tisdag 17 november 2009

I dag funderar jag på

fast jag har kläder på mig
.
1. om inte alla svenskar är européer — oavsett vad vi tycker om EU?

2. om något kan vara mer eller mindre traditionellt?

3. hur mycket mer kan vi öka tempot i samhället?

4. om Tors träl nyligen har förekommit i något program på radio eller TV?

1. Naturligtvis med anledning av dagens utnämning av Cecilia Malmström till EU-kommissionär.

2. "Det här är en samling recept på den mest traditionella julmaten som du alltid kommer att behöva och som kan vara grunden till vilket julbord som helst." Så står det i ett recepthäfte som Coop har gett ut. Förutom det rena sakfelet att det kan vara grunden till vilket julbord som helst, så grunnar jag över vad den minst traditionella julmaten är.

3. "Den gamle prästen" från 1915 av Jakob Knudsen råkade stå bredvid den boken jag egentligen var ute efter, och jag kunde bara inte låta bli att läsa lite i den. Så här säger pastor Castbierg en bit in i boken:
"Vävare Christoffersens sista ord voro: så går det hela raskare. Men det är just olyckan i vår tid, att kropparna komma så raskt framåt, att själarna alls icke kunna följa med. De bli efter eller slitas sönder — ty människosjälens utveckling har nu en gång sitt eget tempo, sin egen hastighet eller rättare sagt långsamhet, liksom boken och eken. Och detta ändras icke därför att man uppfinner en massa ilfartsmaskiner, varmed kropparna rusa i väg. — Nej, tiden har rymt bort från sin egen själ, det är just därför den är så sorgligt själlös."
Men visst har vi vant oss vid ett högre tempo, det vill säga jag har nog inte gjort det, men jag tycker mig märka att många i min omgivning har gjort det. Och de blir lika irriterarade på mig som jag på dem.

4. Sista veckan har minst tio besökare om da'n hamnat på min blogg därför att de sökt på Tors träl.

4 kommentarer:

  1. Bjöd en gång en bekant på åktur med häst och vagn. Hans kommentar var just att det gick inte fortare än att själen hann med.

    SvaraRadera
  2. Så skumt att så många söker på Tors träl, det borde kanske jag också göra för jag vet inte mycket om den stackarn, jag har inte hört något om honom på sista tiden.
    Och det där med européer är väl lite som engelsmännen som reser till Europa.
    Jag har undrat över hur länge man kan springa fortare och hoppa högre. Jag menar det måste ju finnas en gräns. Och den gränsen måste ju finnas också för hur mycket fortare vi människor kan arbeta och göra hundra andra saker samtidigt.
    kram från
    Mette

    SvaraRadera
  3. Det ligger så mycket i det du säger. Illfartsmaskiner till trots måste det finnas en gräns för vad människan tål. Gränsen för vad vi mår bra av har redan passerats.

    Traditionell eller otraditionell. Så.

    SvaraRadera
  4. Ninna,
    Skulle kanske gå in för häst och vagn! Det är ju väldigt trevligt fast det gäller att skaffa både stall och kuse. Och bränsle till hästen - och så är det förståss bra om man kan lite om hästar, och det kan inte jag. Jag tycker bara om dem, men det är tveksamt om det räcker.
    Det blir nog tyvärr bil i fortsättningen också - fast till mitt försvar må sägas att jag kör väldigt lite.

    Mette,
    Jag har forfarande inte fått någon förklaring på Tors träl.
    Engelsmännens (o)vana att resa till Europa retar mig också!
    Det som är otäckt är att de som vant sig vid ett högt tempo, får väldigt svårt att slå av på takten. Inte förrän de springer in den den berömda väggen och blir tvungna att hitta tillbaka till ett naturligare tempo, kommer de ens på tanken.

    Mira,
    Jag är också övertygad om att vi passerat gränsen för länge se'n, det jag tycker är otäckt är att det tycks vara status att klara av 75 saker samtidigt i ett hisnande tempo. Och det lilla jag sett av dagens underhållning för barn tycker jag visar att man försöker lära barnen att springa om sig själva.

    Då är vi i alla fall två som håller på traditionen!

    Margaretha

    SvaraRadera