onsdag 19 juni 2013

Så kan det gå


när man är ordentlig. Jag skulle bara ställa in några barnböcker, på rätt plats i hyllan med barnböcker. Där bredvid glipan där Gunhild Hestings bok skulle in, där står ”Hemliga klubben och S:t Johannes” av Lizzie Holmberg. Naturligtvis kan jag inte avhålla mig från att kika i den. Jag minns lite vagt vad den handlar om, men den hör inte till de böcker jag läst om tills jag nästan kan dem utantill. Men jag minns att boken utspelar sig i Stockholm kring Johannes kyrka — kanske är det roligare för oss som känner oss hemma i Stockholm, och minns hur det såg ut på spårvagnarnas tid, att läsa den här boken som är tryckt 1958. Och förmodligen skriven några år dessförinnan — för inte fanns väl Hamngatsbacken kvar 1958? 
Funderar på om dagens barn skulle uppskatta mysteriet som Hemliga klubben löser — eller skulle det betraktas som alltför tamt. Om ett barn av i dag överhuvudtaget skulle ha tålamod med språket och somliga beskrivningar:
Om man höjde blicken lite grand såg man mest hela Stockholm ligga framför sig. Rakt fram Riddarholmen med vackert patinerade koppartak och guld i kyrkspirorna, diamantglitter i neonljus och glödlampsband. Aalltsammans såg dubbelt så fint ut för det speglades i vattnet. Till vänster Kungsholmen med Norr Mälarstrands prydliga, upplysta husrader och till höger Södermalms mörka kompakta husmassor med Högalidskyrkans tvillingtorn sträckandes sig mot vinterhimlen från sitt berg högt över hustaken. Och som en djärvt spänd båge tvärs över den väldiga scenen, Västerbron, med sina röda bussar, blå spårvagnar och ljusband.

Helt övertygad om att den skulle gå hem hos ett barn av i dag, är jag inte. Men jag läser den med glädje — hade jag möjlighet, skulle jag bege mig ut i Stockholm, med boken i näven, för att gå samma vägar som barnen i boken går. 
Någon som minns ”Vips” glassbar på Birger Jarlsgatan? Jag har inte ens hört talas om den, kanske fanns den bara i författarens fantasi. Däremot känner jag igen namnet ”Mors Hörna”, men tror inte att jag har varit där. 
”Inne på ”Mors Hörna” stod ett stort, runt bord dukat mitt på golvet med ett puttrande, blankt tekök och fullt med gula tekoppar i en ring runt om. En lampa med nedhängande rödblommig tygskärm spred ett milt sken över bordet. Barnen slog sig ned vid bordet framför hörnsoffan, hämtade te vid teköket och beställde varsin lussekatt med russinögon av en fröken. En julgran stod och brann med tända ljus i ett hörn.”

Hemliga klubben samlas rätt ofta på kondis och diskuterar situationen, och jag funderar, som så ofta förr, varför jag kan bli sugen på sådant som jag egentligen inte tycker om, när jag läser om det:
"Alla beställde pariserbullar med socker på och stora kringlor med skär glasyr till teet."
Samma mekanism som gör att vi går på reklam?

Läsningen av den här boken fick mig att minnas en annan barnbok, från ungefär samma tid — också den utspelar sig i stadsmiljö. Den får jag återkomma till.

Säger någon vajert, nu för tiden?

11 kommentarer:

  1. Ture Sventon är nog den enda barnbok som beskriver Stockholm som jag kan påminna mig från barndomen. Hans Konditori Rosa lär inte ha funnits i verkligheten

    Sen blev det Trenter och Fogelström som satte Stockholm på min karta - bortsett från att min far växte upp i Mälarhöjden. Men när man vistades hos farmor och farfar besökte man ju inte innerstaden så den förblev en vit fläck utom utsikten från tåget mot stadshuset som jag alltid förknippar med far.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Olgakatt,
      Just nu kan jag faktiskt inte heller komma på så många fler böcker som utspelar sig i Stockholm.Flickan i Stadsgården och Majken Oskarsson är nog vad jag kommer på - fast just nu när jag skriver det här, rinner det till en fler titlar. Kanske, kanske blir det ett eget inlägg.
      Margaretha

      Radera
  2. Vajert, hörru! Nä, det är det nog ingen som säger längre. Man kanske skulle återintroducera det? Men visst fanns Hamngatsbacken en bit in på sextiotalet, väl? Sidenhuset på ena sidan och NK på andra. Jomenvisst. Kolla här, Sidenhuset i Hamngatsbacken år 1961:
    http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Sidenhuset_1961.jpg

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,
      Tack för den länken - jag var så säker på att hela backen var borta då. Visserligen ser det ut som om det var något på gång, där till höger i bild. Och det är så jag minns backen, som en gigantsik ombyggnad - där man gick uppe på krönet och såg ned i en grop. Men jag hade för mig att jag var riktigt ung då - före skolåldern alltså.
      Jomenvisst, vi bör nog återuppliva vajert och andra lika uttrycksfulla ord.
      Margaretha

      Radera
  3. Nej men, den boken hade jag när jag var liten. Fast jag har den inte kvar. Vi bodde ju inte i Stockholm, men jag minns att jag tyckte att det var så spännande att läsa om Stockholm.
    Men jag minns ingenting av handlingen,

    SvaraRadera
    Svar
    1. Annkatrin,
      Roligt att höra att jag inte är ensam om mitt bokminne.
      Margaretha

      Radera
  4. Vips glassbar fanns i verkligheten. Min pappa köpte ofta "Banana split" där. Låg troligen vid B.Jarlsgatan 37 (brevid gamla KFUM)

    Hälsningar
    Ann

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ann,
      Tack för att du berättade om Vips! Då tror jag att jag vet var den låg. Där gick jag rätt ofta, men baren minns jag inte alls. Banana split - det var länge sedan, det med.
      Margaretha

      Radera
    2. Jag gick ofta till Vips glassbar för en Banana Split
      eller en milkshake ( något nytt i Sverige ) den som skötte glassbaren då var Katarina Taikon
      Hgar Peter

      Radera
  5. Jag gick ofta på Vips och tog en banana split eller en milk shake ( det var något nytt då ) för att slippa skollunchen,
    och detta serverades av Katarina Taikon.
    Hgar Peter

    SvaraRadera
    Svar
    1. Peter,
      Kul att höra att ännu en läsare minns Vips - minns du när Vips slog igen?
      Spännande att bli betjänad av Katarina Taikon!
      Margaretha

      Radera