Crossing the St. Lawrence from Levis to QuebeckCornelius Krieghoff
.
När de körde förbi ön, knakade det två gånger i isen, men den höll. Charles-Eugène travade friskt på i riktning mot Charles Lindsays gård, som syntes på andra sidan stranden. När släden kom mitt på flo-den,nedanför det stora fallet, måste han likväl sakta farten för stöpet skull. Långsamt närmade de sig stranden. När de hade bara en trettio fot kvar, bör-jade isen åter knaka och gå i vågor under hästfötterna.
Samuel Chapdelaine hade rest sig upp, helt klarvaken denna gång, och hans livliga och beslutsamma ögon lyste under pälsmössan.
— Raska på Charles-Eugène, rör på benen! skrek han med sin starka grova röst.
Den gamla hästen slog de järnskodda hovarna i snö-sörjan, lade manken till och satte i väg mot stranden i stora flöj. Just som de körde upp på land, sjönk isen under slädmedarna, lämnade efter sig en vak med klart vatten.
Samuel Chapdelaine vände sig om.
— Vi är de sista som far över i år, sade han.
Samuel Chapdelaine hade rest sig upp, helt klarvaken denna gång, och hans livliga och beslutsamma ögon lyste under pälsmössan.
— Raska på Charles-Eugène, rör på benen! skrek han med sin starka grova röst.
Den gamla hästen slog de järnskodda hovarna i snö-sörjan, lade manken till och satte i väg mot stranden i stora flöj. Just som de körde upp på land, sjönk isen under slädmedarna, lämnade efter sig en vak med klart vatten.
Samuel Chapdelaine vände sig om.
— Vi är de sista som far över i år, sade han.
..................................... . ur Marie Chapdelaine
..................................................av Louis Hémon
.
Redan i går hade älven ett par vakar — i dag var de mycket större, dessutom hade isen släppt helt från den västra stranden. Som så ofta förr tänker jag på Louis Hémons bok "Marie Chapdelaine". En bok som kom ut 1913, och handlar om de franska böndernas hårda liv i provinsen Quebec. Boken finns både på engelska och franska hos Gutenberg.
Älven är nog det enda jag har gemensamt med perso-nerna i "Marie Chapdelaine" — och längtan efter våren.
Det är en fröjd att se hur älsklingen sniffar i luften när han kommer ut, och hur han går som en blod-hund på sluttningen, där snön har smält, för att läsa av vad som hänt se'n han var där senast. Se'n sitter han på räcket och bara njuter av livet. Snart, snart hoppas jag att vi kan göra honom sällskap i solen.
Det är en fröjd att se hur älsklingen sniffar i luften när han kommer ut, och hur han går som en blod-hund på sluttningen, där snön har smält, för att läsa av vad som hänt se'n han var där senast. Se'n sitter han på räcket och bara njuter av livet. Snart, snart hoppas jag att vi kan göra honom sällskap i solen.
Den författaren har jag aldrig hört talas om. Jag ska fråga efter boken på biblo, läser helst på svenska. För den finns väl på svenska, eller hade du översatt själv?
SvaraRaderaSå söt han är din älskling!
Vi har oxå härlig vår här.
För några år sen var vi i Rättvik i slutet av april och bodde på ett pang upp på höjden. Mitt i natten small det som kanomskott - det var isen på Siljan som gick upp. Nåt sånt hade vi aldrig hört förr, såna isar brukar vi ju inte få i Skåne och inte bor vi så nära vatten heller. 1658 var ju ett ovanligt kallt år, det har vi inte haft så ofta sen dess. Fast 1962-63 kunde man visst gå ett bra stycke ut i Öresund men då bodde jag i USA och fick inte se det!
SvaraRaderaHär får vi nog höra smällarna, vi som bor med Norrhavet runt knutarna. Dessutom ekar det bland bergen så ljudet förstärks. Det är storartat och mäktigt.
SvaraRaderaKarin
Siv,
SvaraRaderaJa bibban är nog bäst, och enda sättet att hitta boken om du inte lyckas få tag på den antikvariskt - fast SÅ bra vet jag inte om jag tycker den är. Jag skulle inte anstränga mig alltför mycket för att få tag på ett ex. Det finns vardagskildringar som jag tycker om, men handlingen är väl inte så märkvärdig.
Olgakatt,
Vi kan nog höra smällar ibland, men inte som vid havet eller stora sjöar. En gång när jag var i Järna undrade jag vem som högg ved så tidigt på morgonen, så kom jag på att det var isen som small.
Däremot kan det smälla ordentligt i vårt timmerhus, vid väderomslag.
Karin,
Kan tänka mig att det är mäktigt - fast jag gillar prasslet när isen lägger, ännu mer. Trots att det är början på vintern...
Margaretha
Vi läste faktiskt Hemon i skolan (extra litteraturkurs). Men jag minns inte mycket av boken.
SvaraRaderaHoppas ni har det bra och fick en god påskmiddag (fel dag!), förresten kan väl raclette och lemon meringue pie aldrig bli fel!
Ha det skönt i vårsolen!
love,
Q
Q,
SvaraRaderaSån't man var tvungen att läsa i skolan brukar inte lämna några djupare spår.
Nej, raclette kan aldrig bli fel - pajen blev däremot inte vad jag tänkt... Det blev bara lemon pie, jag lyckades schabbla till äggvitorna, så att det inte blev någon maräng - dessutom tyckte jag att den blev för söt, fast jag minskade rejält på sockret. Kommer att återgå till mitt gamla recept.
MEN, det blev jättegoda brownies av den misslyckade marängen! Brukar inte baka saker som gör att jag får vitor eller gulor över, så det här receptet har legat länge. Men nu får jag väl leta fram det ärvda gorånreceptet som det ska vara gulor i, så att jag får vitor över till fler brownies.
M