Yrkesbortval

den korta varianten
.
Trots att jag har större delen av mitt yrkesverksamma liv bakom mig, händer det med jämna mellanrum att någon frågar "du som är så bra på xxx varför blev du inte XXX?" Här kanske du hittar svaret Annika, du som frågade senast.

Som så många andra barn som tyckte att det var roligt att skriva uppsats tänkte jag bli författare. Jag och min kompis bestämde till och med att vi skulle ge ut våra böcker på Rabén & Sjögren, för då fick man sin bild på baksidan av boken.
Numer är jag full av beundran inför alla som klarar av att skriva en läsvärd bok, vilken disciplin och uthållighet!

Något senare i livet tänkte jag om, och bestämde mig för att bli bibliotekarie – tänk att få läsa böcker hela dagarna. Ja, så småningom insåg jag att man gjorde annat också. Men jag tycker nog fortfarande att det är ett attraktivt yrke.

Nå'n gång i yngre tonåren gjorde jag hål i en klass-kamrats öron – det tyckte jag var jättekul och tänkte mig genast en framtid som kirurg. De patienter som sluppit mig kan nog vara tacksamma – jag hade tre hål att välja på på baksidan av örat, så det var nog bra att det inte var ett större ingrepp.

När jag var något äldre och hade börjat utforska olika textila tekniker tyckte jag att arbetsterapeut lät som ett trevligt yrke. Kanske hade jag otur och råkade på mindre goda institutioner, men jag slog det snart ur hågen eftersom jag tyckte att det mest gick ut på att tvinga tanter att virka grytlappar. Dessutom insåg jag ju också att det var inte jag som skulle få väva – jag skulle i bästa fall få sätta upp trista vävar åt andra människor.

Nu fortsatte mitt planlösa läsan-de och inte fullt så planlösa ar-betande inom områden jag var intresserad av. Vid det här laget visste jag nog vad jag ville men tyckte ändå inte att det kunde skada att tala med en yrkesväg-ledare. Så jag stegade iväg till arbetsförmedlingen och fick tala med en ung man. Han förhörde sig om mina intressen och utbildningar. De förslag han kom med var ytterst vaga och mot slutet av vårt samtal talade jag om att jag tänkt mig att söka till den "ettåriga utbildningen i vävning för personal till institutioner och företag" (maffigt namn på en utbildning!). Då tittade han på mig och frågade:
"Har du inte tänkt på att gifta dig?"
"Om det är ett frieri, så är svaret nej", sa' jag och gick min väg.