tisdag 29 november 2016

Att tala för andra

Book love, my friends, is your pass to the greatest, the purest, and the most perfect pleasure that God has prepared for His creatures. It lasts when all other pleasures fade. It will support you when all other recreations are gone. It will last you until your death. It will make your hours pleasant to you as long as you live.
                                                                                  Anthony Trollope.


Fair Reader
Henry Lamb

Det är ett vanligt fenomen att man talar som om vore man normgivande. Det gäller de flesta (mig också), och det mesta — senast hörde jag det i går, på nyheterna. Då sändes direkt från konserthuset och utdelningen av augustpriset, men bara priset i kategorin fackböcker hade ännu meddelats, så reportern säger något i stil med: "och nu väntar vi alla förstås på vem som vunnit i den skönlitterära kategorin". Så 17 heller, jag hade fått höra precis det jag var intresserad av, men priset i skönlitteratur är jag inte speciellt intresserad av. 
Däremot tycker jag att Nina Burtons "Gutenberggalaxens nova. En essäberättelse om Erasmus av Rotterdam, humanismen och 1500-talets medierevolution", låter vansinnigt intressant, och ska genast höra om biblioteket kan fixa den åt mig.
Och jag har även lagt Sigrid Nikkas namn på minnet — och för säkerhetsskull även skrivit upp det.
Lyssnade nu på morgonen på radions kulturnyheter, och blev angenämt överraskad av att personen som meddelade priserna, gjorde det med en alldeles vanlig röst, utan konstiga betoningar och utdragna vokaler Även det värt ett pris!

Eftersom den här sortens priser inte engagerar mig visste jag inte förrän alldeles nyligen hur statyetten ser ut, och vem som gjort den. Jag tycker den är jättefin!

Auguststatyetten skapades av Michael Fare 1989 och är en 31 cm hög och tre kilo tung skulptur i brons. Den består av tre platta skivor med profiler av August Strindberg, vilka symboliserar tre sidor av honom: alkemisten, språkbehandlaren och målaren. På framsidan avbildas Strindberg med ena handen innanför kavajslaget, på baksidan med ett manuskript i handen.
                                                   från Wikipedia

14 kommentarer:

  1. Jag har inte heller sett hur Auguststatyetten ser ut. Den är fin, verkligen!
    Jag gissar att vi alla utgår från oss själva som normgivande, rätt många gånger i alla fall.
    Hälsningar från ett kylslaget, soligt Geta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,
      Det gäller bara att vara medveten om att det finns andra sätt att tänka, även om det är svårt att erkänna att de tankesätten är (nästan) lika bra som mina!
      Ingen värmebölja här heller.
      Margaretha

      Radera
  2. Jag la oxå märke till hur ovanligt normalt han annonserade vinnarna, bra!

    Hur går det med dina bokhyllor, är du färdig med ommöbleringen? Jag skulle behöva göra något liknande men drar mig för att börja. Det blir i alla fall inte före jul.
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gunilla,
      Det är gott att höra att det är fler än jag som reagerar på hur folk talar!

      Vilken samvetsfråga! Det flest böckerna har hamnat på rätt plats - men som alltid blir det en del över, och jag blev tvungen att bara hiva in dem i några hyllor, för att gästerna skulle komma fram. Och det lär nog dröja innan jag tacklar resten. Precis som du låter jag julen komma och gå, innan jag gör något åt det.
      Margaretha

      Radera
  3. Jag ler åt det du skriver om betoning, jag brukar kalla det för att reportrar och programledare talar i tvåtakt, alltså betonar varANnan STAvelSE så att prosodin helt kommer ur sin bana.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bloggblad,
      Undrar varifrån det kommit - modet att tala i staccato. Jag har svårt att koncentrera mig på vad som sägs, jag hör bara tonfallet.
      Margaretha

      Radera
  4. Fler och fler i radio pratar väldigt konstigt! Jag undrar om de kanske har nån sk röstcoach som introducerat ett nytt pratmode. Stackato och raspiga inandningar är våldsamt irriterande.
    Fö var det en nyhetsuppläsare som konstaterade att Jack Verupp hade avlidit.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Olgakatt,
      Jag vet ju inte säkert, men antager att det rör sig om en generationsväxling - de med "konstigt" tal är de unga.
      Jag njuter när det sänds gammaldags föreläsningar, när kunniga personer läser, med välmodulerad röst, från ett välformulerat manuskript!
      Och det där med egennamn och ortsnamn kan man skriva ett eget inlägg om. DEt har jag förresten tänkt många gånger - fast då känner jag mig så grinig.
      Margaretha

      Radera
  5. Jag har s a s "provhållit" i August hemma hos en pristagare och blev förvånad över tyngden! Visst är den jättefin! Och visst har de skönlitterära glassfilen. Barn/ungdomskategorin nämns knappt alls.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klimakteriehäxan,
      Vi (folk som gillar böcker) vill att nästa generation ska bli en läsande generation, så det är lite märkligt att inte puffa fram barn och ungdomsböckerna i första ledet.
      Man skulle kunna använda auguststatyn till bokstöd - 3 kg kan nog hålla böckerna på plats, vilket är mer än många tjusiga bokstöd klarar.
      Margaretha

      Radera
  6. Tack, tack tack för att jag får vara med på din kalender! Jättefin väv!!!
    Jag känner mig lite skyldig som bara väntar på det skönlitterära priset, jag ska bättra mig.
    Kram
    ps tack för tipsen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Maja,
      Roligt att du uppskattar den!
      Ja, du som träffar så många ungdomar, skulle gott kunna föra in litteratur i deras liv!
      Margaretha

      Radera
  7. På tal om att tala för andra så hade Jonas Hallberg en utmärkt spaning i Spanarna i P1 häromdagen om just oskicket att ständigt säga "vi". Vilka "vi", undrade han iriiterat. F ö är JH min favoritspanare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Olgakatt,
      Jag hörde det - och tänkte att man (inte bara jag, vi) borde skicka beundrarpost till honom!
      Likaså ansluter jag mig till hans uppfattning att vi (! inte bara han och jag) är språkherdar, snarare än poliser.
      Margaretha

      Radera