Grundsats: Intet botemedel mot låga löner har den minsta utsikt att blifva värksamt, om det ej värkar på och genom folkets intelligens och lefnadsvanor.
J. S. Mill.
Workers on Their Way Home
Edvard Munch, 1914
Det är inte varje vecka som det dyker upp svenska böcker hos Gutenberg, så det är klart att jag blev nyfiken på Normalarbetsdagen, 1898, av Gustaf F. Steffen. Först blev jag ju tvungen att ta reda på vad begreppet innebär, och vände mig till Wikipedia, som kort och koncist säger: "Åttatimmarsdagen innebar införandet av åtta timmars arbetsdag som normalarbetsdag.
I Sverige togs beslutet att införa åtta timmars arbetsdag den 4 augusti 1919 av en urtima riksdag, men man arbetade på lördagar fram till 1971. Jordbruket berördes inte av beslutet."
Kort och koncist är också Gustaf Steffens språk — ja, kanske inte med dagens sätt att se det — det är oerhört klart och tydligt, han förefaller gardera sig mot alla språkliga missförstånd.
Under ofta använda ord dölja sig ej sällan rätt betydande begreppsskiftningar. Låt oss därför anmärka, att vi här med arbete uteslutande förstå arbete i samhälls-hushållningslärans mening; sålunda: en mänsklig kraftansträngning, hvilkens ändamål är att frambringa en ekonomisk nyttighet (ett ekonomiskt "värde")—d. v. s. att frambringa något, som kan tjäna att tillfredsställa människors ekonomiska behof. Yttersta driffjädern till allt arbete är sålunda (det ekonomiska) behofvet — och på samma gång bestämmer behofvets storlek i viss mån den nödiga arbetsmängdens storlek. Ett exempel skall förtydliga detta.
_ _ _
Ur ekonomisk synpunkt består den hufvudsakliga skillnaden mellan den civiliserade människan och vilden däri, att den förra äger en oändlig mångfald ekonomiska behof, hvilka för den senare äro fullkomligt okända—och hvilka alla ovillkorligen kräfva arbete för sitt tillfredsställande. Medan en vildes lif mycket väl kan tänkas vara i det allra närmaste arbetslöst, är det därför all civilisations grundlag att hvarje dag af civiliserat lif måste köpas med en viss mängd arbete, med en viss åt arbete egnad daglig tid, som ej får underskridas. Då produktionsmedlens natur och civilisationens samt samhällets beskaffenhet äro gifna, finns det blott ett sätt att minska denna minsta behöfliga arbetstid (minimalarbetstid)—och det är att öka arbetets intensitet (spänstighet och alstringsförmåga). Det är sålunda af stor vikt, att vi i det följande ej förgäta, att arbete ej blott mätes (till mängden) af sin långvarighet utan ock af sin intensitet.
Boken är snart utläst — och mycket mer intressant än vad jag trodde när jag började titta på den. Särskilt nu, snart 100 år efter införandet av åttatimmarsdagen, och med vetskap om hur många människor lever med arbetet (mobilen) i fickan.
Om en samhällsmedlem ej har tid eller krafter öfriga från förvärfsarbetet att ägna åt sina barns uppfostran, åt sin egen tidsenliga intellektuella utveckling, åt ett personligt och själfständigt deltagande i det offentliga lifvet o. s. v., så är hans existens helt visst ej så civiliserad, som vi älska skryta med, att "vår" tillvaro nu för tiden är. Och vi ha ej rätt att slå oss till ro med den 8tanken, att ifrågavarande medborgares materiella lif ju dock i många viktiga hänseenden är mycket bättre än hans farfaders var. Vi måste fordra, att hans andliga tillvaro skall vara förbättrad lika väl som hans materiella. Men hans andliga tillvaro kan ej vara god, om den ej är byggd på andlig frihet. Och blott den besitter värklig andlig frihet, som icke blott har juridisk rätt att utveckla och i allmänna lifvet öfva sina andliga förmögenheter, utan ock har den därtill erforderliga ledigheten.
Workers spinning and weaving wool
Isaac Claesz van Swanenburg
"Ben o' Bill's, The Luddite", av Daniel Frederick Edward Sykes och George Henry Walker är en roman som kom ut samma år som "Normalarbetsdagen" — men i motsats till den, ser bakåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar