fredag 20 maj 2016

Nu är klockaren full och prästen naken

 Som jag talade om i ett tidigare inlägg, fanns det gott om folkliga föreställningar kring vävning och vävredskap, förr i tiden. Ofta var gåtor och uttryck både mustiga och roliga. Varför tygbommen kallades klockaren och varpbommen prästen, har jag glömt — det var länge sedan jag fick det berättas för mig.
Trots att det är fredag, beslöt jag mig för att äntligen klippa ner min ylleväv. Varför det är speciellt illa att klippa ner en väv på en fredag, vet jag inte, men fredagar har ju av tradition dåligt rykte — det är i alla fall inte den trettonde i dag!
Vävens slut motsvarade i den folkliga traditionen döden, och det fanns många regler om hur nedklippningen skulle göras  — och inte göras. Ofta låste man dörren, när det var dags att klippa ner, för man trodde att den personen som råkade komma in medan man klippte ned, skulle dö innan året var slut.
Särskilt illa var det om en gravid kvinna kom in, innan alla snören var lossade, och skeden avlägsnad. Om så inte var fallet skulle förlossningen bli svår och barnet kunde bli lytt — eller få fallandesjuka.
Arbetet skulle avslutas på en dag, redskapen läggas undan och äffsingarna brännas.
Det senaste har jag aldrig gjort, eftersom jag använder mina äffsingar  ändå har jag, såvitt jag vet, aldrig drabbats av trolldom.


 Planerna för nästa väv är på gång.

7 kommentarer:

  1. Spännande.
    Både det skrockfulla och kommande väv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Viola,
      Ja, du märker vilken spännande tillvaro jag har!
      Margaretha

      Radera
    2. Absolut märker jag det! (absolut som man säger idag då man menar javisst)

      Radera
  2. Jag håller med Viola!
    Tur att jag inte levde då, det verkar ha varit mycket man skulle hålla reda på.
    Hur går det med möbeltyget?
    kram från Mette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mette,
      Som om det inte funnes en hel del att hålla reda på nu också!
      Möbeltyget kommer i andra hand, dels för att den stolen finns i verksta'n, men också för att jag fortfarande letar mig fram till en randning, där mitt garnförråd räcker till. Har gett mig på att inte köpa nytt, eftersom jag är osäker på slutresultatet (och en massa andra saker).
      Margaretha

      Radera
  3. Inget av det där hade jag den blekaste aning om. Man lär så länge man bloggar!
    Vad är äffsingar?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bloggblad,
      Jag är lika hänförd varje dag, över hur lärorikt det är att ha en dator i knäet!En oändlig värld.

      Äffsingar, ibland stavat äfsingar, effsingar eller efsingar, är sista biten av varpen, det som blir över eftersom man inte kan väva ända till det bittra slutet. Det beror på vävstolens storlek hur mycket spill det blir - vävstolen på bilden är liten och det blir rätt korta äffsingar, si så där 20-25 cm.
      Margaretha

      Radera