Efter en deppig vecka, när jag börjat misströsta om mänskligheten, var det dags för bilbesiktning.
Vad gör man när man man står tre mil hemifrån och bilen inte får rulla en meter? (Trasigt bromsrör).
Besiktningsmannen var hur hygglig som helst, letade upp telefonnummer, och sa att han inte skulle anmäla mig om jag körde till närmaste verkstad (väldigt nära).
Där kunde de inte fixa bilen i dag — så där stod jag och visste inte hur jag skulle ta mig hem utan bil. Men även killen på verkstaden slog knut på sig själv för att hjälpa mig. Han frigjorde en kille som skjutsade mig hem — och lovade att den killen hämtar mig i morgon när bilen är fixad.
Goa bilkillar är värda sin vikt i guld. Måste kila in till Patrik med en blomma nån dag.
SvaraRaderaBor man på kullar är det bra om det rullar.(Ursäkta).
Ja verkligen!
RaderaJag ursäktar så gärna, för det är sant.
Nu väntar jag med spänning på slutet på den här bilhistorien.
Margaretha
Jag med (väntar med spänning...)!
SvaraRaderaKarin,
RaderaJag har just berättat att det blev ett mer än lyckat slut!
Margaretha
Två hjälpsamma människor på samma dag. Tacka och ta emot! Världen behöver dem och dig.
SvaraRaderaViola,
RaderaJa, världen behöver verkligen all vänlighet vi kan uppbåda!
Förutom de två hjälpsamma killarna, satt det en fantastisk glad och vänlig tjej i kassan i mataffären.
Sån't gör mig upprymd!
Margaretha
Halleluja! Det gick bra, jag har gluttat på fortsättningen.
SvaraRaderaKarin på Pettas