Kära små barn i Stockholm, jag vill nu berätta er något om hur man firar Julen utom staden, på landsbygden, ty det veten J troligen icke; men det vet jag ty det har jag mer än en gång varit med om och sett med mina egna ögon, och haft min stora förnöjelse åt; och jag vet att det skall roa er att höra.
— —
Det var julgröten som kokte och puttrade i spisen, jemte annan julkost. Ty det var nu Julafton och enligt seden på landsbygden i Sverige skulle maten kokas för hela Julhelgen, så att man under helgdagarne endast behöfde värma den till
måltiderna.
Det var icke rikemans mat må ni tro som koktes i stugan. Ty i stugan bodde endast en torparhustru — och hon var enka — med sina tre barn. Men hon var en arbetsam och förtänksam qvinna och god moder, och hade nu, Julen till heder, bullat upp på bästa vis; och det var icke att förakta. Tre marker kött hade hon köpt, och det kokte nu som bäst med persiljerötter och silleri, och lofvade en kostlig soppa samt mustig kål för Juldagen. Ty om Juldagen vill man ha kål på landet. Der var också lutfisk helt hvit och mjuk i en panna, och — potates, det förstås af sig sjelft.
Fredrika Bremer har skrivit ett par tunna böcker som handlar om julen — den här texten har jag hämtat från hennes bok ”Julafton och julottan”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar