måndag 9 januari 2012

Man hör och ser vad man förväntar sig

att se och höra

Die Kokotte, 1875
Claude Monet


Det är lustigt med hur behovet av ordning och reda får människor att stoppa in sina medmänniskor på rätt plats. När både Debbie och Mette berättade (i en kommentar) hur det händer att bekanta tycker att de är amerikanska respektive norska, därför att de förväntas vara det, kom jag att tänka på ett par språkliga episoder. Jag har en amerikansk väninna som talar perfekt svenska — hennes grammatik är många gånger bättre än min, för hon vet, och kan förklara varför man säger si eller så. Men hon har en amerikansk brytning som man inte kan missa. Det händer ofta att de som inte känner henne svarar henne på engelska (ofta dålig engelska) när hon börjar tala.
Hon är en hejar på ordvitsar, och när jag en gång lite skämtsamt sa’ “att jag befruktar det” (istället för bara fruktar) tyckte hon att det var så roligt att hon la’ det på minnet. Det tog inte många dagar förrän hon fick användning för uttrycket, varpå en kvinna genast, i generad ton, viskande rättade henne.
Själv var jag med om något liknande när jag fick en komplimang för mina kläder, soch svarade att då skulle de se min “prettycoat”. Jag hade nämligen sytt en ny underkjol med knypplad spets, som matchade klänningen. Skämtet uppskattades, men så kom Doreen, den enda som visste att jag var svenska, och frågade vad vi talade om. Så jag lyfte på kjolen och frågade om hon ville se min “prettycoat”. Hon sa’ inget då, men när vi blev ensamma, rättade hon mig allvarligt, och talade om att det heter petticoat

8 kommentarer:

  1. Haha,jag sitter här och skrattar.
    kram från Mette

    SvaraRadera
  2. Mette,
    Jag skulle kunna fortsätta en bra stund till med liknande berättelser! Margaretha

    SvaraRadera
  3. Välkommen hit Bodypalace!
    M

    SvaraRadera
  4. Det här med att vara på samma våglängd kan vara svårt. Pappan i min amerikanska familj var fanatisk ordvitsare och började med mig redan första kvällen efter min ankomst från Sverige. Jag hade tur och begrep förtås skillnaden på cantaloup och antelope när han erbjöd mig en bit melon. Därmed var isen bruten mellan oss!Vi skojade ibland så vilt att övriga familjen blev irriterad.

    SvaraRadera
  5. Olgakatt,
    jag kan tänka mig att vi som alltid vränger ord, kan vara rätt påfrestande för vår omgivning. Det händer att jag möts av oförstående blickar. Eller blir direkt avsnoppade, som den gången jag och en amerikansk (svensktalande) kille talade om olika projekt vi planerade. Jag sa' att jag skulle vilja väva ett överkast, ljusblått med moln på som skulle heta "overcast". En tjej som var med reagerade inte så Davy trodde inte hon förstod, utan började förklara. Hon tittade kallt på honom och sa' "jag förstod, men tycker inte att så'nt är roligt".
    Margaretha

    SvaraRadera
  6. Över köksbänken har vi något som vår gode vän konstnären Cliff Holden (engelsman i Sverige) som gjorde det i laminat kallade "over-the-diskbänk-thing". Överkastet Overcast är ju sublimt!

    SvaraRadera
  7. Olgakatt,
    Over-the diskbänk-thing är ju jättebra. Skulle vara roligt att ha som tema i en grupp, och se vad folk gör av det. Jag kan tänka mig flera saker.
    Margaretha
    som ännu inte
    gett upp om att
    kunna väva sitt
    overcast

    SvaraRadera