onsdag 11 juni 2014

Buteljtömmare

 Buteljtömmare (i ena änden finns en liten bricka, med vars hjälp man tömmer flaskan).
 1947 hörde det förmodligen till allmänbildningen att veta hur man använde en buteljtömmare. I dag hittar jag inte ordet — eller företeelsen — någonstans. Någon som kan avhjälpa denna min kunskapslucka?
 Bilden hittar jag i "konservera" ett häfte med allehanda recept och goda råd. Men det är inte recepten som fångar mig utan den insprängda reklamen — reklam anpassad för den moderna husmodern. Kriget var över och jag tycker mig ana en framtidstro, en framtid med vackra vardagsting (och obegränsat med socker).


Flygfors glasbruk kände jag inte till, men hos Wikipedia kan jag läsa om bruket (ytterst kortfattat).
När jag ser reklamen för Eve margarin, slår det mig att det var länge sedan jag såg Eve i butiken. En googlesöknning gör mig inte så värst mycket klokare  jag ville veta när Eve försvann, men det har tydligen inte försvunnit, bara bytt namn, och det ett antal gånger. Moderna tiders ägandeförhållande är inte alltid så lätt att ha koll på.

Skogens ättika då? Att jag aldrig hört talas om den beror nog på att den varit vanligast i södra Sverige. Någonstans i stockholmstrakten övergick man till att nyttja Falu ättika  fast nu för tiden innehåller både Skogens- och Falu ättika samma sorts importerad vätska.
Jag som inte är någon hejare på ättiksinläggningar, blir lite fundersam när jag läser ett av recepten på ättikspäron. I listan med ingredienser står att man ska ha 3-4 dl utblandad ättika. Hur utblandad ska den vara undrar jag.


4 kommentarer:

  1. Jag har ingen aning om hur man använder en buteljtömmare. Har aldrig sett en eller hört ordet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Elizabeth,
      Så synd, jag skulle så gärna vilja veta.
      Margaretha

      Radera
  2. Kanske man ska peta ut paraffinrester eller korkbitar mer en sån?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,
      Ja, kanske det. Jag kan inte komma på någon annan förklaring.
      Man skulle kanske kunna hitta svaret på ett museum.
      Margaretha

      Radera