    Fast jag har insett att inte alla fungerar så — det gäller att hålla sina skrattmuskler i styr innan man vet om man talar med en likasinnad.

    Margaretha

    SvaraRadera
  4. Så roligt kan bara tjejer/kvinnor/tanter/flickor ha vid sammankomst.
    mvh R

    SvaraRadera
  5. Instämmer med alla tidigare kommentarer. Kul träff.

    SvaraRadera
  6. Renée och Lisette,
    Ja, enkönade träffar är kanske inte så vanligt längre - i alla fall inte i Sverige. Det är märkligt hur annorlunda stämningen blir - men det skiljer sig också från land till land. I England till exempel kan jag nog bli lite irriterad på flickskolementaliteten som ibland visar sig i sådana sammanhang.
    Vi hade så vansinnigt roligt att vi alla var rätt slaka när det var över!
    Margaretha

    SvaraRadera