Vårtankar

"Borde jag veta vad det är för särskilt med den 13 april?" frågade mor igår.
Jag blev tvungen att grunna lite, men så kom jag ihåg att det var den 13 april, för många år se'n, som jag följde med föräldrarna för att titta på det hus vi nu bor i. Det blev kärlek vid första ögonkastet, de be-stämde sig samma dag för att flytta hit. Jag däremot, hade inga som helst planer på att lämna Roslagen, men när ett hus vid samma väg blev till salu, slog jag till. Eftersom jag alltid haft mina vänner utspridda över hela världen, spelade det ju inge roll varifrån jag skrev till dem, eller varifrån jag påbörjade en resa.

Helt naturligt virvlar tankarna iväg på dessa privata märkesdagar — i alla fall mina tankar — tankar på allt som hänt se'n dess. På allt som inte skulle ha inträffat om jag inte flyttat.
Den dagen vi var här första gången, var det lika soligt och våren ungefär lika långt hunnen.
Nu skriker trädgården — den trädgården min far gjorde underverk med, och som nu förfaller — efter uppmärk-samhet. Den är i lika stort behov av vårstädning som huset. Men med min väl uppövade förmåga att döva tanken på vad som måste göras, så kommer snart den barmhärtiga grönskan att dölja vad jag inte gör. Det vill säga, trädgårdsfantaster får något plågat i blicken när de ser mina igenvuxna rabatter — men det har ju inte jag något ont av.
Värre är det inomhus — där har även jag en en gräns för vad som är acceptabelt, även om den ligger ljusår från den konventionella gränsen. I dag hade jag faktiskt tänk göra en miniinsats med skurhinken — men tröskel-pojkarna räddade mig. De snickare som skulle byta ut trösklarna dök upp lika plötsligt som de försvann före påsk, och jag vill absolut inte springa ivägen för dem!
Kanske, kanske kan jag, när pojkarne åkt, flytta ut en del saker från garaget så att jag kan sätta batteriern i skotern och ringa efter gossen som ska sparka igång den för ögonblicket avsomnade åkklipparen.
Men se'n landar jag nog på kökstrappen med "För-fattarinnan Runa" av Maja Beskow och Jacqueline Winspears senaste bok "The Mapping of Love and Death". Jag som sällan läser varken deckare eller samtida litteratur, är förtjust i den här serien.