Påskliljor

Arranging Daffodils 

Carl Thomsen

Det var de gamla romarna (fast de var väl inte så gamla då), som först kultiverade påskliljan, så där en två- trehundra år före vår tideräkning. Så småningom blev de omoderna och föll i glömska ända tills engelsmännen återupptäckte dem i början av 1600-talet.

De olika delarna av växten har använts, i kombination med många andra växter, inom folkmedicinen. Den ansågs bota både öroninflammation och blodförgiftning, och användes som smärtstillande medel. Och juicen från påskliljan användes flitigt för att förebygga skallighet. Många gånger har nog medicinen varit värre än sjukdomen, men på sistone har man upptäckt att plantan innehåller ämnet galantamin, som man hoppas ska kunna bli ett medel mot Alzheimers. Dessutom har man förhoppningar på att ämnet narciclasine, som kan utvinnas från växten, ska kunna användas i behandlingen av cancer i hjärnan.

Hippocrates använde växtsaften för att bota cancer i urinblåsan, och även senare har man försökt behandla tumörer med växtsaften.

Eftersom växtsaften är giftig, är inte så lyckat att blanda påskliljor med andra snittblommor i en bukett.

Men knapra för allt i världen inte på någon av påskliljans delar, hela växten är giftig — vilket är skälet till att den lämnas i fred av de flesta djur, i våra trädgårdar.

Daffodils 1930

Lucy May Stanton