Jeff

Oliver amazed at the Dodger's Mode of 'going to work'
illustration till Oliver Twist av George Cruikshank

.

Han hette Jeff, killen som jag träffade på ett köp-center, och som hade kunnat vara Matthew i boken jag läste i går.

.
The child was a grubby little individual of about ten or eleven, with black bristly hair standing up like a lavatory brush. As the priest came closer, he noticed something small and green in the child's crusty nostril, dirty hands and shabby cloths. The boy had large dark eyes.
.............Ur "All These Lonely People
...................... av Gervase Phinn

Första gången jag såg honom var när han blev ut-slängd från en butik där man sålde brevpapper och all slags krafs som kan tänkas locka kunder. Mycket smått som jag kan tänka mig är lätt att stjäla.
En vecka senare gick han och strök utanför butikerna och jag såg att några vakter hade ögonen på honom. Jag gick in i en tehandel, och när jag kom ut därifrån krockade jag med honom. Vi höll båda två på att stå på öronen, så jag grabbade tag i honom och bad om ursäkt för att jag nästan mejade ner honom. Då log han, världens go'aste leende, och sa' att det inte gjorde något.
Ett par veckor senare såg jag honom igen, och nu hejade vi på varandra. Så fortsatte det ett tag, ända till en dag då han var skitigare än vanligt och det såg ut som han gråtit. Så jag frågade om han ville fika med mig, han var väldigt tveksam men nickade och följde med. Vi förde inga djupa samtal — vi presen-terade oss och småpratade lite. Vakterna tittade misstänksamt på oss och när Jeff försvunnit och jag gick till bilen, kom en av dem fram till mig och frå-gade om jag kände honom. Jag berättade som det var, och de varnade mig för honom, de påstod att han stal från affärerna, men han hade uppenbarligen aldrig åkt fast. Det var inte mycket de kunde göra, för han gick i skolan men tillbringade all sin lediga tid med att stryka runt på köpcentret.
Vi fikade några gånger till, se'n såg jag honom aldrig mer. Han berättade inte mycket om sig själv, men det var uppenbart att han inte hade något stöd hemifrån. Och det var lika uppenbart att han var en intelligent kille, som med rätt stöd skulle klara sig bra i livet. Jag har undrat så många gånger vad som blev av honom — om jag hade kunnat göra något för honom.