torsdag 8 april 2010

Nattorientering


Jag har rätt gott lokalsinne — men ett par gånger har jag varit totalt vilse. Nu talar jag inte om vilse ute i mörka skogen, utan inomhus. Som den gången jag hälsade på Lynn i Oklahoma City. En helg åkte vi till familjens stuga för att åka vattenskidor.
Ytterdörren till stugan satt på gaveln, och direkt till höger när man kom in, låg det rummet jag delade med Lynn. Till vänster fanns den stora kombinerade daglistugan och köket. I andra ändan på köket fanns dörren till ännu ett sovrum och badrummet.
Nå'n gång på småtimmarna vaknade jag och behövde gå på toa — jag visste ju precis var badrummet låg så jag smög efter väggen i mörkret, och gick rakt in i något. Försökte följa detta något, men det var stort och jag hamnade vid köksbordet. Var ljusknapparna fanns hade jag ingen aning om, dessutom ville jag ju inte väcka familjen, så när jag inte kom runt köksbordet utan gick in i något hela tiden, insåg jag att den enda lösningen (nödlösningen) var att gå ut genom ytterdörren och huka på gräsmattan.
Nästa morgon fick jag förklaringen, Lynns mamma sov i en bäddsoffa som när den förvandlats till säng stod rakt ut i rummet. Det var den jag inte lyckades ta' mig runt. Och köksbordet hade de skjutit lite på för att få mer utrymme kring soffan.

7 kommentarer:

  1. Tack! jag kom inte ihåg varför du inte kom fram. I närheten av Tulsa?
    Och den andra gången? har jag hört den?
    love,
    Q

    SvaraRadera
  2. Q,
    Lustigt att ni frågade efter det samtidigt, ovetandes om de andras undringar. Jo, det var åt Tulsahållet - måste leta fram en karta, om jag ska vara mer exakt. Det var sååå länge se'n!
    Räcker det inte med en toahistoria? Vet inte om du hört den. Får se om den kommer...
    Love,
    M

    SvaraRadera
  3. JAAA! Jag vill höra om andra som går vilse! Jag hittade inte tillbaka till vårt rum en gång när jag varit på toa på ett vandrarhem i Landskrona.
    Siv

    SvaraRadera
  4. Jag är, det som vi brukar kalla, hönsblind. Ser ingenting i mörkret utan jag blir som en blind höna i allt det svarta.
    När jag för många år sedan bodde i skärgården, där inte något annat än stjärnorna på himlen lyser upp natten, måste på toabesök, hittade jag inte tillbaka till sängen, gick i allting och väckte övriga familjen. Sedan fixade maken en liten ficklampa åt mig men lade också upp små luciamärkesreflexer på väggen ovanför min säng så jag skulle hitta tillbaka igen utan alltför stor åverkan på omgivningen.
    Karin

    SvaraRadera
  5. Siv och Karin,
    Jag tycker era historier verkar mer intressant än mina!
    Jag har alltid en liten ficklampa med mig när jag reser, förstår inte varför jag inte nyttjade den. Fast just den här gången var kanske innan jag började med det.
    Margaretha

    SvaraRadera
  6. När får vi höra om de andra toabesöken?

    SvaraRadera
  7. Ellen,
    Vet inte. Vet inte ens om det blir ett till.
    M

    SvaraRadera