De bästa planer kan slå fel

Gardening Still Life, 1985

Lincoln Seligman

.

Hercule Poirot skulle ha fått ett nervsammanbrott om han sett vår trädgård (för att inte tala om insidan av huset) där det råder total avsaknad av symmetri.
Flera gånger tidigare har jag talat om mina matematiska beräkningar när jag klipper gräset.
Hade Hercule ägt en gräsmatta så skulle den säkert ha varit kvadratisk och lättare att klippa än våra oregelbundna mossmattor. Förresten tror jag nog att han skulle ha skaffat en robotklippare.
Planeringen blir ju inte enklare av att vädret är minst sagt oberäkneligt. I vanliga fall har jag en slags klippordning:
1. runt huset
2. terrasserna, vilka äro de allra värsta att klippa
3. nedre gräsmattan — med eller utan trekant
4. övre gräsmattan
Följer jag den ordningen så är det i stort sett bara att börja om från punkt 1. när jag klarat (betat?) av de alla fyra mattorna, plus verksta'n den femte da'n.
Eftersom regn var utlovat, försökte jag i går att klämma in tre dagsverken på en eftermiddag.
Det var inte lyckat.

Tired Out, 1904

Nico Jungman

1872-1935

Yvs ej av fädrens ära

The Blue Sower, 1911

Wilhelm Morgner

1891-1917

.

Med anledning av föregående inlägg, och de kommentarer det fick, kom jag att tänka på Erik Gustaf Geijers Odalbonden. Så läser jag vad Wikipedia har att säga om dikten: "Odalbonden, dikt av Erik Gustaf Geijer, skriven i april 1811. Dikten förhärligar bondens roll genom historien, men trots att författaren är historieprofessor speglas knappast den gamla ätte- och byagemenskapen i dikten, utan snarare storskiftets mera ensamma jordbrukare."

Det slår mig att vi människor, kanske inte alltid, men ofta, har en önskan att förhärliga. Vi låter inte saker vara vad de är, utan vill lägga in något i det utifrån våra egna värderingar och erfarenheter.
Har man inga talanger eller utmärkelser att komma dragande med, kan man ju alltid skryta med hur dålig och oansenlig man är.

Jag tänker inte gå in på min associationskedja — den är tämligen långsökt — men för de som inte har läst Odalsboden se'n skoltiden, så kommer den här — alla tjugo verser.

.

Odalbonden

Å bergig ås, där står mitt hus,
Högt öfver skog och sjö.
Där såg jag första dagens ljus,
Och där vill jag ock dö.

Må hvem som vill gå kring verldens rund:
Vare herre och dräng den det kan!
Men jag står helst på min egen grund,
Och är helst min egen man.

Mig låckar icke ärans namn.
Hon bor dock i mitt bröst.
Min skörd ej gror i rycktets famn.
Jag skär den lugn hvar höst.

Den jorden beherrskar har tusende ben
Och väl tusende armar dertill.
Men svårt är dem röra – min arm är ej sen
Att föra ut hvad jag vill.

Jag tror ej böljans falska lopp,
Som far förutan ro.
Den fästa jord, hon är mitt hopp,
Hon visar evig tro.

Hon närer sin son ur sin hulda barm
Den tid honom ödet gaf.
Hon fattar den säkert, hon håller den varm,
Då han dör, uti djupan graf.

Ej buller älskar jag och bång.
Hvad stort sker, det sker tyst.
Snart märks ej spår af stormens gång,
Af blixten, se’n den lyst.

Men tyst lägger tiden stund till stund;
Och du täljer dock icke dess dar.
Och tyst flyter böljan i hafvets grund;
Fast regn-bäcken skrålande far.

Så går jag en stilla stig:
Man spör om mig ej stort.
Och mina bröder likna mig,
Hvar en uppå sin ort.

Vi reda för landet den närande saft.
Vi föda det – brödet är vårt.
Af oss har det hälsa, af oss har det kraft,
Och blöder det – blodet är vårt.

Hvar plåga har sitt skri för sig,
Men hälsan tiger still;
Derför man talar ej om mig,
Som vore jag ej till.

De väldige Herrar, med skri och med dån,
Så byar och riken omkull;
Tyst bygga dem Bonden och hans son,
Som så uti blodbestänkt mull.

Mig mycken lärdom ej är tung;
Jag vet blott, vad är mitt.
Hvad rätt är ger jag Gud och Kung,
Och njuter resten fritt.

De lärde, de rike de bråka sitt vett
Att utröna hvars rätt som är god.
Mig ren är den rätt, som man värft med sin svett
Och som man försvart med sitt blod.

Jag går ej stadigt stugan kring;
Ty blir mig hogen varm.
Jag vandrar upp till Svea Ting,
Med skölden på min arm.

Med mång’ ord talar vår Lagman ej
För Kungen i allmän sak.
Men kraftigt är Allmogens Ja eller Nej
Under Vapnens skallande brak.

Och om till krig Han uppbåd ger,
Så gå vi man ur gård.
Där Kungen ställer sitt baner,
Där drabbar striden hård.

För älskade panten i moders famn,
För fäder, för hem vi slåss
Och känner ej ryktet vårt dunkla namn,
Svea Konungar känna oss.

Så sjunger gladt vid sprakande spis,
I den kalla vinter-qväll,
Den gamle man uppå bonde-vis,
Med söner sin i sitt tjäll.

Han sitter och täljer sin ålders staf.
Må hans ätt ej i Sverige se slut!
Bondens minne det sänks uti graf,
Men hans verk varar tiden ut.

.

o`dal [långt a] subst. ~en el. ~et
ORDLED: odal-en
• full äganderätt särsk. till jordegendom ⟨åld.⟩: odalbonde; odaljord
BET.NYANS: konkret om jordegendomen ⟨åld.⟩: få ett ~
HIST.: sedan runspråklig tid; fornsv. oþal 'äganderätt; odaljord'; gemens. germ. ord, besl. med adel

Sett i dag

Förvånande

Nobel Monkey

Wong Luisang

f. 1928

.
Hennes mamma ver en Rutherford. Familjen kom över med Noaks ark och var släkt med Henrik VIII genom giftemål. Anorna på pappans sida sträcker sig på andra sidan Adam. På översta grenen av hennes stamträd sitter en sjusärdeles apfamilj med silkeshår och extra långa svansar.

.......................... ur Pappa Långben

................................ Jean Webster

Att det finns så gott om människor som är svaga för titlar och kändisar. Och så finns förstås de som till varje pris ska misstänkliggöra dem som det gått väl i livet. Finns det inget mellanläge?
Nu senast träffade jag en man som på något underligt sätt fått reda på lite om mina förfäder och deras titlar — och nu talar jag om människor som levde för över hundra år se'n — och som blev så till sig i trasorna, att det var mer än pinsamt.

En väninna stängde sin blogg när alltför många ville sola sig i hennes glans. Ja, det fanns de som lämnade elaka kommentarer också.

Ibland blir det komiskt, som när jag var på kurs och kursledaren favoriserade mig, så det var rent genant. Efter ett par dagar förstod jag att han blandat ihop mig med en tjej som liksom han var agronom — när jag talade om att jag var jag och Marie var hans kollega, så slutade han att tala med mig.

En födelsedag

The Large Turf

Det är Albrecht Dürers födelsedag i dag.

Han levde mellan 1471 och 1528.

Self-Portrait at 26

Sett i dag

Verbal infiltration

First English Language Dictionary

.
"Men innan man urskillningslöst anammar det engelska uttrycket kan man skänka det svenska språket ett ögonblick av uppmärksamhet för att se om det inte redan har något att erbjuda."
Så avslutar Katarina Grünbaum en av sina språkspalter, om hur engelskan nästlar sig in i svenskan — till och med när ordet från början är svenskt!
Slött tycker jag att det är, när man utan att reflektera använder det ordet som man först kommer på.
Får ibland en känsla av att det finns de som tror att de kan demonstrera hur skickliga de är på engelska genom att blanda friskt. Min erfarenhet är den motsatta, de flerspråkiga personer jag känner — som verkligen behärskar mer än ett språk — rör sig obehindrat mellan språken, utan att blanda ihop dem. Och de vet att det är farligt att vänja sig vid att blanda språk, det bidra'r till tankelättja och man klämmer ibland ur sig de märkligaste saker.
Visst finns det några ord som det kan vara svårt att hitta bra svenska ord för — men tänk om för 17, börja meningen i en annan ända — det har ju gått utmärkt att tala svenska i många århundraden, så varför ge upp nu?
Att man på engelska säger 24/7, må väl vara hänt (bara jag slipper göra det) men varför för göra det på svenska när vi har det utmärkta ordet dygn.

Att reklam ofta innehåller mer engelska termer än svenska är vid det här laget inget nytt — men att svenska böcker får engelska titlar har jag lagt märke till först på sistone.
One more slice, A Piece of Cake båda av samma författare, men bara den ena titeln använder sig av versaler på engelskt vis. Just Kids, såg jag nyligen en bok som heter, och jag blir lika bedrövad varje gång det inträffar.
Och varför adlibris ska kalla sin avdelning med barnböcker för adlibris kids, är mer än jag kan förstå.
Språk har i alla tider lånat ord utifrån, och språk utvecklas — ja, jag vet, och det är inte det jag retar mig på (inte i första hand). Det finns andra skäl som väger tyngre.
Som att det finns de som inte är så slängda i språk, som faktiskt inte förstår nysvenskan. Inte bara äldre människor, jag har vänner i alla åldrar som inte alltid förstår samtal och texter på blandspråk — och som tycker att det är genant att erkänna det.
Och det som jag kanske har svårast att förstå är att man frivilligt ger upp sin idiolekt. Det finns få bloggar och kommentarer som jag skulle kunna avgöra vem som skrivit om jag inte visste det.

Städat väder

Enligt SMHI ska vi ha rätt tråkigt väder i dag — men den informationen har uppenbarligen inte nått fram till de lokala vädergudarna. Vi har haft perfekt för-sommarväder hela dagen. Sol och en lätt bris, synd att jag litade på SMHI och inte laddade tvättma-skinen när det blev torkväder.

Trogna läsare vet att min dammsugare tröttnade på livet i höstas och att jag inte hittade den gamla dammsugaren som jag visste skulle finnas någonstans. Min kompis har en damm-sugare för mycket och jag ska få den ena, men varje gång vi har planerat att träffas så har något kommit i vägen. Ingen kan beskylla mig för att lida av något överdrivet intresse för städning — men även jag kan få nog av dammtussar — så jag har hankat mig fram med en liten dammsugare som inte är det minsta sugen och en vanlig sopborste. Och jag inser vilken revolution det måste ha varit när de första dammsugarna kom på marknaden på 1860-talet.
Så i mitten av april när jag skulle plocka fram sommardäcken från en bod hittar jag två gamla dammsugare. Den ena visade sig vara defekt men den andra som säkert är närmare 50 år, och tung som sju svåra år, inhalerar allt som kommer i dess väg. Problemet är att jag inte tror att det går att få tag på påsar till den, men jag har tömt den som satt i och nu väntar jag bara på att jag ska drabbas av städlust.

Det var den dagen — och dammsugaren

Sol, paket och aprikoser

Rapport från en martyr

stä`da verb ~de ~t
ORDLED: städ-ar
SUBST.: städande, städning
• ordna och rengöra (i) rum, lägenhet etc.: städrock; ~ lägenheten; ~ (i) badrummet; ~, diska, tvätta och laga mat; ~ upp lite innan gästerna kommer; ~ efter ungarna; ~ på skrivbordet
BET.NYANS: överfört om att skapa (mer abstrakt) ordning, t.ex. i räkenskaper o.d. (vanl. med partikeln upp): den nye chefen fick börja med att ~ upp efter sin företrädare
KONSTR.: ~ (ngt), ~ (upp) (efter ngn), ~ (ADVL)
HIST.: sedan 1590; urspr. bet. 'ställa på sin plats' och av samma urspr. som städja

stä`dja verb stadde statt, pres. städjer el. städer
ORDLED: städj-er
SUBST.: städjande
• städsla ⟨åld.⟩
KONSTR.: ~ ngn (ADVL)
HIST.: sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. stäþia 'placera; fastställa; anta i tjänst'; bildn. till stad 2 i bet. 'plats'; jfr stadd

Sett i dag

Gräsligt teknisk

Som många redan vet ligger min verkstad inte långt ifrån bostaden. Till skillnad från den stora och ku-perade tomten där jag bor, är verkstadens tomt en drygt 2000 m² pannkaka, vilket gör att det går utmärkt att klippa gräset med en åkklippare.
Förra sommaren var varken jag eller klipparen vid tillräckligt god vigör för att sköta klippningen. Men nu är klipparen nyservad och jag tänkte att det var bäst att ge sig på den vildvuxna prärien innan det kommer för mycket nytt gräs.
Efter ett varv på gräsmattan dör klipparen – vis-serligen dör den på den sidan av huset där utsikten är vackrast, men det är knappast någon tröst.
Trädgårdstjänst har lunchstängt mellan tolv och ett, och det fattas bara några minuter i lunchstängning. Rusar in i huset för att leta rätt på telefonnumret till firman – finns ingenstans. När klockan slagit lunch, bestämmer jag mig för att gå hem och ha det skönt i en timme och se'n ringa och be om hjälp.
Halvvägs hem inser jag att förmodligen var det inget värre än att bensinen var slut. Vilken tur att jag inte hann ringa och be om hjälp!
Min avancerade tekniska slutsats visade sig vara korrekt – bensinen var slut – och jag kunde avsluta klippningen. Eller rättare sagt nästan avsluta klippningen, jag har ett par kvadratmeter kvar att klippa, bensinen tog nämligen slut igen, och nu måste jag fara och köpa mer innan jag kan klippa mer.

Sett i dag

Gräsligt passande

A reel lawn mower, adapted from an illustration

used in an advertisement in the Feb. 29,

1888 issue of Garden and Forest,

tycker jag att det är att i dag när jag klipper gräset för första gången i år, så får jag lära mig att det är på dagen 180 år sedan den första annonsen för en gräsklippare publicerades.

Edwin Budding arbetade i ett väveri, och fick idén till en gräsklippare när han såg en maskin som skar luggen på sammet.

På 1890-talet kom se'n ångdrivna gräsklippare och 1902 konstruerades den första gräsklipparen med bensinmotor.

gräs subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en
ORDLED: gräs-et

1 typ av ört med ihåligt, ledat strå och blad med slidor som delvis omsluter strået: gräsplanta; grässlag; grässtrå; gräsvippa; darrgräs; tåtelgräs; en mängd olika ~ växte i dikeskanten
BET.NYANSER: a) koll. om tätt växande samling av (vissa arter av) sådana växter: gräsbevuxen; gräskulle; gräsmatta; gräsprärie; grässtäpp; grästäckt; fjolårsgräs; han låg utsträckt i det nyklippta ~et; frodigt grönt ~; hon banade sig väg genom det höga ~et; de matade kaninerna med ~ b) utvidgat om likn. växter ⟨i sms.⟩: halvgräs; sjögräs; starrgräs; älggräs
IDIOM: bita i ~et förlora, duka under; (ha) pengar som ~ (ha) mycket pengar
HIST.: sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. gräs; gemens. germ. ord; trol. urspr. 'ngt spetsigt, framstickande' och besl. med gran; idiomet bita i gräset (1615) trol. efter ty. ins Gras beißen med samma bet.

Strutspolitik

eller möjligtvis kattpolitik.

Ser inte jag dig, så ser inte du mig.
Ser jag inte dammtussar, ogräs, räkningar och trettionitton andra saker som borde åtgärdas NU — så finns de inte.
Så har jag resonerat på sistone, och nu senast angå-ende gräsklipparen. Jag satte kontakten i väggen för att ladda den, men se'n vågade jag inte prova om den startade. Korkat, jag vet — men att behöva ta' itu med en trilskande gräsklippare var mer än jag orkade tän-ka på. Egentligen är jag inte ointresserad av teknik, men tekniska prylar har en tendens att lägga av samtidigt, och SÅ stort är mitt intresse inte, att jag kan meka med flera saker samtidigt — särskilt inte som livet rusar framåt i full karriär.
Älsklingens sändare behöver justeras — teoretiskt sett är det är inte svårt, kruxet är jag inte klarar av det. Så nu är den postad till Followit, där jag köpt den. Om alla firmor hade lika god service som de har, skulle vi bloggare inte ha något gnälla över i våra kontakter med olika företag.
Är det något jag tycker illa om så är det att ringa till olika instanser för att få hjälp att lösa tekniska prob-lem. Dels för att det för det mesta ta'r halva dagen att komma fram till en levande människa, och dels för att den levande människan och jag oftast inte talar samma språk.
Därför blev jag så glad när min pump kom tillbaka från sin årliga service häromdagen, och hade samma inställning som när jag lämnade den i från mig. (Kan det ha berott på att det var en tjej som servade den?) Det har aldrig hänt förut — jag brukar få sitta med manualen och pilla på knapparna tills jag får till det, vilket för det mesta tycks vara en ren slump eftersom jag aldrig kan göra om konststycket.

Men nu var det gräsklipparen jag skulle tala om — den startade! Så nu har jag shinglat valda delar av (den så kallade) gräsmattan. Jag har inget emot att klippa gräs, det är en meditativ sysselsättning som inte är alltför ansträngande. Det går utmärkt att filosofera över livet och skriva mentala brev och blogginlägg medan man går efter klipparen och njuter av vårens dofter. Mitt problem är att när jag väl sätter mig ned, så minns jag inte ens hälften av allt jag tänkt skriva.

Sett i dag

Sett i dag

Skulptur av Bo Englund

Myggminnen

mygg`a subst. ~n myggor
ORDLED: mygg-an
• typ av tvåvingad insekt som (oftast) har lång, slank kropp, långa ben och mångledade antenner och varav vissa arter har stickande mundelar och är blodsugare {harkrank, knott}: myggbiten; myggsvärm; malariamygga; stickmygga; en surrande ~ höll henne vaken hela natten; en svärm av myggor dansade över busken i solnedgången
BET.NYANS: i sms. ibl. bildligt om mycket små företeelser: myggviktare
HIST.: sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. mygga

.

Miss Marple, Agatha Christies hemtrevliga, virriga men ack så skärpta romanfigur, säger någonstans att hon är som en slasktratt. Hon lagrar allt hon upplever i en mental dyngstack — och när mördaren är på vippen att slå till igen, så fiskar hon upp ett gammalt minne som är nyckeln till lösningen.
Jag har tack och lov aldrig varit involverad i ett mord-fall, och hoppas att jag aldrig blir det. Dessutom tvivlar jag på att jag skulle kunna lösa mordgåtor, fast slasktrattsmentaliteten delar jag med Jane Marple. När Karin nämnde att myggen hade kommit, dök ett antal myggminnen upp.
Som att jag som barn lärde mig att om man låter myggan suga färdigt, så är det dels roligt att se hur den blir tjockare och tjockare — men bieffekten är att den suger ur sitt eget gift och det kliar inte lika myc-ket efteråt. Om det beror på att den ta'r tillbaka giftet vet jag inte — men jag vet att det inte kliar lika mycket som när man viftar bort myggan när den just börjat sin måltid.

Så minns jag plötsligt hur Else från Holland och jag, började en tramsig konversation, som sträckte sig över tio da'r. Vi diskuterade vår myggforskning — blev vansinnigt entusiastiska när vi talade om att vi var nära ett genombrott när det gällde att få myggen att bara suga från vissa blodgrupper. Nu minns jag inte längre alla absurda vändningar vår vetenskapliga diskussion tog — men det som förvånade storligen var att flera personer trodde att allt vi sa' var sant!

Bilden har jag snott från HowStuffWorks, en intressant sida där jag bland annat lärde mig att det finns omkring 33000 olika arter av mygg och att de har funnits i över 30 millioner år.

Sett i dag

Något att bry sig om?

För många år se'n kom en (förmodligen mycket ung) reklammakare på att man skulle göra reklam för tjock grädde genom att påstå att "semlan kräva äkta gräd-de". Han hade väl sett Albert Engströms affisch från 1922, som säger "Nej! Kräftor Kräva Dessa Drycker!"
Nu kan man ju tycka att om man har som yrke att komma på fyndiga sentenser, så borde man kanske kolla uttryck och stavning innan man massprodu-cerar affischen.

På sin egen blogg däremot är det väl fritt fram för vilka grodor som helst — fast jag måste tillstå att jag häpnar med jämna mellanrum. Som när någon som kallar sig författare och skribent skriver:
"Vår vardag idag är inte smärtfri, vi har mycket olösta issues, svartsjuka och oerhört barsliga tillmötagångssätt mot varandra ibland…."
Eller en bloggare skriver "du äro". Liknande pluralgrodor har jag sett flera gånger på sistone.

Bilden är illa vald som illustration till vad jag skrivit — tösen på bilden våndas och grunnar, det tror jag inte skribenterna jag skrivit om gjorde.

Så frågar jag mig om det är något att haka upp sig på. Kanske inte, jag har ju inget ont av det — men tycker att den sortens fel är genanta. Att stava fel och syfta fel, gör vi alla när vi kommer igång och innehållet blir viktigare än formen. Kanske blir det bara pinsamt de gånger det blir uppenbart att bloggaren försöker vara litterär, men inte klarar av det.

Jag har alltså kommit fram till att jag kan överlåta åt skribenten att rodna – men sluta reagera kan jag knappast.

Ssch, jag läser

Äntligen har värmen kommit, jag sitter på trappen och läser.

Så här långt har häggen kommit nu — för ett år se'n var den nästan utslagen.

Sett i dag