of Oliver Twist' by Charles Dickens
George Cruikshank
.
.
I min ungdom, för ett par eoner se'n, arbetade jag som sjukvårdsbiträde på S:t Eriks sjukhus. Jag be-hövde praktik för att kunna bli arbetsterapeut, vilket jag inte blev, oturligt nog fick jag inte arbeta på en och samma avdelning utan flyttades runt där det fattades folk. Det innebar att jag aldrig hann lära mig rutinerna ordentligt på någon avdelning förrän det var dags att börja på ett annat ställe.
Så hamnade jag på en kirurgavdelning där jag aldrig varit tidigare. Jag tyckte att det verkade ovanligt stökigt, det fladdrade förbi ovanligt mycket folk i korridorerna — både sjukvårdspersonal, civila och ett antal poliser. Så småningom blev jag och några till inkallade på sköterskeexpeditionen — och förklar-ingen kom. Vi hade skedmannen på vår avdelning. Det är nog inte många som minns i dag, men en fånge hade svalt en sked för att komma ifrån fängelset. Nu var vi några få som skulle betjäna honom, och det inpräntades noga att vi inte fick berätta för någon endaste människa att vi hade skedmannen hos oss.
Utanför patientens dörr satt en uttråkad polis och stirrade prick. Inne på rummet låg den nyopererade mannen, och såg ut som han ångrade sig bittert. Just då tror jag inte att han var intresserad av att bli fritagen — bara av att att bli smärtfri. Jag hörde honom aldrig säga ett ord, han bara kved och såg sur ut.
Jag avråder å det bestämdaste från att svälja skedar!
Så hamnade jag på en kirurgavdelning där jag aldrig varit tidigare. Jag tyckte att det verkade ovanligt stökigt, det fladdrade förbi ovanligt mycket folk i korridorerna — både sjukvårdspersonal, civila och ett antal poliser. Så småningom blev jag och några till inkallade på sköterskeexpeditionen — och förklar-ingen kom. Vi hade skedmannen på vår avdelning. Det är nog inte många som minns i dag, men en fånge hade svalt en sked för att komma ifrån fängelset. Nu var vi några få som skulle betjäna honom, och det inpräntades noga att vi inte fick berätta för någon endaste människa att vi hade skedmannen hos oss.
Utanför patientens dörr satt en uttråkad polis och stirrade prick. Inne på rummet låg den nyopererade mannen, och såg ut som han ångrade sig bittert. Just då tror jag inte att han var intresserad av att bli fritagen — bara av att att bli smärtfri. Jag hörde honom aldrig säga ett ord, han bara kved och såg sur ut.
Jag avråder å det bestämdaste från att svälja skedar!
Han hade tydligen gapat över mycket och ändå tappat hela stycket.
SvaraRaderaTänk så många olika personligheter som ryms på jordklotet.
Karin
Jag lovar! Jag ska låta bli!!!
SvaraRaderaGlad Påsk på er!!!
Huga! Det får mig att minnas en historia min syster berättade när hon jobbade som sjukgymnast. Det hade kommit in en kvinna som desperat förklarade att hon hade nålar under ögonlocket. Hon blev förpassad till Psyk. Då besvären inte upphörde, blev hon pliktskyldigast undersökt... och det visade sig att hon hade nålar instoppade under ögonlocket.
SvaraRaderaKarin,
SvaraRaderaJa, det sägs ju att det är det som gör att världen går runt. Men vissa typer skulle åtminstone jag kunna leva lycklig utan!
Bra Mira,
Då kan jag andas ut!
Ha nu en riktigt skön påsk!
Karin (på FOX),
Fasansfullt!
Jag förmodar att hon fick stanna på psyk.
Margaretha