onsdag 18 juni 2014

Spelet kan börja

I alla tider har man nog gjort sitt bästa för att sysselsätta barn och stimulera deras kreativitet. När den här gamla flanellografen dyker upp, undrar jag hur dagens datoriserade generation skulle uppfatta gårdagens förnöjelser. Jag vet för lite om dagens elektroniska spel och pedagogiska möjligheter, för att jämföra i går med i dag. 
Men jag minns glädjen över ett nytt ark med pappersdockor, enkla spel man kunde klippa ut ur tidningar och bondgårdar och andra lika lockande saker, på olika förpackningar. Särskilt minns jag en kexförpackning, där kartongen blev till ett hus, i och omkring vilket, man placerade utklippta djur och människor.

 Den här teatern hörde väl inte till favoriterna, även om jag minns att jag plockade med den, den krävde en större publik än jag kunde uppbåda. 


 Inte ens fribiljetter hade någon åtgång. Sagorna minns jag aldrig att vi (jag och kompisen) läste, vi hittade nog på egna berättelser, vilket krävde att vi skapade våra egna figurer, att fästa på flanellografen. (Vet dagens barn vad en flanellograf är?)
Den trycktes 1951, då den kostade 14:50, mycket pengar då (211:50 i dagens penningvärde), jag fick den nog i slutet av 50-talet, förmodligen då inköpt på rea, för det står 4:50, med blyerts i ett hörn på baksidan.

6 kommentarer:

  1. Så roligt vi hade det med rätt enkla medel, ditt teaterspel är trots allt ganska avancerat om än analogt :-)
    Fantasin kom hur som helst i svang väldigt lätt minns jag. Men flanellograf minns jag bara från söndagsskolan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Viola,
      Ja, jag minns med glädje alla klipp & klistra stunder - för att inte tala om att rita och måla. Bra sätt att träna motoriken.
      Min tid i söndagsskolan var kort, flanellografen och sandlådan är de enda bestående minnen jag har av det gästspelet. och precis som du det enda stället där jag mötte en flanellograf, även om jag såg slika ting i skolans materialrum.
      Margaretha

      Radera
  2. Nej dagens ungdomar har ingen aning om vad en flanellograf är, jag vet för jag har frågat!

    Lite synd kan jag tycka, på sätt och vis, att de digitala medierna slagit undan så mycket av trevliga presentationsmetoder. Jag tycker till exempel att välgjorda handritade overheadbilder är roligare än Powerpointpresentationer. Men snart vet ingen vad en overheadapparat är heller…

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,
      Det kom väl inte som en överraskning, att flanellografer är bortglömda.
      Det är synd att nymodigheter tränger ut det gamla så totalt - vore kul om de kunde leva sida vid sida.
      Och blädderblocken! Man rita medan man talade eller som vi ofta gjorde i vår familj - jag ritade gubbar i förväg till mors föredrag.
      Jag vågar väl knappast erkänna det, men faktum är att jag aldrig sett en powerpointpresentation!
      Margaretha

      Radera
  3. Jag lärde mig bibliska historien i småskolan via flanellograf! Aldrig att jag glömmer den förlorade sonens återkomst och den gödda kalvens grymma öde.
    Men det är nog flera generationer som inte vet vad en flanellograf är!
    Vår skola hade nyss en utställning av gamla fina planscher som eleverna fick se. Småskolebarnen blev helt paff att det funnits en tid utan surfplattor, det kunde de inte tro var sant!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Olgakatt,
      Jag blir alltid förvånad över barns totala okunnighet, om hur det var förr. Mina kompisar och jag, visste hur både föräldrarna och generationen före dem hade växt upp. Vi visst på ett ungefär när elektricitet och rinnande vatten kommit in i deras liv, och tyckte det var roligt när de äldre berättade om sin barndom.
      Margaretha
      i regnet, med
      en spinnande
      värmedyna
      i knäet

      Radera