Mars en novellmånad

hos Litteraturbanken.
De enda gånger jag saknar tevetittandet, är när jag har något arbete att utföra, som inte kräver påkopplad hjärnverksamhet. Som att knyta ihop en million, eller däromkring, trådändar, eller när lådan för överblivna garnspolar mest ser ut som ett råttbo, då krävs tålamod — men ingen tankeverksamhet. Idealet vore naturligtvis att göra det tillsammans med andra textila tanter — men det är ont om dem i min omedelbara omgivning.

Work, 1903

 Juan Téllez Hellín  

Jo jag lyssnar en hel del på radion, men då passar jag ofta på att diska, laga mat eller ta itu med något annat tråkgöra. Varför jag inte tänkt på talböcker, är mer än jag kan svara på — men i går, när Litteraturbankens månatliga nyhetsbrev kom, insåg jag att de har mycket att lyssna till. 

Nytt är att Ingrid Elam har läst in 10 noveller. Perfekt för en novellfantast!

Men det finns många fler uppläsningar, både lyrik och prosa — och om du hellre vill läsa finns det massor att välja på. Det är bara att välja, vilket kan vara svårt nog!

​Jag rekommenderar gärna  Fritz Ludvig von Dardels dagböcker, där berättar han om stort och smått, från dagspolitiken i Sverige till skvaller om konstnärsvänner och resor han gör. Allt illustrerat av hans teckningar. Roligt och lärorikt, även om jag inte alltid hittar personer han säger vara kända — "den kände tenoren Boedel" kan jag inte hitta på nätet. Men jag lär mig vad pedell är.

En resa i Orienten (1884)

Den 2 februari lämnade jag Stockholm och träffade i Alfvesta Hans Wachtmeister, som punktligt infunnit sig å den aftalade mötesplatsen. Vi åto middag i Malmö.

_ _ _

​

Vi hade till reskamrater en vacker engelsk miss och en belgisk advokat. Den sistnämnde lät detta storslagna naturskådespel gå sig förbi utan att däraf på minsta vis beröras, fördjupad som han var i läsningen af skalden Goldoni i fickupplaga. I Chiasso inträdde i kupén en präst, åtföljd av en rödnäst pedell, som bar på en hop gamla böcker och manuskript, samt i Lugano en familj af parisare, bestående af "monsieur, madame et bébé*, alla pratande på en gång.

*Hänsyftar på en bok med nämnda titel af G. Droz.

1885

13 jan,

Den liberala listan har segrat. Ibland de valda finner mana herrar Richard Gustafsson och Hammarlund, båda tidningsredaktörer.

En tilldragelse som är betecknande för den sociala ställning, medlemmarna i den nuvarande norska ministären intaga, inträffade nyligen på en järnvägsresa. Fru Svendrup, maka till kyrkoministern, som nu gör tjänst i Stockholm, reste i sällskap med ett annat fruntimmer tredje klass och hade hunnit till Flens station. Damerna råkade försinka sig och sprungo nu efter det redan i gång varande tåget samt hade lyckats klättra upp på fotsteget till sin vagn, då konduktören ingrep mot denna kränkning af reglementet, hvilka förbjuder att bestiga ett tåg, som är i gång, samt tvang dem att stiga ner igen. Det blef protester, åtföljda af undersökning. Man begärde att få veta de resandes namn. och fru S. blef tvungen att uppge sin titel. "Omöjligt", invände stationsinspektorn, "hustrun till ett statsråd reser ej på tredje klass." Han måste dock böja sig för faktum och skref sin rapport, men herr statsrådet fann det för gott att nedtysta saken. För närvarande äro järnbanorna öfvertäckta af snö och trafiken mycket oregelbunden.

Jag roas av såväl konstnärs- som kungligt skvaller.